Det är svårt att veta vad som är ett bra straff för ungdomar. Nu har i alla fall de fem tonårspojkar som tejpade fast en ensam skolpojke blivit dömda till ungdomstjänst. Jag vet inte alls vad ungdomstjänst innebär men jag hoppas att det är någon typ av straff där de själva får känna på obehag och att det verkligen blir en konsekvenshandling och inte bara att städa på gatan eller enklare arbete som de är uppbundna av i tid och sen kan glömma alltihop utan att ha lärt sig något alls av det hela.
Det måste finnas inslag av insiktsbehandling för den som ska straffas och det borde definitivt tillsättas psykologiskt stöd till den som drabbats. Ersättning och skadestånd är förstås bra men det räcker inte. För det får livslånga konsekvenser för den som är drabbad. Det är mycket sorgligt och baske mig också helt oacceptabelt.
Jag fick en kommentar på ett annat inlägg i frågan som visar på vad det hela handlar om. Det måste satsas och det rejält på den som drabbas av mobbare. Vi vuxna har ett enormt ansvar för att så sker. Men dessvärre är vi inte så mycket bättre själva. Man kan inte annat än bli sorgsen av denna historia. Tyvärr är han inte ensam.
Till dig som skrev det här vill jag tacka för att gjorde det och tala om för dig att det inte är dig det är fel på. Tänk så. Så fort du ser en dum typ så affirmera fram honom/henne som en ganska klumpig skär elefant, dåblir du på gott humör och börjar fnissa inom dig. Det kan hjälpa faktiskt att tänka så. Och att man också försöker se sig själv som kanske inte allra bäst men inte heller sämst. Leta efter andras tillkortakommanden och du kommer att finna dem och kan känna dig själv som lika bra som vem som helst.
"14-åringen är en hjälte
Äntligen börjar utsatta få ersättning. Jag är en man som idag är 23 år och mitt liv förstördes av över 8 års mobbning. Jag hade fel frisyr och byxor. Idag klarar jag inte av sociala situationer, jag kommer aldrig att få uppleva riktig kärlek eller vänskap och jag klarar inte att få jobb då jag inte klarar intervjuer. De jag försöker bli vän med undviker mig och jag blir utstött vart jag än går eftersom jag aldrig fick lära mig normerna. Jag vill dö men kan inte eftersom då skulle mina syskons och min förälders liv förstöras.
Skolan skötte mitt fall mycket dåligt och i slutändan (årskurs 8) fick jag intrycket att lärarna mest började bli irriterade på mig för att jag "klagade" så mycket. Jag kommer aldrig få ersättning. Lärarna berättade också regelbundet för klassen att jag tjallar vilket ledde till att jag blev ännu mer utstött. Spott och klotter på bänk, böcker, väska samt uppskuren jacka och förstörda handskrivna läxpapper är bara några exempel.
Den 14-åriga pojken som fått skadestånd är, enligt min mening, en HJÄLTE som kommer att hjälpa och ge hopp till tusentals utsatta barn på skolor runt om i landet under lång tid framöver. Skolorna har alltför länge kallblodigt placerat barn på anarkiska skolgårdar och lämnat dom åt sitt öde. Motivet till detta är någon fånig tradition om att barnen själva ska "lära sig socialt spel" för att passa in i samhället. Om kommunerna vill fortsätta med detta sjuka system istället för att till exempel införa skolpoliser och kameraövervakning (med mikrofoner) så får de ta konsekvenserna."
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknad, mobbning, cooping, härskarteknik, skolan, ledarskap, moderaterna, samhälle. regeringen
4 kommentarer:
Sålänge vi inte kallar saker vid vad det är så kommer inget ske. den som blir mobbad är alltid ett brottsoffer.
Det bästa skyddet mot mobbing är empati. Hur kommer "någon typ av straff där de själva får känna på obehag" hjälpa mobbarna att känna empati för andra människor?
Jag sympatiserar med mycket i moderat politik, men inte synen på brott och straff som hos moderaterna tycks styras av reptilhjärnan istället för rationellt tänkande. USA är ett utmärkt exempel på hur dålig reptilhjärnan är på att hantera sådana problem, med sin "utmärkta" grogrund för kriminalitet från låg ålder.
Självklart ska dock någon som blivit mobbad få mycket stöd och hjälp, det håller jag fullständig med dig om. Att det finns lärare som istället förvärrar situationen är förjävligt.
Erik du missförstår mina ord. Om man plockar ut dem ur sitt sammanhnag låter de förstås förskräckliga. Men den som gör ont måste också fås att förstå att det gör just ont. Det är vad jag menar. Att den som mobbar många gånger saknar empati håller jag helt med dig om. Visst ska det till samtal och övningar i empati också, men lite måste det kännas att man gjort något dumt och det ska helst vara relaterat till det man gjort.
Jag är beteendevetare och har en hel del teoretiska kunskaper i ämnet och är fullt medveten om att det finns olika skolor...
Vita Nejlikan - du skrev en lång kommentar som jag inte vill ta med här. Du förstår varför. Eller hur?
Just i det här sammanhanget när en kille blivit mobbad av skolkamrater känns det inte relevant att göra jämförelser mellan negrer och judar. Vem som gör det ena eller är det andra.
Du påstår att jag måste inse att det finns en elit som vill kväva all form av invandringskritik mm mm och att jag därför kräver röster som din genom att inte publicera din kommentar här.
Min ansats om människan utgår inte alls ifrån att vi ska bygga upp skyddade enheter utan snarare att mänskligheten har allt att lära av varandra. Människa mot människa.
Att jag sedan inte gillar fundamentalister är en annan sak, men det gäller oavsett ämne och fråga faktiskt.
Om du vill publicera dina åsikter kanske du kan göra det på en egen blogg. För just de de anför hör inte hemma just här i alla fall.
Skicka en kommentar