Inte så lätt att vara Mona Sahlin...

Att vara på topp kostar. Det är nog inte lätt att vara Mona Sahlin inte. Hon är ganska ensam där hon sitter. Det senaste tjafset huruvida vänsterpartiet ska få vara med i den vänstergröna regeringsalliansen har nog kostat på rejält. Miljöpartiets Birger Schlaug känner obehag inför socialdemokraterna, så hur ska det gå det här? De ska också jobba ihop. Självklart kan man undra om Birger S är ensam om sin inställning till (s) i miljöpartiet.

Idag menar s-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul att det fanns de som såg sin chans att skada Sahlin i samband med detta debacle om vänsterpartiets eventuella närvaro i en rödgrön regering. Pekgul är mycket upprörd över detta och ger sig i sin tur på en annan person inom partiet. Katten på råttan, råttan på repet... Samtidigt så har Mona Sahlin också Per Nuders uttalanden och bok att förhålla sig till, det är inte de vänligaste det heller.

Socialdemokraterna tycks ha problem med kompisskapet, den saken är klar. Vem ska få vara och vem vill vara kompis med vem? Min moderate kollega Göran har också lagt märke till oron i det socialdemokratiska ledet.

Själv tror jag att det kan vara hälsosamt att vädra olikheter och tankar och inriktning på den politik som drivs, men när det börjar gå till personangrepp blir det trist. På ett politiskt plan är de helt OK att (S) backar för min del, men på ett mänskligt plan så stör det alltid när någon blir ansatt, oavsett vem det är. En rak höger (om ni nu försöker förstå bildspråket) är OK och så har man sagt sitt, men systematisk smutskastning är inte kul.

Bloggar gör också Leif Gripestam

Läs även andra bloggares åsikter om politik, personangrepp, socialdemokraterna, samhälel, Mona Sahlin