söndag 12 oktober 2008

Idag börjar valrörelsen - spännande...

Intensivt ska här följas partiledardebatter nu. Visserligen så har det blåst en del kring regeringen på sista tiden och det är både självförvållat och inte. Men å andra sidan är det så det är i politiken. Det blåser, ibland mer och ibland mindre.

Jag har självklart mina favoriter, eller ska vi säga favorit kanske. Ni vet vem. Just nu mitt i all villervalla ser det också ganska bra ut för moderaterna och lite mindre bra för de andra allianspartierna. Det kanske vore idé för dem att profilera sig lite mer, det verkar finnas en stor diskrepans mellan fotfolket och de i regeringsställning den saken är klar. Det har inte minst den senaste tidens tumult kring olika frågor visat. Tyvärr har det nog inte gynnat något av partierna.

Visst har Mona Sahlin och socialdemokraterna vissa fördelar, än så länge. Men å andra sidan är det senaste debaclet med att först säga upp bekantskapen med Ohly på förmiddagen och på eftermiddagen återuppta den på grund av oppositionen inom partiet blev kanske lite väl snabbt jobbat. Hon kan få probelm med trovärdigheten även internt skriver Henrik Brors i DN. Tack vare detta kan vi väl räkna med en kommunist som minister i Sveriges regering? För hur ska hon annars klara upp det med miljöpartiet som antagligen har blivit lovad minst en ministerpost. Miljöpartiet gillar ju inte vänsterpartisterna. Å andra sidan så avvisar Mona Sahlin Ohly redan innan de börjat samverka i en debattartikel i DN idag. Det kan bli intressant det här. Socialisten Svensson menar att det inte blir någon förändring med en sossemuppregering 2010 (Obs! hans uttryck, inte mitt, någon ordning får det allt vara).

Överhuvudtaget tror jag att framtidens melodi för partier som ingår i allianser är att man kommer överens om de övergripande frågorna och låter vissa av detaljfrågorna ha sin gång och tillåta fri omröstning där. Det skulle kännas mer demokratiskt och vara en anledning att rösta på det egna partiet även i fortsättningen.

Men heja Fredrik, ut och kör nu. Det ser ganska bra ut trots allt.

Jag vill att frågan om attityder på arbetsmarknaden ska få fokus. Hur ska man få företagen att anställa även de som är "för gamla"? Det finns ett stort hål här för den som inte får något jobb för att de är för gamla vid 50 år och önskan om att alla ska jobba fram till 80-års ålder. De där 30 åren emellan måste få en lösning på något sätt. Det skulle alla tjäna på. Rent av kanske det är de personerna som ska jobba på arbetsförmedlingen? Jag vill ha en starkare kvalitativ syn på arbetskraft och inte bara räkna den i siffror.

Världsekonomin känns skrämmande just nu, men jag känner tillit här till både Reinfeldt och Borg. Men å andra sidan Sverige är ett väldigt litet land i det stora sammanhanget. Så man vet aldrig vad som kan hända.

För övrigt tänker jag engagera mig politiskt i det mesta som kommer upp nu och det i både med- och motfrågor. Jag tror inte att alliansen kommer att förlora nästa val, Göran delar min uppfattning.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

(Aftonbladet)
Sydsvenskan

1 kommentar:

minata sa...

Socialdemokraterna har alltid regerat som minoritetsregering (sista gången i koalition: Bondeförbundet 1958(?))
Samarbete med M (flyktingfrågan), Mp, V, Fp, C.
Nu blir det en tvåpartiregering. Vänsterpartiet får absolut ingen statsrådspost. Tro mina ord.
Socialdemokraterna (partitoppen) kunde samarbeta intimt med Vänsterpartiet (Gudrun Schyman med flera) i lagändringen i upphovsrättslagen 2005. Men nu har vi ett annat Vänsterparti. Samtalen med V kommande dagar är endast ett spel. Moderaterna klarar ett val 2010 som dominerande part i regeringen. Men övriga tre partier är strykgossar(flickor).