En riksdagsman...

Självklart diskuteras det vilt i bekantskapskretsen, inte bara i bloggosfären alltså, om FRA-lagen men också om hur den drevs igenom. Unga riksdagsmän fick känna på partipiskan och inordnade sig i ledet på olika sätt. En röstade nej - Camilla från folkpartiet. Heja...

Det slog mig vid morgonkaffet att det finns en viss okunskap och en brist för respekt om vad det innebär att vara riksdagsman. Okunskapen kanske råder kanske såväl från partiers, regerings och riksdagsmäns sida. Det är lätt att vara slarvig med sådant man tar för givet. Jag hittade följande intressanta rader i min Kommunalhandbok. "

... när en riksdagsledamot är vald, intar ledamoten en juridiskt sett självständig fri och oberoende ställning i förhållande till väljarna och partiet" (2007)

Man kanske ska ställa sig frågan om FRA-lagen röstades igenom på ett korrekt sätt med anledning av ovan?

Min diskussionskompis Olle W gjorde ett inlägg och skrev följande:

I 1809 års författning fanns dels en paragraf som innebar att riksdagsledamot inte fick motta instruktion, d v s inte fick bindas att rösta på visst sätt. Dels att ledamoten inte fick hindras att utföra sitt uppdrag, vilket var en immunitet. Jag var med en gång när en ledamot körde för fort på väg till riksdagen, visade sitt kort och viftades förbi utan förhör.

I 1974 års grundlag är det sämre. Dels står det "Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom.", D v s att man har rätt till tjänstledighet.

"Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan riksdagens medgivande."

"Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av domstol."

"Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig."

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Olle

Om man driver partidemokratin för hårt kanske riksdagsmän hoppar av och blir politiska vildar. Det är fullt möjligt men är det önskvärt?

(Aftonbladet) - fan också Lena Mellin, jag borde ha engagerat mig i min trädgård och domestiken idag, men det föll på din viktiga frågeställning. I min familj är det väl jag som borde "skaffa ett liv"
Men va falls...

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, riksdagen, alliansen, demokrati, samhälle, FRA, personlig integritet