Regeringen vill ha en ny chef för arbetsförmedlingen och Bo Bylund får lämna sin post. Det är väl inte så konstigt att det byts chef. Det händer hela tiden. I alla organisationer. Lika vanligt är förstås att det börjar diskuteras om alla bakomliggande orsaker, konspirationsteorierna tar fart och självklart vill man nu göra en politisk affär av det här. Men priset man får betala för höga chefstjänster är ofta att de kan ta slut snabbt. Nu drar det förstås igång massvis med spekulationer om att det här har med politik att göra. Det har det kanske också men i så fall borde han väl fått gå direkt efter valet. Bylund verkar vara en kompetent karl - han klarar sig.
Ska bli intressant att se vilken kravprofil regeringen önskar på den nya chefen.
Jag får en känsla av att det saknats en bild av vad arbetsgivarna, alltså företagen egentligen vill i den här nya jobblinjepolitiken. Jag menar man talar om att människor ska arbeta utifrån sin förmåga och det kan man väl inte tycka annat än att det är bra. Men vad tycker arbetsgivarna?
Vi läser om människor som enligt reglerna är tvingade att söka jobb 75 mil från hemmet osv osv. Det är väl bara så att som arbetsgivare vill man nog inte anställa någon som inte vill ha jobbet och där man kan utgå ifrån redan från början att det kommer att bli problem av olika slag. Jag har funderat en hel del på hur det fungerar med arbetsgivarna och hur man egentligen tänkt där. Det känns som om det saknas en viktig variabel.
Arbetsgivarna vill inte anställa personer som inte kan jobba fullt ut eller passar in i strukturen. Det är det sorgliga. Det finns för få initiativ på den sidan, ett är förstås företaget som bara anställer personer med Aspergersdiagnos. Företaget Left is Right startades av en pappa som ville att sonen skulle ha ett riktigt jobb.
Det skulle till flera såna initiativ - men det krävs förstås oerhörd insikt, kunskap och empatisk förmåga hos den person som ska leda en sådan organisation. Men vilken lycka för den som inte är helt strömlinjeformad att få ett riktigt jobb på ett företag där det finns chefer och ledare som förstår och dessutom inte tycker att alla ska vara likadana. En kombination av att kunna göra affärer och att känna empati. I framtiden kanske det blir kombinationen beteendevetenskap och företagsekonomi som blir den framgångsrika mixen för en företagsledare. Dessvärre finns det vattentäta skott mellan dessa egenskaper, men det borde gå...
Arbetsförmedlingen (läs regeringen) har en del att fundera kring framöver vad gäller hur man ska arbeta med arbetsgivare.
Till att börja med så borde man gå tillbaka till den gamla Platsbanken, den nya är en orgie i databasfunktioner som säkert är bra, men vem tänkte på användargränssnittet? Ska det vara lätt att söka jobb eller inte?
(SvD)
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsförmedlingen, arbetsgivarna, jobblinjen, littorin, moderaterna, regeringen, bylund
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
nä, att en minister blåljuger inför medierna kanske du också tycker är normalt. Kanske också att högern därmed stadfäster, eller snarare förstärker ett slags spoil system för statliga chefer, och struntar i den svenska regeringsformens princip om att förvaltningen skall skötas självständigt efter direktiv från regeringen. Regeringen har inte hävdat att Bylund misskött sig eller att det funnits samarbetssvårigheter och Arbetsförmedlingen är inget vinstdrivande företag.
Allt kommer inte fram i pressen... som tur är.
Vilken minister har ljugit? Är det inte så att man har olika uppfattningar bara. Världen ses hela tiden ur betraktarens öga och det säger inget om hur det egentligen ser ut.
Jag tycker INTE att man ska ljuga. Men att man får byta jobb då och då när man är chef hör till vanligheterna...
Skicka en kommentar