Men var finns jobben för exempelvis en 55-årig beteendevetande akademiker, vana och erkänt duktiga ledare, IT-, mediakunnig och framåtdrivande strategisk person som vet vilka skruvar som ska användas för att allting ska fungera? Drivande, kreativ och kunnig och ständigt uppdaterande sina kunskaper. Med ett brinnande intresse för att komma in på arbetsmarknaden och delta i ett större sammanhang igen? Specialiteten är kommunikation, organisation och ledarskap. Det borde finnas massor av jobb egentligen. Men det gör inte det...
Arbetsförmedlingens möjligheter att hjälpa till är små... de skickar personliga meddelanden likt detta enligt en bekant som inte ens var inskriven på arbetsförmedlingen:
Vem fan är annica undrade adressaten?annica vill tipsa dig om ett ledigt jobb
annica har
lämnat följande meddelande:
tänkte på dig när jag såg den här annonsen..
kram, annica
Klicka på länken nedan för att se annonsen.
Rekryteringsbolagen är inte bättre än arbetsförmedlingen. De arbetssökande hamnar i stora svarta hål i rekryterarnas databaser som är fyllda med CVn där personer som inte skrivit rätt sökord försvinner hur bra de än är. Frågan är om inte många av rekryteringsföretagen också är en av de stora bromsklossarna på arbetsmarknaden? Å andra sidan så har de sina uppdragsgivares krav att hålla sig till så vad ska de göra annat än leverera det som efterfrågas.
Genom att leta via sökord så försvinner många av guldkornen. Just åldersbegreppet är en faktor att se upp med - söker man efter en som är född mellan 1967-1972 så kommer inte den som är född på 50-talet att bli påtänkt utan försvinner där i databasens djup och mörker. Hur kan 35-åriga rekryterare relatera till äldre sökanden när de tar sig för att fråga en person som är 50 år vad denne hade för drömmar efter gymnasiet? Det fungerar inte, det förstår vem som helst. Därför är det lättare att välja någon som är jämlik som man har gemensamma referenser till.
Som sagt gärna betala skatt - men först ett juste jobb. Så tänker många som av olika anledningar som lågkonjunktur och annat ramlade ur rutan och nu försöker ta sig tillbaka. Jag vill ha mer fokus på den saken.
Hur ska en arbetsför, arbetsvillig person över 50 år betraktas som en kompetent resurs på arbetsmarknaden? Då menar jag ett riktigt jobb, inte att gå ut med grannens hund eller starta en städfirma med bara akademiker... Det måste till någon slags förändring här när man å ena sidan anser att äldre ska få jobba till de blivit 75 år och arbetsmarknaden inte vill ha någon som närmar sig 50. Vad ska alla arbetsföra däremellan göra?
Detta är en riktigt intressant politisk övning -att ändra på åldersfokus och åldersgrupperingar. Det gäller i skolan och det gäller på arbetsmarknaden. Det handlar inte om att föryngra allting det handlar om att beblanda och ta vara på den dynamik och möjliga utveckling som finns i en åldersmix. Diskriminering av åldersgrupper är lika allvarlig som könsdiskriminering eller den som finns mot den som har ett utlandsklingande namn. Ingen erkänner dock öppet åldersdiskriminering. Det borde ändras påd en saken.
Det finns 55-åringar som lever som hemmafruar/makar och tack vare att de har välbetalda och välvilliga äkta makar överlever. Här finns också ett utanförskap utan SGI, A-kassa och andra samhällsskyddsnät. Många gånger på grund av att förödmjuka sig på arbetsförmedlingen är bland det sista man gör i livet. För en som är kompetent att driva en arbetsförmedling själv kan det kännas förtvivlat att inte ens kunna skriva in sina kompetenser i arbetsförmedlingens databas för att det bara finns plats för ett visst antal där.
Kom inte och säg att det finns utrymme för alla som vill jobba för det gör det inte. En borgerlig regering som vill att så många som möjligt ska jobba har här en verklig utmaning. Hur kan man öppna upp arbetsmarknaden för en åldersblandad arbetskraft? Hur kan vi ändra på våra fördomar?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, skattesänkningar, alliansen, vårpropositionen, regeringen, moderaterna, arbetsmarknaden, Arbetsförmedlingen, åldersdiskriminering
1 kommentar:
Bra inlägg
problemet på den Svenska arbetsmarknaden är att den inte är i balans dvs det finns ett för stort utbud av arbetssökande och då väljer arbetsgivare russinen ur kakan dvs ur ett relativt snäv åldersspann.
Felet är strukturella och mycket svårt att enkelt göra något åt då vi haft dom sedan 70 talet.
På alla andra marknader sjunker priset om utbudet stiger men det gör inte arbetsmarknaden förutom inom IT som såg ett drastiskt tapp efter år 2000.
Skicka en kommentar