Underskatta aldrig publiken...

Stolpillerpolitik menar Gudmundsson och tycker inte att vi ska lita på (s)-sidans tal om skydd av den personliga integriteten och menar att de försöker framstå som om de vore bättre på att skydda oss mot det onda än vad den borgerliga regeringen kan göra. Han tar upp exemplet med stolpiller och asylsökare och undrar om sådana politiker är att lita på. Det är ett bra exempel förvisso. Men det handlar inte om politiskt motstånd nu utan mer om personlig integritet. Just i FRA-frågan i alla fall.

Piratpartiet är också en del av missnöjesfloran enligt Gudmundson. Men tittar man närmare på dem så är de inte alls representativa utan består mest av "medelålders män med kortärmade skjortor med datakonsultjobb och intresse för fildelningsnätverk" (ibid). Det är nog lite orättvist trots allt för att inte säga ett något snävt antagande. Min erfarenhet av IT-konsulter är att de är rätt klyftiga faktiskt. De vet en hel del vad de snackar om. Och kul är de också.

Det är intressant och också lite oroväckande att läsa Gudmundsons artikel om opinionen kring integritetsfrågorna och FRA-lagen. Det låter som om det är frågan om att misstänkliggöra motståndet kring den lagen. Jag kan ha fel men oron finns där.

Men nu är det så att det finns en rejält stor grupp borgerliga personer som protesterar också, det finns alltså ett stort för att inte säga mycket stor missnöje inom det borgerliga blocket också kring integritetsfrågorna och FRA-lagen. Synd att de inte kommer med i diskussionen här. Advokatsamfundet, regeringens it-expert, många ledarskribenter, även på bl a SvD, muf, cuf, säpo, justitiedepartementet för att nämna några. Journalistförbundet och TU är oroliga för tryckfrihets, yttranderätt och källskydd.


Jag uppfann också ett nytt begrepp häromdagen, nämligen bloggsordin. Men jag utgår ifrån att det inte är det som Gudmundson menar, att lägga sordin på debatten genom att misstänkliggöra och nedvärdera delar av protesterandet mot FRA-lagen som om det hade en dold agenda. Jag tror nämligen att upprördheten för den personliga integriteten är gedigen och grundläggande hos de flesta. En och annan vill säkert dra politiska och personliga poänger, men de är färre än vi andra som inte gillar det här. Men genom att ifrågasätta motståndet så kommer sakfrågan i bakgrunden, det är oroväckande. Karl Rove var i Almedalen och uttryckte att det är viktigt för regeringen att delta även i bloggosfären. Han kallade oss ungdomar, smickrande i sig, men jag undrar om någon tog till sig det där med att vara inne och lägga synpunkter och starta "lite bråk" i bloggarna. Avledning är en känd strategi när man vill byta fokus. Johan Norberg har synpunkter på Rove.

Förvisso kan man ha olika åsikter och det måste naturligtvis respekteras. Men att låtsas som om en stor grupp inte finns i protesthavet är inte riktigt juste. Alla i bloggosfären är inte piratpartister eller vänsterfolk. Vi kommer från alla hörn och olika politiska åsiktsinriktningar. Att skydda den personliga integriteten är en viktig fråga oavsett var man står på den politiska kartan i Sverige. Motståndarna är inte mindre vetande skrev Thomas Gür i en artikel igår. Rekommenderad läsning. Det behövs inte krafter som ställer ossmotståndare mot varandra nu - det behövs en dialog. Går lagen att göra om? Hur i så fall?

Det finns naturligtvis två sidor av det här. Det vore naivt att tro att alla i vår omgivning är snälla och inte vill oss något ont och det känns väl självklart att det är nödvändigt att ha koll på vad som händer i omvärlden. FRAs GD Ingvar Åkesson intervjuas i Sydsvenskan om sin syn på uppmärksamheten. Jag kan förstå hans vinkel på problemet. Dessvärre så är jag inte helt övertygad om det där med att all nationell trafik skulle förstöras. Tekniken är sådan att man måste gå igenom all trafik för att se varifrån den kommer. Så fungerar tekniken, så fungerar internet. Men om man hittar sådant som kan vara av värde så måste det ändå var en förbannad skyldighet att påvisa det, oavsett varifrån trafiken kommer. Vad finns det som säger att "fienden" inte sätter upp ett par egna servrar i Sverige för att obehindrat kunna kommunicera?


Alla är fiffiga på sitt sätt, inte minst de som vill illa. Jag tror att det behövs en typ FRA-lag men omgjord på så sätt att den personliga intergiteten skyddas i förväg inte i efterskott som idag, med en massa tillägg till lagen som kom till på en eftermiddag.


Hur det ska gå till däremot, ja det är en fråga för personer med mer kunskap än jag har. Men det vore bra om saken i sig tas på allvar och det hela INTE hamnar i en diskussion om vilka politiska poänger vissa grupper vill göra på frågan.

Bloggat: Gudmundson bloggar själv om sin artikel här. Satmaran (det är inte jag) tycker att beskrivningen av Piratpartiet är korkad. Populisten har en idé. Jag skriver om härskarteknik, det är min åsikt om det hela. Är det någon som lyssnar? Politikerförakt, kanske i onödan. Men lyssna då. Emma. Den kände landsförrädaren Bergling menar att politikerna ska hålla sig borta från FRA som verkligen behövs. Läs där och ha egna åsikter. Karl Sigfrid som själv är riksdagsman funderar lite över den demokratiska processen.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA-lagen, FRA, personlig integritet, bloggsordin, samhälle, regeringen, demokrati