Vill svensken vara sjukskriven och förtidspensionerad...

Svaret på frågan i rubriken är nog - troligen inte. Men däremot så gillas inte förändringar, särskilt inte i trygghetssystemen. Det är lätt att förstå det eftersom grunden för ens trygghet rivs upp. Bara för att socialförsäkringrarna nu föreslås styras upp så betyder det inte att det behöver bli sämre i slutänden. Snarare är det väl så att det kan bli bättre. Idag verkar det som om många människor bara ramlar in i något svart hål som de aldrig kommer ur sen.

Att sjukförsäkringen bör vara en kedja av åtgärder så att den som är sjuk får adekvat hjälp kan väl ändå inte vara fel? Att detta sedan är förknippat med vissa krav är inte konstigt, så är det idag också. Idag blir många övergivna av systemet ganska tidigt och den enda hjälpen man får är ett utbetalningskort med pengar som ska räcka till överlevnad.

Om man i stället får hjälp och stöd till att skaffa ett arbete som passar omständigheterna bättre så betyder det att man kanske själv kan påverka sin situation. De flesta vill nog det trots allt, vara med i svängen, ha ett socialt liv och tjäna egna pengar som inte är villkorade av andra.

Det som sällan framgår i rubrikerna är att man får vara sjukskriven om man är sjuk och att sjukpennning kan utbetalas i 12 + ytterligare 18 månader om behovet finns. Alltså man kan vara sjukpenningsberättigad i två och ett halvt år. Det är ganska lång tid ändå. Det är få sjukdomar som tar så lång tid att bli fri från trots allt. Undantag finns det alltid och jag kan inte tänka mig annat än att de kommer att beaktas. Efter två och ett halvt år inträder möjligheten att bli förtidspensionerad om arbetsförmåga av någon anledning helt saknas. Förtidspension kan utverkas tidigare om det finns skäl för det. Det är väl ändå ganska förmånligt? Ingen kan väl påstå att man blir övergiven? Det är tvärtom som jag ser det.

Ett exempel här som är aktuellt i min närhet. Kvinna 52 år, undersköterska. Drabbas av lungcancer och opereras för detta. Hon får sedan en stroke efter operationen, blir självklart sjukskriven. Är fysiskt oförmögen att klara sitt gamla arbete. Orkar inte särskilt mycket av förståeliga skäl. Måste betraktas som rejält sjuk, eller hur?

Kvinnan vill dock arbeta även om hon är föreslagen en förtidspension, det senare är inget alternativ för henne. Det blir arbetsträning några timmar per dag. Arbetet är dock för fysiskt tungt så hon, arbetsgivaren och Försäkringskassan tar återigen en diskussion och arbetsgivaren finner nu ett jobb som kan vara lämpligt att börja med. Kvinnan får 1800 kronor i löneförhöjning och ett nytt jobb och är väldigt nöjd med situationen så som den blivit. Detta är en alldeles sann historia. Så helt mörkt ser det väl inte ut trots allt - det finns även goda exempel.

Det finns ingen anledning att oroa sig för den som blir långvarigt sjuk, som det ser ut i förslagen så kommer man att få mer handfast hjälp när man fastnat i sjukdom och elände. Det är lätt att fastna i föreställningen om att allt som förändras är till det sämre. Trummorna om meddelandet med nedmonteringen av socialförsäkringarna slår hårt från opinionshåll. Men alla förstår väl att det inte finns en sedelpress och att de resurser som finns ska användas på ett bra sätt? Då räcker de till flera dessutom.

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialförsäkring, sjukpenning, sjukförsäkring, arbetsförmåga, förtidspension, trygghetssystem, samhälle, moderaterna, regeringen