onsdag 3 oktober 2007

Cancer är en lömsk sjukdom...

Är det verkligen så att det finns risk för att kampen mot bröstcancer håller på och stangerar på grund av att det finns allt färre experter på mammografi? En av anledningarna till att läkarkandidater väljer bort mammografiområdet är för att det blir större del patientkontakt än man vill ha enligt artikel i SvD. Det låter mycket oroväckande. Visst har jag förstått att det finns läkare som är mer intresserad av teori än praktik men denna slutsats oroar mig mycket.

Är mammografi det enda sättet att hitta bröstcancer på? Tidigare i år skrev det om en MR-kamera som skulle vara mycket effektivare än röntgen. Hur långt har den diskussionen kommit? Bara så att vi nu inte fastnar i problemen kring mammografin. Finns det andra metoder så ska de också upp till ytan. Huvudsaken är att sjukdomen upptäcks på ett tidigt stadium så att den kan botas.

Jag skrev om mina egna erfarenheter tidigare.

Blev samtidigt beklämd häromdagen då jag inser att jag inte är välkommen att teckna en försäkring mot bröstcancer på grund av att jag haft en liten förändring som togs bort och därefter blev jag betraktad som frisk. Man måste nämligen vara helt frisk och aldrig någonsin haft minsta tecken på att man kanske kan bli sjuk för att få vara med. Är inte det cyniskt så säg? Vad är det med den typen av försäkringar egentligen? Ska man överhuvudtaget teckna sådana? Jag är skeptisk.

(SvD)
(DN)

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

som doktor vill jag gärna kommentera ovanstående.

Varandes under utbildning själv ser jag inte vad tvingad utbildning i mammografi ska tillföra. Läkarkåren har som tradition här i landet att sy ihop vår specialistutbildning själva, man väljer helt enkelt moment inom sin specialité som man är intresserad av. Varje obligatoriskt moment riskerar då att uppfattas negativt. Om man nu vill öka mammografins status och "pondus" gör man det bäst genom att finansiellt belöna utövarna. Man får helt enkelt låta marknadsmekanismerna styra.

När det gäller patientkontakten kan man observera att denna traditionellt har varit liten inom den radiologiska specialiteten. Detta beror i grund och botten på själva yrkets utformning, det som i allmänhet tar tid är inte sjäva bilderna som oftast tas av en syster utan tolkningen av dessa, en process som kan ta uppemot en timme för MR bilder. Patienten som person har som regel liten eller ingen plats under denna process. Detta är något av kännetecknet för både radiologin och patologin, två specialiteter som lockar kandidater som i regel är mer intresserade av forskning än av patientkontakt. Återigen tror jag inte att tvång på patientkontakt leder till positiva resultat, däremot kan man nog med fördel prova moroten. Belöna mammografiutövare och det lär inte bli svårt att hitta radiologer som är villiga att ställa upp.

/Dr K

Mary X Jensen sa...

Tack för ditt inlägg Dr K, intressant.

Jag beskrev bara det som stod i SvDs artikel.

Anonym sa...

Läste ditt tidigare inlägg om din egen erfarenhet, låter som att du hade tur med röntgenläkaren.

/Dr K

Mary X Jensen sa...

Ja han var fantastisk den doktorn. Finns på DS, men jag minns inte hans namn.

Så litet och pjuttigt som det området var förstår jag inte alls att han kunde se det, inte större än ett knappnålshuvud.

Men jag är glad idag förstås - men funderar på hur mycket man kan gå omkring och ha i kroppen utan att man vet om det. Så mammografi ska man inte hoppa över.