Om man skulle ta bort möjligheterna för musikindustrin och låta polisen sköta brottsbekämpningen så är det helt OK för mig. Det skulle göra att fildelningsbrotten ramlade in blanda andra brott och fick prioriteras utifrån dessa.
Då kanske det här med fildelning skulle få några rimliga proportioner. För en stulen cykel skulle man kunna få ganska många album om man säger så. Stulna cyklar står inte högst på polisens agenda precis. Inte inbrott heller.
Men så väl är det kanske inte? Nu verkar det som om man uppfattar att både polisen och upphovsrättsindustrin ska kunna begära information om våra liv på internet. Det blir svårt att få till logiken i att det å ena sidan är helt OK att bryta sig in i elektronisk kommunikation medan en postanställd som knyckt och öppnat brev får fängelse i ett och ett halvt år för grov stöld och brytande av posthemlighet.
Vår rätt att få vara anonyma monteras ned i steg efter steg. Mildner vill ha en diskussion om principerna. Man borde börja i den änden. Samma sak när det gäller upphovsrätten. Det bör diskuteras. Den kommande rättegången mot Pirate Bay bör också uppmärksammas eftersom den handlar om vilka möjligheter som lagar kan ge privat verksamhet. Tre killar ska betala över 100 miljoner i skadestånd till underhållningsindustrin!!! Man kan verkligen undra lite över vad detta är för slags rättegång. Hur ärliga är den industrin i sina uppsåt egentligen. Fråga man kan ställa.
Tacka vet jag polisen som kan sätta in en delad fil i samma brottsbekämpning som en vanlig cykel. Alltså -gärna polisen, men inte musikindustrin.
Mark Klamberg håller inte helt med mig - han har lagt mer juridiska aspekter på det hela. Jag kan inte säga emot det, men vi betraktar det utifrån lite olika vinklar. Det är han som är juristen. Johanna har ytterligare en vinkel och tycker att prioriteringarna är märkliga. Johan Folin undrar hur de ska hinna där hos polisen.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, brevhemlighet, Ipred, polisen, moderaterna, regeringen, alliansen
(SvD) (Sidvind) (minimaliteter)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
3 kommentarer:
Mary, jag håller med dig om att det känns bättre om polisen sköter brottsbekämpningen i stället för upphovsrättsindustrin. Den senare har ju uppenbara problem med att bedömma storleken på brottet. (Kan man tala om en "ifpi-bubbla", ungefär som IT-bubblan runt år 2000?)
När det kommer till cyklar och fildelning så tror jag vi skiljer oss åt. Jag blir alltid lika d-vla arg varje gång någon stulit min cykel (eller eldat upp den som någon gjorde i somras). Om du cyklar mycket känner du säkert likadant.
Det som jag tror skiljer oss åt är snarare synen på lobbing-grupper som ifpi. De är för mig främst ett exempel på hur marknadsekonomin kan slå tillbaka på mig. Jag köper skivor och sedan använder ifpi pengarna som jag betalt dem för att jaga mig (dvs om jag nu fildelat, vilket jag inte orkar, jag har massor av musik från annat håll).
Det är den här logiken i systemet som vi till vänster ofta reagerar på, vi betalar och förlorar samtidigt makten. Om fildelningsfrågan handlat om detta hade jag deltagit med liv och lust, men jag ser väldigt lite av de tankarna. Frågorna om anonymitet m m bör ses i det ljuset.
Och det är bl a den här logiken som gör att polisen kommer att jaga fildelare i stället för cykeltjuvar. Vi som får cyklarna stulna har inte resurser att anställa några som lobbar för att cykeltjuvar ska jagas.
"Då kanske det här med fildelning skulle få några rimliga proportioner."
Är dagsböter i nivå med dem för diverse våldsbrott, som vi sett vid tidigare fildelningsdomar, "rimliga proportioner"?
Det är inte rimligt att jaga fildelare överhuvudtaget.
Nu ställde jag min fundering kring skadestånd på 100 miljoner mot en stulen cykel...
Skicka en kommentar