söndag 12 augusti 2007

Vad är mest populistiskt Vaxholm eller Botkyrka...

Fredrik Reinfeldt får kritik för att han åker Vaxholmsbåt till Vaxholm och håller sitt sommartal. Enligt egen utsago säger han att han valt Vaxholm eftersom det är hans hemtrakter och att han minns sin barndoms somrar där. Det är en bra förklaring tycker jag. Belackarna talar om Vaxholm som de rikas tillhåll och förklenar att statsministern kommer i båt.


Båt är det naturliga fortskaffningsmedlet till och från Vaxholm. Kommunen består av ett 60-tal öar, alla når man inte med bil. Visst presenteras båtlivet som en del av lyxlivet för välbärgade, men tala gärna båt med en av de öfödda fiskarna och vad de tycker om båtliv och snöglopp och elände. Hur kul och romatiskt är det då att leva i skärgården? Nu är du ute och cyklar säger ni. Reinfeldt kom ju med en skärgårdsbåt. Ja, visst. Men dessa båtar är att jämföra med tunnelbanan, du kan åka på SL-kortet och båten tar dig till jobbet i stan och hem igen.

Att åka tunnelbana till Botkyrka som Mona Sahlin gjorde i går är naturligt när man ska dit. Pendeltåget kunde varit ett alternativ. Hon var stolt över att få komma till Botkyrka säger hon efter en sommar i USA och på Hultsfredsfestivalen. Du, Mona SL-kortet kan ta dig till Botkyrka varje dag. Att hon valde en annan plats än Persson för att markera gjorde hon rätt i.

Båda lovade pengar. Men på olika sätt. Fredrik Reinfeldt lovade pengar till den som presterar, jobbar alltså. Mona Sahlin lovade pengar utan insatser från den enskilde, bara presenter utan åtagande. Trots allt så krävs det i ett samhälle att ALLA presterar utifrån sin egen förmåga och vilja för att det ska bli någon slags dynamik och utveckling. Annars blir det bara stiltje.

Fredrik Reinfeldt och moderaterna vill förändra och förnya och säger att man ska kunna leva på sin lön. Mona Sahlin vill ta hand om alla och säger sitt stilla i båten här så kommer vi och hjälper er. Lugn och fin bara och rösta på (s) så kommer det manna från himlen. Vi ska inte förändra något för er, ni får mer. Undrar bara snart var mannan ska tas ifrån? Djursholmarna förstås de är ju orättvist rika säger vissa då, men som Bosse Ringholm en gång sa. - Vi tjänar mera pengar till staten på att ta ut en lägre avgift på den stora massan än vad vi gör på att beskatta de rika hårdare. Ty de är så få trots allt.

Aristotelses sa en annan sak: "Även när en lag har skrivits ner, bör den inte bli oförändrad"
Även så långt tillbaka var åsikten att förändring är nödvändig. Det är den nu också. Allt kan eller ska inte vara hugget i sten.


(SvD) (SvD) (DN) (DN)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fick denna i mailen för några månader sedan, delar gärna med mig av den då den verkar passande.



Tänk er att tio personer går ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär såhär:

De första fyra - de fattigaste - skulle inte betala någonting;
- den femte skulle betala 10 kr;
- den sjätte skulle betala 30 kr;
- den sjunde 70 kr;
- den åttonde 120 kr;
- den nionde 180 kr.
- Den tionde personen - den rikaste - skulle betala 590 kr.
De bestämde sig för att betala notan på det viset.
De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen - tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt.
"Eftersom ni är så bra kunder," sa han, "ger jag er 200 kr rabatt på era middagar."
Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr.

Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter.
Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis.
Men hur skulle de andra sex göra - de som betalade?
Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin "beskärda del"?"

De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr.
Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota ungefär proportionellt, och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala.

Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis,
- den sjätte fick betala 20 kr,
- den sjunde betalade 50 kr,
- den åttonde 90 kr,
- den nionde 120 kr,
- vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590.
Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick
fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat.
"Jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr,"började den sjätte personen.
Han pekade på den tionde: "men han tjänade 70!"
"Precis," sa den femte personen. "jag sparade också bara en tia.
Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!"
"Det är sant!" skrek den sjunde personen. "varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!"
"Vänta ett tag," skrek de fyra första unisont, "Vi fick ju ingenting alls!
Det här systemet utnyttjar de fattiga!"

De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk.

Nästa kväll kom inte han till middagen, så de nio andra satte sig ner och åt utan honom.
När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr...

Mary X Jensen sa...

Ja, den talar ;-). Tack!

Rättvist? För vem? Ja, vad säger ni? Skattesystemet omräknat i vardagstermer.