Leif GW Persson har ruttnat på jobbet och säger upp sig. Det är rätt tycker jag, man måste för sin egen skull ta konsekvenserna av sin övertygelse och dra när galoscherna inte längre passar. Det handlar om att få bestämma själv över sitt liv. Det handlar om civilkurage och det handlar naturligtvis om att vara lite egensinnig. I det här fallet så handlar det också om att vara ekonomiskt oberoende - det är förstås en viktig faktor när det gäller handlingsutrymmet. Att kunna klara sig själv utan att sitta fast. Men oftast finns det andra jobb om man nu behöver det.
Jag har själv gjort liknande i mina dar. I synnerhet när jag förstått att framtiden skulle bestå av att andra hade tänkt sig att bestämma över min framtid utan att fråga mig, som om jag vore en bricka i ett spel utan egna tankar och utan vilja. Det finns organisationer som är nöjda med att de vidareutbildat jurister till att bli fotvårdsspecialister och varit nöjda med att de fixat ett nytt jobb till vederbörande. Inte min stil, inte på något sätt. Det är i sådana situationer man tar sin Mats ur skolan och drar vidare. Hej svejs leverpastej... Självrespekt. Organisationerna överlever alltid utan den enskilde, men den enskilde kan ha svårt att överleva i en organisation som man inte tror på.
Jag tycker att Lars Danielsson borde göra detsamma, tacka för sig, kamma sig och hitta på något annat än att klaga på att Carl Bildt inte ger honom något nytt jobb. Varför ger inte socialdemokraterna honom ett nytt jobb någonstans i sin organisation kan man undra över? Även om han var statstjänsteman så tillhörde han socialdemokraterna eller hur? Hur har inte Ulrica Schenström sammankopplats med moderaterna som blivit tillskrivna både det ena och det andra i karaktärsväg på grund av hennes misstag? Ska vi dra ut det att gälla Danielsson och alla epitet han har fått (jag tror dock inte att allt är rättvist) och lägga det på det socialdemokratiska kynnet kanske? För att visa på hur tokigt det kan bli...
Respekt GW Persson... Man sover bättre på natten när man tagit ställning, den saken är klar.
(DN)
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, polis, gw persson, lars danielsson, civilkurage, mod, samhälle, arbete, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
10 kommentarer:
Hello Mary!
Nästan längst upp i denna bloggartikel skriver du: och dra när inte galoscherna passar längre.
Heter det verkligen så?
Som journalist borde du väl veta.
Är det när inte galoscherna passar längre eller möjligtvis när galoscherna inte längre passar?
Det är ju en fråga om att inte passa.
Men å andra sidan så är det också en fråga om vanligt språkbruk, d.v.s. hur folk talar i dagligt tal.
Personligen tycker jag att journalister skall föregå med gott exempel.
OK - du kan ha rätt i det där. Ibland går det lite fort när jag skriver. Jag ändrar...
Ha en glad söndag! Eller, jag vill gärna önska dig en trevlig söndag.
GW har råd att dra om galoscherna inte passar. Det har inte jag...
Det är just att GW Persson har råd att dra som är hans fördel.
Alla har ju inte samma möjlighet vid första anblicken och många stannar där.
Men om man riktigt vill och kastar loss så borde det finnas andra saker man kan göra än det man gör.
Det handlar om att bestämma sig för att våga ändra sin situation. Det är inte lätt, jag säger inte det. Men det går.
Jag vet inte om det riktigt känns som att GW drar? Det han säger är ju att han inte får gehör för sina åsikter och så begör han nya arbetsuppgifter av regeringen.
Lars Danielsson känns inte så relevant heller, att han inte vill släppa ett fast jobb som ger 60 000 i månaden (med tanke på han anställbarhet) är väl inte så konstigt. Han har ju dessutom varit diplomat sen början av 80-talet så det vore ju i det närmaste ett karriärbyte vilket inte direkt är vad GW eftersträvar.
Att Schenström fått ett större sammankopplande med moderaterna än vad Danielsson fått med (s) torde väl också ha att göra med att han var en väldigt välmeriterad tjänsteman som fick jobb som statsekreterare, medan Schenström framtståt som en PR-nisse som fått jobbet som tack för en väl genomförd valrörelse.
Han drar från polisen för att han inte gillar läget, eller hur?
De andra jämförelserna håller om man ser till deras roller. Tror du att exempelvis att Göran Persson skulle anställt vilken tjänsteman som helst som statssekreterare?
Självklart anställer man int enågon som tack utan för att man jobbar bra ihop. Sen behöver det inte gå bra för det. Det visade sig i båda fallen. Fsst på olika sätt.
Du har nog rätt om GW, nyheterna säger nu att han sagt upp sig, på SvD lät det som om han bara ville bli förflyttad.
När det gäller anställningar inom politisk verksamhet så känns det som om jag blir mer och mer tveksam över om kompetens spelar in eller om belöning verkligen är det som gäller. Men vi ser väl bara de misslyckade fallen.
Jag tycker faktiskt att vår utrikesminister kunde höja sig över allt detta och faktiskt ge honom ett jobb.
Det är väl inte att betrakta som en belöning, heller?
Jag har inga synpunkter på vad utrikesministern gör eller inte gör i det här fallet. Det är så mycket man inte vet om betingelserna.
Men personligen hade jag dragit för länge sedan.
Jag tycker att (s)-sidan kunde hjälpt sin gamle vapendragare. Men man vet inget om det heller. Danielsson sitter i kläm den skane är kalr.
Gör polisanställningarna tidsbegränsade!
Om poliser inte kan se fram emot att få slita stolsitsar fram till pensioneringen kanske 'rätt' typ av personer söker sig till polisen.
Jag föreslår därför att poliser anställes först för en längre period (10 - 15 år) och sedan för kortare perioder (4 - 6 år). Tjänstgöringen varvas med utbildning så att poliserna är anställningsbara i andra organisationer när jobbet upphör. När en polis befodras skall han/hon alltid vara garanterad anställning en kortare period (4 - 6 år).
Som det ser ut idag lämnar kompetenta poliser kåren allt för tidigt medan de som man önskar hade slutat biter sig fast.
Skicka en kommentar