söndag 29 mars 2009

Bloggar, etik och moral och människan…

Bloggar, etik och moral och människan…

Igår uppstod en diskussion på Twitter. Diskussion och diskussion förresten snarare en fri brainstorming av den sorten som inte har någon moderator. Fritt kackel helt enkelt. På Twitter måste du uttrycka dig på 140 tkn. Som om det inte är svårt nog att kommunicera med bara ord när man inte ser andras minspel eller hör deras tonfall så kan man lätt förstå att den oerhört begränsade uttrycksmöjligheten på få tecken kan ställa till det rejält. Var och en har sina ingångsvärden i en fråga och det blir lätt stopp där, man fastnar i sin egen bild av hur det ska vara. För 35 år sedan fick jag följande kloka ord nedskrivna på en lapp av en väninna, de är mer aktuella än någonsin.

“ I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant.” (Robert McCloskey)

Jag tror inte att McCloskey då hade en tanke på att hans ord skulle kunna vara direkt applicerbara på de Twitterdiskussioner som uppstår idag. Dock handlar Twitter inte minst om kommunikation mellan sociala varelser med olika ingångsvärden, redskapet må vara modernt men människan består. Ur ett beteendevetenskapligt perspektiv så har vi inte som individer förändrats så mycket i grunden. Skillnaden nu är att vi kommunicerar med så många fler och det i sig ger möjligheten till ännu fler missförstånd. Vi rör oss inte längre bara bland våra likar och möjligheter till förvirring är större än någonsin. Vi fastnar lätt i de detaljer som är viktiga för oss själva emedan samma detalj inte ens finns i tanke hos den andre. Vårt behov av att kategorisera vår omvärld ställer också till det eftersom vi sorterar på olika sätt. Vi tycker att olika saker är olika viktiga helt enkelt. Då blir det som det blir. Men med tanke på att vi på Twitter befinner oss i en myrstack med 140-teckenuttalanden så är det nog viktigt att inte fastna på ett av dem utan snarare försöka se dem utifrån vad de är. Just 140-teckenuttalanden. För att utveckla tankar och dra upp principer och fatta beslut om riktlinjer behövs andra kanaler. De finns också. Vill man publicera sina tankar för många så är bloggen ett bra exempel, kanske inte att fatta beslut som gäller andra, men i alla fall att kommunicera sina egna ställningstaganden. Detta som bakgrund på hur jag tänker kring samtal och varför det är svårt att ta detaljerna på allvar, ty de rör sig alltid i en helhet. För varje ny kunskap eller tanke man lägger till desto större blir omkretsen av det man inte vet. Låter pretentiöst kanske, men det är så det är.

Frågan är fri


Frågan som ställdes igår var huruvida bloggare borde ställa sig bakom journalistförbundets regler om etik. En del av oss har jobbat som journalister och har det där i ryggmärgen och tyckte att det var en bra idé. Ungefär så enkelt.

Å andra sidan så uppstod protester – bloggare ska vara fria. Vem ska bestämma om hur det ska se ut? Det uppstår ett A- och ett B-lag av bloggare. En etik-banner, vad är det för dumheter? Nej det behövs inga regler som alla ska följa osv. osv.

Min egen kvicka tanke utan vidare fördjupning var att jag själv har svårt för att exempelvis kalla försvarsministern för tomhylsan, statsministern för det ena och det andra och justitieministern för det tredje. Nog för att alla vet att FRA-frågan och Ipredlagen är något som jag verkligen tar ställning emot, men att därför förklena enskilda politiker som personer är steget långt. I sakfrågan är vi inte överens, så är det för all del.

På vissa bloggar har det framförts diverse mer eller mindre verserade uttalanden och liknelser kring de här frågorna, uttryckssätten har varit många - minst sagt. Man kan tycka vad man vill om dem, men det är olika sätt att uttrycka sig på och den intelligente klarar att urskilja tanken bakom. Det borde vara så i alla fall, men tyvärr vi har alla lätt att falla i detaljfrestelsen. På så sätt blir världen greppbar och avgränsad. Lättare att förstå. Vi dikotomiserar, målar i svart/vitt och det blir vi och dem.

Reglering av bloggar

Det finns ett tydligt motstånd mot reglering av bloggar, jag håller med om det Som någon som älskar det fria ordet, den fria tanken måste man förstås hålla med om det och samtidigt så finns det gränser, eller? Frågan om vem som ska bestämma återstår då? Är det journalistförbundet, traditionell media som ska lägga upp spelreglerna? Eller vem? Vad är etik och moral i det här fallet? Det finns redan lagar som reglerar detta, det kanske räcker? Vissa menar att det blir självreglerande, någon slags kollektiv moral/samvete i bloggosfären. Kanske? Det är en intessant tanke i synnerhet om man betrakta människan som ett flockdjur.

Att följa branschregler eller i alla fall att ha kännedom om att de finns kan inte vara fel, därmed inte sagt att vi ska låsa oss vid dem. Är egentligen bloggarna något annat än en utveckling av traditionell media? Publicering som publicering egentligen. Bloggen är ett publiceringsverktyg. Med tanke på den mångfald av publiceringsstil som finns bland olika tidningar och annan media så är det inte direkt inlåsande att ha branschregler kan man tycka. Det går att fundera kring om riktlinjer är lika med lag? Så är det ju inte.

Blir bloggarna indelade i A- och B-lag om det skulle finnas en etik-banner som kvalitetsstämpel på dem? Jag vet inte. På sätt och vis är vi väl redan märkta och värderade i olika kategorier med hjälp av alla de listor som finns? Stora Bloggpriset, Knuff, Bloggtoppen med mera. De flesta strävar efter att komma uppåt på de där listorna, de flesta har med förtjusning med alla markeringar på sina bloggar. Man vill tillhöra något, förvisso i olika grad. Människan är ett flockdjur och bloggarna är människor. Även om vissa vill gå sina egna vägar.

Niclas Strand som är DigitalPR-specialist fördjupar sina tankar om gårdagens Twitterdiskussion/brainstormen här. Han menar att varje bloggare ska få bestämma sin egen etik. Jag håller med honom om att sunt förnuft ska råda, men tycker också att det är viktigt att det finns någon slags grundtanke i hur man agerar och det gäller överhuvudtaget inte bara när det gäller bloggandet. Det är en kunskap som måste spridas, det finns lagar och regler redan och de behöver spridas. Det är möjligt att branschregler är för begränsande, men det var i alla fall ett sätt att börja dra i tråden. Det är inte självklart att hugga i sten här.

Som avslutning och kanske en avvikelse från ämnet vill jag påminna om att vi trots allt inte är mer än små skitar i universum allihop när det kommer till kritan. Idag är vi framsynta och i morgon är vi ute. Se på den här mannen, tidig då och idag vägrar han att använda mobiltelefon.




(intressant)

OM: bloggande, bloggosfären, etik, etiska regler, pressetik, spelregler

1 kommentar:

embryo sa...

kollektiv moral

människan som flockdjur

hu

vem kastar den första stenen

på den som hamnar eller ställer sej utanför flocken