tisdag 2 oktober 2007

Hur länge ska man vara sjukskriven...

Detta inlägg handlar om allvar och lite humor...

Det är kontroversiellt som sjutton att tala om sjukskrivningar. Socialstyrelsen tar dock bladet från munnen och kommer med nya kriterier för hur länge man behöver vara sjukskriven för olika krämpor.

Detta kommer antagligen att väcka en ny storm av protester där vi får höra hur regeringens politik slår mot gamla och sjuka och hur okänsliga de är de där borgarna. Men det är nog viktigt att påpeka att detta bara är rekommendationer och inte hugget i sten hur det ska fungera. Man får inte använda det här som ett facit sa en person från Socialdepartementet i TV igår. Det är riktlinjer som ska hjälpa läkare att bedöma behovet av sjukskrivning.

Att sjukskrivningarna rusat i väg är ett väsentligt skäl att titta över reglerna tycker jag. Helt rimligt att kolla upp och ändra på sådant som verkar orimligt. Behöver man inte vara sjukskriven ska man inte vara det. Vissa fysiska krämpor mår man rent av bättre att vara i rörelse med och inte bli sjukskriven för, det har konstaterats.

De nya rekommendationerna ställer en del gamla sanningar på ände. Man ska inte i fortsättningen bli sjukskriven för precis alla sjukdomar, vissa betraktas inte längre som sjukdom. Jag kan inte avgöra vad som är rätt och fel, men vad jag förstår så är det många läkare som haft möjlighet att ha synpunkter på behovet av sjukskrivningstider och någon menade att rekommendationerna kommer att hjälpa läkare i allmänhet i bedömningen av hur lång tid en person behöver vara sjukskriven.

Det är bra att man vågar röra runt i systemen för många av dem har gått i baklås verkar det som och ingen vet egentligen vad som sker. Att man då gör en förändring är bra, det kan till och med bli bättre än tidigare. Blir det heltokigt så finns möjligheten att ändra ännu en gång. Det är det som kallas utveckling.

Dessvärre så hör man ibland människor säga - Jag tror att jag ska sjukskriva mig ett tag. Detta som den självklaraste sak i världen. Min egen inställning är att det är läkaren som bedömer och anser att någon behöver vara sjukskriven. Inte man själv. Jag känner och det gör säkert alla, personer som är sjukskrivna och ändå klarar av att göra en massa saker som de rimligen inte borde om de var sjuka. Ibland kanske det handlar om att byta jobb kanske, att utnyttja samhällets välfärdssystem i såna fall är inte juste. Det sker och det vet alla.

Ibland tror jag att hela svenska folket behöver en kollektiv kbt-behandling. Vi behöver se över våra tankar kring hur välfärdssystemen skall användas. Per Gudmundsson hänvisar till en intressant artikel om fenomenet bidragssvensken skriven av Kjell Lindroos som betraktar våra väldfärdssystem utifrån. Den är tänkvärd, verkligen.

(SvD)

Andra bloggar om: , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Om man läser artikeln istället för att bara länka till den, går det att utvinna följande information: "För två år sedan, 2005, fick ­Socialstyrelsen och Försäkringskassan i uppdrag att se över praxis för sjukskrivningar. Bakgrunden var de skenande kostnaderna och de uppseendeväckande stora skillnaderna i sjukskrivningsmönstret över landet."

Det var alltså Sossarna som startade detta. Och det gjorde de ju faktiskt rätt i!

Ingen skugga faller således över sittande regering.

:)

Mary X Jensen sa...

Just det. Det är dessutom så att detta arbete påbörjades av den förra regeringen. Problemet är inte ett påhitt av den nya, men det är de som får skulden helt i onödan nu.

Hemlige sa...

Det är ju verkligen bra att vi får se det svenska systemet med utländska ögon. Och vi borde naturligtvis lära oss av Finland i detta avseende. Det svenska systemet är onödigt byråkratiskt och kostar en massa pengar. I Finland sköter de det mycket smidigare, där behöver man inte anmäla när man är sjuk eller är hemma för vård av sjukt barn, man bara stannar hemma med full lön. Mycket smidigt, och man får mycket bra statistik också.

http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=109986&sokvariant=arkivet&lookfor=Vanhanen&advanced=yes&starttid=&sluttid=&antal=10

Mary X Jensen sa...

Det du beskriver var väl ett undantag. Å andra sidan så tror jag faktiskt att manväl kan sköta sitt jobb på distans.

Betänk att man som minister eller vid liknande arbeten är i tjänst dygnet runt och alla dagar i veckan. Det brukar kallas att råda över sin egen tid, vilket i isn tur innebär att man aldrig är ledig.

Men det är kalrt om man utgår ifrån att arbete bara pågår om någon annan kan kontrollera vad man gör så kan jag förstå ditt resonemang.

Men det är ett tag sedan det var modernt att betrakta arbete ur Taylors Scientific managementperspektiv. Även om mången byråkrat kämpar med tidsredovisning ännu idag, nu på tjänstemannanivå.