Att gå på fest med Sanna...

Sanna ger en betraktelse över hur man festar idag och hur det var förr, förr på hennes tid -Spotify och Youtube räcker liksom numera. Om några år skrattar vi nog åt IPRED och fildelning allihop. Antagligen blir det så. Men jag fick ett stråk av nostalgi här och minns.

På min tid så var det transistorn som gällde, min var en ljusblå långsmal designad sak från Philips vill jag minnas. Man hade den slängd över axeln, på full volym förstås och låten Hello Mary Lou låg på första plats vecka ut och vecka in. Oh, Ricky Nelson, vad svaga i knäna vi var allihop, han var så snygggg. Trånande är väl kanske ordet, där vi gick om kring med Birgitte Bardotschaletter snurrade runt huvudet och läpparna antingen vita med hjälp av zinkpasta eller rosa med det mycket åtråvärda läppstiftet Shantung 23. Något som var få förunnat. På den tiden. Har bestämt för mig att vi tuggade också på Bugg. Jösses.




Då snackades det aldrig om kopiering eller att det var påbjudet att lyssna på mer än ett sätt inte. Boklån i Sumpan hade avlyssningsmöjligheter, utmed en bardisk satt man och diggade sina favoriter. Varje plats, det kanske fanns fem stycken, hade egna hörlurar och en egen skivspelare. Så småningom blev det där förbjudet har jag för mig. Men det har på senare år dykt upp liknande om än moderna avlyssningsplatser på varhusen. Numera är det inte 78-varvare eller vinyl nu är det CD som i sin tur börjar bli omoderna de också. Ungarna hade bergsprängare med dubbla kassettband...

Anders Mildner påminner om butiken Megastore på Hötorget, butiken som hade all musik. Men det var så att man fick bara handla där om man var från Stockholm!!! Andra fick komma in och titta men inte köpa. Skapligt käppt. Men kan sammanfattas med en hysterisk musikindustri, som känner sig bestulen hela tiden.


Jag väntar på den funktion som gör att man kan smala Youtubeklippen i klipplistor liksom man kan göra låtlistor på Spotify. Men den tjänsten kanske redan finns? Man kan inte hänga med på alla nymodigheter.