Vårdnadsbidrag blir bra...

Det talas alltid om föräldrar när det gäller vårdnadsbidraget och alldeles för lite om hur skönt det kan vara för barnen att få vara hemma och växa upp i lugn och ro, slippa tidiga morgnar och sena kvällar och lite tid med sina föräldrar.

För ingen kan väl ändå tycka att det är rätt att barnen ska ha längre arbetsdagar än sina föräldrar eller egentligen försvara att barn förvaras i lokaler där man måste ha elektroniska öron på väggen för att påvisa att ljudnivån är för hög.

Socialdemokratiska kommunalpolitiker har en annan syn så klart, de vill i stället satsa på att bygga ut förskolan.

"–Det är en ideologisk fråga. För barn som nyss kommit till Sverige är förskolan viktig för språkutvecklingen, säger Katarina Berggren (s), kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka." (SvD)

Det Katarina Berggren säger behöver inte vara något som utesluter det andra. Förskolan är väl inte det enda som är viktigt för barn, kan man korta barnens arbetstid så är det väl värt varenda krona som vårdnadsbidraget kostar. Sen gör varje kommun som den tycker är bäst. Som förälder kan man alltid flytta.

Jag tror att det finns någon slags kollektiv skamkänsla för barnens skull och att det är därför diskussionerna ofta kommer att handla om andra saker som jämlikhet - inte jämställdhet, utan just jämlikhet mellan föräldrar istället för frågan om hur barnen vill ha det. Det talas om att kvinnan kommer efter i arbetslivet och karriären. Det är en intressant syn faktiskt, precis som om det vore det viktigaste i livet att göra karriär. Däremot så torde det vara ganska lätt att lagstifta mot just den saken.

Dessutom är det viktigt att sätta igång att arbeta mot alla fördomar som säger att man tappar kontakten med arbetslivet om man är hemma några år. Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra. Arbetslivet torde finnas kvar men barnen växer och småbarnstiden får man aldrig åter.

Ärligt talat vad är det som händer på kontoret under ett par år som skulle vara extra svårt att lära sig för en normalbegåvad människa och som gör att man kommer efter bara för att man varit hemma några år med barn? Kaffeapparaten? Min erfarenhet är att det händer ganska lite över tid och då har jag varit med sedan handjagade skrivmaskiner var det mest moderna.

Familjer måste få göra sina egna val hur de ska lösa barnomsorgen och det blir möjligt med vårdnadsbidrag. Det gillar jag. Allt behöver inte vara lika för alla. Man gör sina egna val av oilka anledningar, det är självklart. Men möjligheterna att vara hemma med barnen utan att det påverkas av en massa andra faktorer måste också finnas.

Barn är små väldigt kort tid och de behöver tryggheten som föräldrar eller andra nära vårdnadshavare kan ge. Föräldrarna behöver också sina barn. Att bli kramad ofta är viktigt när man är liten. Att vara med andra barn är också viktigt men inte mest viktigt. Det allra viktigaste är ett samhälle där vi öppnar upp så att alla generationer kan delta i varandras liv hela tiden så att det inte uppstår isolerade öar dem emellan. Det är inte rätt med barn på dagis, föräldrar på jobbet och gamlingar på hem.

Andra bloggar om: politik, vårdnadsbidrag, moderaterna, regeringen, barn, samhälle