Vad har man för förväntningar...

Idag ska statsministern förklara hur han agerade i samband med sin fd statssekreterares nu omskrivna jourtjänstgöring på krogen. Hon fick sluta på jobbet, räcker inte det? Det hände inget förskräckligt som tur var. Schenström har skriftligen lämnat in svar på ett antal frågor och de svaren anklagas för att vara för tillrättalagda. Vad förväntar man sig egentligen? Det är svårt att se på detta på annat sätt än att det handlar om att söndra och splittra.

Nu har tidningarna i veckan varit fyllda med synpunkter om huruvida Schenström ska delta eller ej i KUs utfrågning, hon tackade nej till erbjudandet. Statsministern kommer i stället och nu har fokus flyttas till honom, vilket väl måste betraktas som självklart. Det är han som har ansvaret.

Men den viktigaste frågan kan väl ändå inte vara hur det sköttes då eftersom inget hände. Att han agerade genom att byta ut Schenström torde räcka. Annat var det när det verkligen var katastrof, hur krishanteringen vid Tsunamikatastrofen fungerade vet vi fortfarande inte. Det är lite patetiskt att just förra regeringen hänger sig så fast vid den här frågan så hårt nu - tidigare fanns det ingen statsminister som trädde fram precis. Trots allt så måste det vara hur det fungerar NU som är det intressanta för oss alla att veta.

Peter Eriksson hoppas på svar idag och Morgan Johansson tycker inte att de skriftliga svaren från Schenström räcker. Men vad fasen - oppositionen accepterar inte de svar de får som inte stämmer med vad de vill ha. Nu ska man veta vilka instruktioner statsministern gav Schenström om hennes ansvar för jouren. Vill de jämföra med vilka instruktioner förre statsministern gav till sin statssekreterare med tanke på hur lång tid det tog innan den regeringen öppnade fönstret och tittade ut i samband med att det verkligen var kris?

Morgan Johansson vill veta om statsministern har någon självkritik står det i Svenskan. Det var ju just en "skit ur rätt rör" som en till mig närstående brukar uttrycka sig när det hettar till.

Ur smutskastningssynpunkt är det här en jättebra strategi. Har man upprepat en sak tillräckligt många gånger så kan det bli en sanning. Och det är klart kan man få den borgerliga regeringen och i synnerhet moderaterna att framstå i dålig dager så hamnar ens egna tillkortakommanden i dunklet bakom.

KU borde få vara en seriös institution som tar upp viktiga problem och inte bli en plats för cirkuskonster. Det må vara så att KU använts på detta sätt även tidigare, av den dåvarande oppositionen, det är inget att vara stolt över det heller. Däremot behöver man inte upprepa alla dumheter, det blir så tjatigt och man slutar lyssna. Det blir som reklamfilmerna i TV. Alla handlar om älgar, små berättelser, har kända sångerskor i bakgrunden, eller så talar förnumstiga människor rakt in i kameran för att inte tala om "Det är så kul med Toffefee..." Ja ha ja.

(Aftonbladet)
(SvD)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, schenström, moderaterna, regeringen, KU, samhälle, trovärdighet, statsministern