lördag 18 oktober 2008

Kanske att det finns hopp ändå...

På senare tid har jag funderat på om det är så att empatigenen försvunnit ur en hel generation. Olika TV-kanaler har satsat stenhårt på förnedrings-TV av allehanda slag och det roar en stor publik. Det är allt från att visa bönders tafatthet och tillkortakommanden vad gäller att fixa kärlek till att visa smutsiga hem från människor i totalt underläge. Visserligen har jag lärt av städprogrammet att en sprayflaska med såpvatten gör susen på det mesta, exempelvis på spisens keramikhäll, men det hade räckt att få veta det rätt upp och ned utan att ta del av människors brister på städområdet. Överhuvudtaget program där man rått skrattar åt och förlöjligar andra på olika sätt är ovärdiga och vedervärdiga.

Idolprogrammen har inte stått långt efter de andra. Omdömena har varit förfärliga. Visserligen kan man väl säga att de som ställer upp gör de frivilligt. Men det sker förmodligen för att man vill stå i rampljuset och få lite beröm för sina insatser inte för att man ska bli mobbad och utsatt för elakheter som gör att man blir rejält knäckt. Det är svårt att förstå nöjet i att se andra bli mobbade och utsatta på detta sätt. Mobbnings-TV är ett fenomen som man borde ta avstånd ifrån.

Möjligt är att det öppna mobbandet nått sin gräns nu när den alltigenom elaka, i alla fall på ytan, Katrin fd. Schulman faktiskt får sparken. Hon tog det hela för långt kan man säga. Hur medveten hon själv är om saken och om hon nu förstår innebörden i det hela återstår att se. Jag tror nog att det mest varit en jargong och att det nog finns en gullig tjej där under ytan.

Uppdatering: Tyskungen har kommenterat det hela. Tystnad och ingen mer uppmärksamhet rekommenderar han. Då tystnar mobbarna. Själv ser jag att en av deltagarna behövde psykologhjälp för att hon inte pallade trycket. Kan man verkligen kalla detta underhållning?

Uppdatering: läser att Katrin bett om ursäkt. Bra. Det finns hopp. Hon har också fått sin ursäkt godtagen. Det är också bra. Nu kan vi lämna Katrin och inte förflytta mobben till att ge sig på henne det förstärker bara det hela. Hon behöver hjälp med ändlägena uppenbarligen. Det verkar som om fler behöver det.

Diskussionen borde mer handla om saken än personen nu. Saken är att vi behöver hyfsa till vår umgängesstil. det är inte OK att ägna sig åt lyteskomik eller att ånga på andra med personliga tilltal som skadar. Se på Peter Settman han kan (numera) balansera sina framträdanden och tar sig för att pussa TV-chefen på munnen i direktsändning. Roligt och vågat men inte plumpt.

Men det är inte lätt att vara clown. Även Blogge har gett sig in i debatten nu.


(SvD)
(Aftonbladet)

För övrigt tycker jag att FRA-lagen ska rivas upp...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1 kommentar:

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Intressant reflektion. Läs hela den ocensurerade sanningen om Katrin här:

http://beiersdorfbloggen.blogspot.com

/Klaus