söndag 2 november 2008

Hur är detta möjligt

Vad gör man på polisen? Inte verkar det som om man löser brott i alla fall om det som står tidningen är sant. Knappt 6 procent avbrotten klaras upp och slumpen avgör.

Jag tappar hakan så här på morgonkvisten. Något måset väl ändå göras åt detta, det går inte att acceptera, eller hur?


(SvD)

8 kommentarer:

Sätermannen sa...

Problemet med låg uppklarningsfrekvens ligger i grund och botten inte på polisens eller åklagarens bord, utan hos domstolarna.
Vilken ny polis eller åklagare som helst tappar snabbt sugen när deras arbete inte leder till någonting i domstolarna, då dom ser samma brottslingar efter ett par månader ute igen.

Anonym sa...

Ååhh, just ja. Jag glömde en viktig aspekt i mitt förra, något som också ingår i den onda spiralen.

I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar. När saker börjar gå dåligt på grund av alla dessa smilfinkar som inte vågar ta ansvar, så ökar kontrollerandet. Andra sidan av ansvarslöshetsmyntet är ju misstro. Vågar man inte ta ansvar, så vågar man inte heller lita på andra människor, för även det är ju en form av ansvarstagande.

/ --

populisten sa...

Med en arbetsskygg kår ledd av politruker som bara är intressaerade av att göra karriär och struntar i om verksamheten fungerar är det snarast förvånande att de löser så mycket som 6% av brotten.

Jag såg just en polischef på TV kommentera det med att det minsan inte är så lätt. "Oftast vet inte ens målsäganden hur brottet gått till". Man baxnar! Polisen kan alltså endast tänka sig att uträtta något om brottsoffret redan har gjort utredningen.

Anonym sa...

Mary, radera gärna mina två förra, det blev osamanhängande. Här kommer det dessutom renskrivet:

Sådär går det på alla arbetsplatser där duktiga, lydiga och inställsamma tjänstemän tillåts styra, istället för att få sparken. Lydighet premieras över ansvarstagande.



Det som skiljer en bra Polis från en dålig, är konsten att begripa vad man skall se mellan fingrarna med. Men med tillräckligt många små lydiga tyranner i ledningen så tas det ansvaret ifrån poliserna. De tillåts inte vara bra poliser, och måste syssla med sådant som generar statistik åt smilfinkarna så att de ser duktiga ut, t ex. hastighetsövervakning, plus en himla massa administration. De som gjorde sådant förr har numer inte tid, för de utgörs numer av smilfinkar som sitter i ändlösa hålla-handen-möten med varandra allt för att slippa ansvar genom att ingen enskild kan pekas ut om de bara når konsensus.



Andra sidan av ansvarslöshetsmyntet är ju misstro. När ansvarstagandet minskar på detta vis, så ökar kontrollerna genom misstro och bristande förtroende. Vågar man inte ta ansvar, så vågar man inte heller lita på andra människor, för även det är ju en form av ansvarstagande eftersom "Jag litar på dig" är ett beslut man kan bli utpekad för. I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar. Något att tänka på i dessa övervakningstider..



Så här ser det ut i de flesta myndigheter, alla stora företag osv.. Resultatet av alla dessa lydiga tyranner som gör vad som helst för att visa sin förtrolighet till vad de anser vara uppåt, och struntar i alla konsekvenser nedåt, är en extremt toppstyrd organisation som är fullständigt handlingsförlamad såvida ordern inte kommer uppifrån. Bara som ett allmänt känt exempel, se på Sveriges agerande vid tsunamikatastrofen. De som hade saker att göra, och visste det, gjorde ingenting eftersom ingen order kommit. Landet blev handlingsförlamat bara för att "tyrannen" för tillfället inte var anträffbar och kanske även hade lite svårt att greppa omfattningen. Jag lydde bara order.. är den klassiska ursäkten för att försöka slippa ta ansvar, men det betyder också handlingsförlamning såvida den där ordern från högre ort inte kommit. Det här är klassiskt, katten på råttan, råttan på repet, sånt det har skrivits om ända sedan de gamla grekerna.



Det är precis på detta vis tyranneriet föds ur demokratin, genom lydigt smilfinkeri. Demokrati utgör en bra grogrund eftersom ansvar kan slippas genom konsensus - vi var eniga - När det sedan gått alldeles för långt, vilket vi är på god väg till, så har den verkligt otäcke inga som helst problem att resa sig som den beskyddare folk då frågar efter, dvs. är eniga om, och de lydiga lakejerna som bara lyder order är ju redan installerade sedan länge.



/ --

Anonym sa...

Sådär går det på alla arbetsplatser där duktiga, lydiga och inställsamma tjänstemän tillåts styra, istället för att få sparken. Lydighet premieras över ansvrstagande.

Det som skiljer en bra Polis från en dålig, är konsten att begripa vad man skall se mellan fingrarna med. Men med tillräckligt många små lydiga tyranner i ledningen så tas det ansvaret ifrån poliserna. De tillåts inte vara bra poliser, och måste syssla med sådant som generar statistik åt smilfinkarna så att de ser duktiga ut, t ex. hastighetsövervakning, plus en himla massa administration, för smilfinkarna som gjorde sådant förr, har numer inte tid, för de sitter i ändlösa hålla-handen med varandra allt för att slippa ansvar genom att ingen enskild kan pekas ut om de bara når konsensus.

Så här ser det ut i de flesta myndigheter, alla stora företag osv.. Resultatet av alla dessa lydiga tyranner som gör vad som helst för att visa sin förtrolighet till vad de anser vara uppåt, och struntar i alla konsekvenser nedåt, är en extremt toppstyrd organisation som är fullständigt handlingsföralamad så vida inte ordern kommer uppofrån. Bara som ett almännt exempel som alla känner till, sveriges agerande vid tsunamikatastrofen. De som hade saker att göra, och visste det, gjorde ingenting eftersom ingen order kommit. Landet blev handlingsförlamat bara för att "tyrannen" för tillfället inte var anträffbar och kanske även hade lite svårt att greppa omfattningen. Jag lydde bara order.. är den klassiska ursäkten för att försöka slippa ta ansvar, men det betyder också handlingsförlamning såvida den där ordern inte kommit.

Det är precis på detta vis tyranneriet föds ur demokratin, genom lydigt smilfinkeri. Demokratin utgör den bästa grogrunden eftersom ansvar kan slippas genom konsensus - vi röstade och var eniga - När det sedan gått alldelens för långt, vilket vi är på god väg till, så har den verkligt otäcke inga som helst problem att resa sig som den beskyddare folk då frågar efter, och de lydiga lakejerna som bara lyder order är ju redan installerade sedan länge.

/ --

Scaber Nestor sa...

Hur många av de procenten är trafikbrott?
Hur många av de procenten är mord?
Lägger man ihop de två tror jag man hamnar på ca hälften av de lösta brotten.
Trafikbrott för mängden och mord för att det ser bra ut i pressen.

Problemet är inte pengar eller antalet poliser, problemet är att de inte är ute på stan.
För inte så länge sedan fanns det kvarterspoliser, idag har samhällen med mindre än 5000 invånare knappt en polisstation.

Alla poliser är nu på centralorten, bakom ett skrivbord väntande på nästa stora mordutredning eller stoppar fortkörare.

Apan sa...

Vår lättjefulla polis försöker trixa med statistiken genom att jaga bilister för trivialiteter som mindre hastighetsöverträdelser. Det är när man tar bort dessa ur statistiken som man erhåller förfärande siffror.

Det skulle hjälpa om man utöver dagens statliga organisation tillät kommunerna att anställa egna ordningspoliser i den utsträckning den lokala situationen kräver.

Bristen på utbildningsplater och vanskötseln av polishögskolan kan kompenseras genom att outbildade men tydligt oantastliga unga män anställs att gå i par med en erfaren kollega för att efter hand arbeta sig upp. Så gick det till för inte så många decennier sedan.

Sedan skulle statspolisen saneras och entusiasmeras. Skydda och hjälpa bör bli en ed. Fokus måste bort från sådant som bara politiker intresserar sig för, som hastighetsöverträdelser, till den kriminella klassens av staten tolererade angrepp på folkflertalet, såsom gatuvåld och inbrottsstölder.

En stor del av förklaringen till den förfärliga laglösheten är att en del av befolkningen, de unga, i praktiken är befriade från lagen. De släpps i stort sätt alltid direkt ut på gatan även efter grova brott. Därefter är de fria att efter behag hota vittnen till tystnad. Följdriktigt angriper just den kategorin det oförargliga folkflertalet. Polisen skulle bara ingripa om någon tillrättavisar odjuren - eller, mer lämpligt, hänger dem i närmsta lyktstolpe, androm till varnagel.

Staten skall byta sida och ställa sig på den ärliga majoritetens sida. Idag är det inte så. Till exempel är det förbjudet för en butiksägare att utesluta en känd yrkestjuv från butiken. Det räcker inte att han ertappats med stöld i butiken många gånger. Staten tvingar butiksägaren att släppa in honom. På samma sätt är staten medbrottsling i otaliga sammanhang med allehanda regler.

Blir det brist på medel kan man förbjuda de idag av det allmänna bekostade fotbollskravallerna som utgör en regelbunden livsfarlig belägring för oss som bor i närheten av en arena. Man bör helt dra in alla offentliga medel till detta otyg och riva arenorna.
Det bör ur polisbudgeten spara hundra miljoner per match.

Daniel Rhodin sa...

Angående brottsligheten, så stämmer ju inte siffrorna som Kalla Fakta anger med den tillgängliga statistiken. Kolla in BRÅ:s hemsida och mitt inlägg om saken.
http://fpeslov.blogspot.com/2008/11/journalistik-och-faktakoll.html