Det har skrivits en del om skolan på senaste tiden. Min egen utgångspunkt har varit glädjen i lärandet där varje individ får ta ansats från sin egen nivå. Ett så långt som möjligt individualiserat lärande alltså. Tankarna kring polishämtning och disciplinåtgärder av olika slag har känts främmande. Det skulle på något sätt vara en självklarhet att uppföra sig helt enkelt.
Sen inser man att lärandet i sig tycks vara en biprodukt i skolan. När jag läser P J Anders Linders blogginlägg om hur vardagen kan te sig i skolan så blir jag mest förbannad. På föräldrarna. Vad har hänt? Varför behövs politiska verktyg till lärarna att ta ungarna i öronen - är inte det föräldrarnas ansvar? Problemen är uppenbara, men är det inte dags att ryta ifrån nu och se till att de abdikerade föräldrarna tar sitt ansvar för hur telningarna uppför sig utanför hemmet?
Lärare borde verkligen få vara just lärare och inte poliser. Däremot låter det som om polisstationerna ska finnas i skolan om man läser om allt som verkar hända där. Helt otroligt. Verkar inte kul att vara lärare.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, disciplin, auktoritär, föräldraansvar, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
3 kommentarer:
När utlärandet och kunskapsinhämtning inte varit på dagordningen sedan Alva Myrdal - i mitten på 60-talet - sade att vi får inte en demokratisk skola förrän nuvarande (dåvarande lärargeneration) dött ut, är det väl lätt att förstå varför det gått åt skogen.
Till skillnad från många i mitt gamla parti så anser jag att det olyckligaste som hänt efter Alva M var kommunaliseringen av skolan! Eller vad tycker Du själv Mary, som sitter i en utbildningsnämnd?
Jan Björklund framstår som regeringens lysande stjärna; Tolgfors står med med den konformade hatten i klassrummets vrå...om det inte vore så trångt skulle fler stå där?!
"I en alltför kontrollerad omgivning tenderar folk att abdikera ansvar." /Av mig okänd.
Det har förts en diskussion på bloggen "skiften" om riskhantering under rubriken "Apokalypsens svans", framförallt denna postning där en diskussion uppstod tror jag kan ha viss relevans. Signaturen "Skorven" som startade diskussionen nämde boken "I trygghetsnarkomanernas land", den boken har jag läst och den tar på många ställen upp just elever och skolan, hur vi som samhälle blivit allt sämre på att hantera problem och kriser. Hur redan små problem tillåts eskalera till regelrätta kriser för att vi inte längre kan hantera det. Mycket tänkvärt.
Stefan - jag håller självklart med med dig.
Dessvärre så är påverkansmöjligheten ganska liten i en utbildningsnämnd. Men gag gör vad jag kan. Försöker i alla fall här.
Anonynm - Boken "I trygghetsnarkomanernas land" har jag kvar att läsa. Ser fram emot den.
Skicka en kommentar