tisdag 11 december 2007

Skadestånd sätter en standard...

En kille som blev mobbad i plugget fick ett skadestånd på 87 500 kronor, från början var kravet 150 000. Han hade blivit fasttejpad vid en stolpe, filmad och därefter lades filmen ut på internet för allmän beskådan.

Det är helt rätt att mobbning börjar kosta pengar för kommuner. Det är oacceptabelt att elever ska ha det djävligt i skolan bara för att några andra tycker att det är skoj. Det hela kan börja med att man har fel sorts brallor på sig. Det är verkligen dags att sätta ned foten och säga stopp nu. Så här umgås vi inte här.

Jag har följt några mobbningsfall på nära håll från myndighetsnivå och jag är inte nöjd med hur det har hanterats. Förvisso finns det metoder, dokument och färdiga regler för hur man ska göra. Men det blir oftast väldigt instrumentellt och man lägger lätt skulden i knät på den som är drabbad och börjar ifrågasätta fötvivlade föräldrars sätt att hantera det hela. Men vad ska de göra? Som förälder försvarar man sina barn och om det bara som gensvar kommer hem blanketter som ska fyllas i så är det klart att man blir galen.

En timmes diskussion med inblandade räcker inte. Dessutom så verkar det ofta satsas mer på mobbarna än på den mobbade. Det står förmodligen inte rätt till hos den som mobbar heller, men det är baske mig inte där vi ska börja. Först och främst måste den som är utsatt tas om hand.

Det måste finnas medkänsla i såna här situationer, vi kan inte lösa dem enbart med vetenskapliga metoder utan det måste till perosnligt engagemang också. Jag vet att många vuxna visar det, men det måste också tillåtas och stödjas. Det är svåra situationer det här men vi får inte backa och gömma oss bakom den byråkratiska processen.

Citatet nedan säger väl en del. Förvisso fördömer man handlingen men förbjuden bör den tydligen inte vara.

"Utbildningschefen i Limhamn-Bunkeflo, Mats Bååth, fördömer det som pojken utsatts för men är ändå kritisk mot lagen om förbud mot mobbning och annan kränkande behandling i skolan som gäller från den 1 april förra året. Bååth tycker att skadeståndet i stället borde regleras enligt brottslagstiftningen.

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

14-åringen är en hjälte

Äntligen börjar utsatta få ersättning. Jag är en man som idag är 23 år och mitt liv förstördes av över 8 års mobbning. Jag hade fel frisyr och byxor. Idag klarar jag inte av sociala situationer, jag kommer aldrig att få uppleva riktig kärlek eller vänskap och jag klarar inte att få jobb då jag inte klarar intervjuer. De jag försöker bli vän med undviker mig och jag blir utstött vart jag än går eftersom jag aldrig fick lära mig normerna. Jag vill dö men kan inte eftersom då skulle mina syskons och min förälders liv förstöras.

Skolan skötte mitt fall mycket dåligt och i slutändan (årskurs 8) fick jag intrycket att lärarna mest började bli irriterade på mig för att jag "klagade" så mycket. Jag kommer aldrig få ersättning. Lärarna berättade också regelbundet för klassen att jag tjallar vilket ledde till att jag blev ännu mer utstött. Spott och klotter på bänk, böcker, väska samt uppskuren jacka och förstörda handskrivna läxpapper är bara några exempel.

Den 14-åriga pojken som fått skadestånd är, enligt min mening, en HJÄLTE som kommer att hjälpa och ge hopp till tusentals utsatta barn på skolor runt om i landet under lång tid framöver. Skolorna har alltför länge kallblodigt placerat barn på anarkiska skolgårdar och lämnat dom åt sitt öde. Motivet till detta är någon fånig tradition om att barnen själva ska "lära sig socialt spel" för att passa in i samhället. Om kommunerna vill fortsätta med detta sjuka system istället för att till exempel införa skolpoliser och kameraövervakning (med mikrofoner) så får de ta konsekvenserna.

Åsaskolans offer