söndag 29 mars 2009

Svensk TV-underhållning just nu - Nej tack...

Människan ska vara snäll mot andra. Empati och snällhet står på listan över trevliga egenskaper. Det skrivs till och med böcker om saken. Stefan Einhorn säger "För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta. En snäll människa bär i sitt medvetande ständigt med sig omtanken om sin medmänniska."

Det är en sympatisk tanke att vara lite juste och hygglig och något man gärna vill skriva under på. Men hur är det ställt egentligen? Vi överöses med underhållningsprogram på TV där det en a är värre än det andra. Det handlar allra mest om att skratta åt andras tillkortakommanden, det ger mobbningen ett tillåtande ansikte. Det handlar om dokusåpor, där vanliga människor får vara med och göra bort sig så mycket som möjligt eller blir bortgjorda av andra. Det är klart att det präglar människor att vara med om dylika händelser. Det måste göra ont i enskilda.

Jag tänker bland annat på dem som får hjälp av städtanterna - det är inte vanlig hushållssmuts vi får ta del av utan det är ett gottande i extremskit som samlats av personer som uppenbarligen inte mår bra och utöver att gå till frissan och få alla sina grejor slängda i en stor container huller om buller borde få hjälp av en psykolog. Man kan förmoda utan att vara särskilt initierad att det är en oerhört traumatisk upplevelse att vara med i ett TV-program som Rent Hus. Det ser man på personerna dessutom.

Vi har äventyrsprogrammet Robinson där deltagarna svälter och en av tjejerna får ett BMI på svältgränsen. Anorexiläkare undrar vilket ansvar som tas av TV ledningen. Det kan man verkligen undra. Mobbning är en självklar del av programmet. Anses kanske danande för personligheten. Inget att skratta åt i alla fall.

Vi har Let´s Dance som iofs är ett ganska harmlöst program men som ändå lett till att två av deltagarna kunde ha kolat av, alltså dött under pågående program. Den ena i hjärtinfarkt och den andra av en hjärntumör. Hur tänker man då? För en som inte vanligen tränar stenhårt är det tufft för kroppen att bara dra igång på helfart. Det måste väl ändå föregås av en rejäl läkarundersökning innan man sätter igång.

TV-program ballar av stål behöver man knappt ens kommentera. En puckad humorbrud står och drar upp kjolen och visar upp sig utan underbyxor och en annan kastar så skojigt en hink upplöst hundskit över en nytvättad bil. Hahaha vad jag skrattar (NOT). Det är möjligt att det är mig det är fel på, men hellre det än att vara rätt och tycka att det där är bra. Svensk humor är bara vidrig skriver Magnus Eriksson i SvD. Inte bara svensk humor utan svenska underhållningsprogram är vidriga rent allmänt numera. Lyteskomik och tårthumor. Inte min kopp med té. Det jäkliga är att man måste betala den där TV-avgiften oavsett om man kollar eller ej. TV-makarna borde rycka upp sig lite.

Sen kan jag inte låta bli att undra om det är någon tävling eller brist på fantasi när man både i programmet Äntligen Hema och rent hus får se en dam (Lola eller vad hon heter och så städgeneralskan) ha problem med att sätta ihop en hylla och dessutom ramla baklänges, den ena över ens ten och den andra i en kruka i möbelaffären. Kul, kul, kul. Men det kanske finns färdiga format som man bara tar och stoppar in olika rollfigurer i? Tio minuter in ramlar en dam baklänges, 20 minuter in i programmet försöker en dam sätta ihop en hylla, var femte minut talr de om var de ligger i planeringen. Allt förlöjligar, det är synd. Nä det finns såmycket bra och vi borde vara så snälla.

Minns ni filmen "They shoot horses don´t they..." Sidney Pollacks film är lite på samma tema, men en film med riktiga skådespelare, det är lättare att stå ut med det än med dokusåpor där vanliga människor får visa sina tillkortakommanden på olika sätt. Cyniskt är det hur som helst:

5 kommentarer:

Åsa sa...

Många människor följer ju de här programmen och gillar dem. Människor som grupp är kanske inte speciellt snälla?

Är lite nyfiken på vad du vill, förbjuda dokussåpor och "realtv"? Slippa betala licens för dem?

Hade hjärntumören och hjärtinfarkten samband med tv-programmet? Det är vuxna människor som söker sig till dokussåpor, det är ofta en process att ta sig dit, det är vuxna människor. Vill du hindra dem?

Jag tycker

Mary sa...

Jag vill bara lätta mitt hjärta Åsa och mina åsikter Om andra gilalr det hela så får de väl titta, jag kan avstå.

Du säger vuxna människor och egna val. Jag säger svårigheten att motstå grupptryck.

John Olsson sa...

Är nu tillbaka till Arizona, USA, men då jag var hemma i Sverige föredrog jag att se Hallmark-kanalen, som var inte bara snällare än flesta andra kanaler, den var mer realistisk och underhållande och med en kristen positiv attityd.

Vad gäller humor, fick jag känslan att svenskarna har ingen humor längre. Det tycks mest gå ut på att förnedra och mobba varann. Ska man kunna skratta så får man istället ta in Amerikanska eller engelska TV-program (som Seinfeldt, John Cleese, etc).

Jo nu minns jag; det var en kille från Göteborg som var rolig och underhållande på TV. Minns ej hans namn, men han har Göteborgs-accent. Då jag dessutom spenderade en tid i Bohuslän märkte jag att där hade man faktiskt humorn kvar, så det finns nog hopp trots allt.

Spock sa...

Ditt inlägg känns väldigt mycket 1997...
Och redan då var det gammalt.

Mary sa...

Eller hur Spock
- visst gör det ;-).

Jag är skittrist i just det sammanhanget. Det var jag redan 1997. Men annars är jag väldigt kul alltså.