Är det bättre att bli tilltalad kloakbrunn...

Professor Rothstein har ondgjort sig över att han blivit tilltalad på ett sätt han inte gillar. Jag kan på sätt och vis förstå det. Men vad är det egentligen för skillnad på att kalla folk för kloakbrunnar mot att bli tilltalad med uttryck som man själv inte gillar?

Saken är väl den att att just det här exempelet nog mer är en generationsfråga. Ordens innebörd förändras och får helt andra krafter än tidigare. Det är väl många gånger man slås av uttryck som "fuck your mother" och liknande. Man skulle aldrig sälv använda dem för egen del, det är helt främmande, men för ungarna som använder dem har de inte samma betydelse som för oss som har några år på nacken, det är ordlekar och de får onekligen effekt Man får lyfta sig och betrakta innebörde på annat sätt än den traditionella. En språkvetare skulle säkert ha intressanta synpunkter här. Bloggen Satmaran tror att professorn skämtar, vi kan väl alltid hoppas på det.

Nog för att man kan bli förvånad mellan varven och visst får fikabordsvolkabulären en annan kraft i skrift. Men man får väl sila både löss och kameler när man läser, i synnerhet om man blivit professor så kan man väl ändå försöka se lite övergripande på saken utan att ta det hela så allvarligt. Sök efter de goda exemplen, de finns i mängd.

Men det går inte att undgå att fundera över om den här diskussionen också får en underton om vem det är som ska ha tolkningsföreträdet. Akademiskt tjafs i skrift är sannerligen inte någon sinekur och fullt jämförbart med de kaffebordsuttryck som ges till känna på vissa bloggar. Högutbildade akademiker sitter och anklagar varandra för stavfel och är indignerade över om någon anser sig ha kunskap som inte är dokumenterad i formell ordning. Man anklagar varandra för det ena och det andra på det mest småaktiga sätt. Så professor Rothstein kan inte vara helt främmande med samtalstonen. Den typen av diskussion är likvärdig med de bloggarna ibland för, fast nu skiljer formen. Man behöver inte vänta en vecka på genmäle på grund av utgivningsdag, spaltutrymme och redaktörsöga, utan kan nappa direkt på oförskämdheterna och ge igen med en reptils snabbhet.

Det kan kännas svårt när ifrågasättandet kommer från oväntat håll men man får nog vänja sig vid bloggandet och interaktionen. Eller ska den tystas kanske? Om bloggare är bra för demokratin? Självklart är det så. Interaktivitet och samhällsengagemang är nödvändigt för utveckling. Om bloggandet får fler att vara aktiva och dela med sig av kunskaper så är det alldeles utmärkt. Bloggandet kan också ur en viktig aspekt betraktas som ett omfattande lärande och är mer att likna vid en studiecirkel. Sen att fikasnacket kommer med av bara farten är något man får ta. Det finns säkert anledning att studera detta separat. Men som klok person så får man ha överseende. Men det kanske också är en generationsfråga det här, vem är det som ska leda debatten och vara opinionsbildare? Monopolet på den saken håller absolut på att luckras upp.

En blogg är bara ett publiceringverktyg som gör att var och en har/får möjlighet att komma till tals. Om nu Professor Rothstein blir förnärmad så är det en sak, vänligen blanda dock inte mig i detta. Här skrivs inga oförskämdheter, inte av rang i alla fall. Däremot ställd frågor och ges möjliga svar. Monica har samma åsikt som jag i den här frågan. Hon vill int eheller bli inblandad i den fördomsfulla syn på bloggare han uttrycker.

Att bloggare har synpunkter kan man förstå, plötsligt så blir en hel grupp angripen av en person som verkar vilja slå hål på en företeelse som ger många frihet att uttrycka sina åsikter, må vara en blandad ickeredigerad och anpassad mängd. Men ändå. Visst sjutton måste det vara bra för demokratin att fler engagerar sig. Det är annars något som det ständigt klagas på, människors brist på engagemang, eler hur?

Andra bloggare: Vetenskapsbloggen som har synpunkter på det (icke)vetenskapliga tillvägagångssätt Rothstein använt i sin bedömning av svenska bloggar, "... ledsen och förbannad när Bo Rothstein läser bloggosfären som fan läser bibeln, och samtidigt pallar upp auktoriteten i sina argument med hjälp av sin forskaridentitet". Blogge är tydlig, man ska inte vara för känslig när man läser hans text, utan ta sig in i vad som menas. Blogge är vild och klok. Quero menar att det bara är att låta bli att läsa om man inte gillar det hela. Så enkelt är det faktiskt. Steve Lando sätter annorlunda ord på saken. Deeped tar sig an den vetenskapliga angreppspunkten och vrider och vänder lite.

Jag säger nu - Äsch, varför skrev jag det här egentligen, varför bry sig? Men nu har då även jag bidragit till datainsamlingen, varsågod. Men kloak, pfft...


(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, rothstein, tolkningsföreträde, demokrati, yttrandefrihet