När ungarna i kvarteret lekte Röda och Vita Rosen gick det hett till i kvarteret - dett var på 50-talet ungefär. Det klättrades i grannens äppelträd och smögs omkring på tak och i källargångar. Det stämdes möten på vinden och bakom tegelhögen där ingen fick vara eftersom det kunde rasa samman. Plötsligt mitt i leken kom det en skällande portvaktstant eller en tjurrusande förälder och så var det slut för den gången. Men det smögs och viskades och sen var leken snart igång igen. Visst knycktes det lite bullar och saft i köken som färdkost på expeditionerna, men det var tämligen harmlöst trots allt.
Fotbollshuliganerna håller på med samma sak fast i betydligt tuffare stil. Portvaktstant och arga uppretade föräldrar har bytts ut mot polisen. Men leken är densamma. Det är vi mot dem. Och de mot oss.
Det var nog bättre förr på många sätt... I alla fall var lekarna billigare. Polisen kunde ägna sig åt viktigare saker än att försöka dela på bråkstakar i gäng. Det finns mycket annat som allmänheten bryr sig om. Stulna bilar, inbrott, misshandel och rån för att nämna några grejor.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, polis, huliganer, gängbråk, AIK, Hammarby, moderaterna, regeringen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar