Barn ska ses som de barn de är...

Barn i vårt samhälle har det inte rakt igenom bra, de flesta är väl överens om den saken? Moderaten Kent Persson menar att det är oroande att barn inte känner att de får respekt från vuxna och vill arbeta mer för barnens räkning. Det är en bra tanke. Att stärka barnens rättigheter.

Det stora problemet tror jag dock är att barn och vuxna umgås för lite idag. Det är dagis för barnen och jobbet för föräldrarna och hemmet för gamlingarna. Så frågan är om det hjälper att utreda och skriva papper om förhållningssättet. De bästa vore nog att se till att vi lär känna varandra bättre över åldersgränserna. Det handlar många gånger om olika världar där osäkerhet uppstår på grund av att man inte vare sig ser eller hör varandra, livet är fyllt av sig självt så att säga. Vi behöver släppa in varandra i våra vardagsliv.

De flesta ungar har väl varit med om att bli undanskuffade i kioskkön av någon vuxen som har bråttom. Barn blir förtvivlade över att inte ingen förstår eller lyssnar. Mitt eget barnbarn sa till sin pappa - Du det är helt OK att du diskuterar med mig, men de där tjatandet står jag inte ut med. Han var väl sju år ungefär. Det är såna uttalanden som borde få oss vuxna att tänka efter lite på hur vi förhåller oss till varandra över åldersgränserna, eller hur? Genom att lyssna på barnen så får vi lära oss en hel del.

Att det alltid blir diskussioner mellan barn och föräldrar är en annan sak och rätt naturlig när man stå mitt i uppfostrans tidevarv. Trots allt så försöker de flesta föräldrar att göra vad de kan och min egen unge som var en uppkäftig, ifrågasättande och allmänt kul typ på 70-talet lärde sig snabbt telefonnumret till BRIS utantill och hotade med att ringa dit varje gång han inte fick som han ville. Det var ett evigt tjat om detta förstås, när man är 4-5 år så har man många önskemål som inte är förenliga med vad föräldrar tycker är lämpligt. Fem glassar före middagen, spola ned guldfisken i toaletten för att se hur det fungerar, ingen mössa när det är minusgrader och liknande grejor. Han tyckte inte att jag hade någon respekt alls för honom. Det hela föranledde mig att hota tillbaka med FRIS (föräldrars rätt i samhället), kanske inte så moget så här i efterhand men vi skojar ofta om detta numera. Malin Siwe ber också barna tt resa sig för gamla på bussen

Men en av de viktigaste sakerna att göra för att barns rättigheter ska tas till rätta att umgås med dem och lyssna på dem. Det behöver nog inte formaliseras utan bara göras - rätt upp och ned. Låt ungarna delta i de vuxnas vardagsliv och de vuxna att delta i barnens dito. Då ökar förståelsen oss emellan med automatik. Praktiskt gemensamt vardagsliv är vad som behövs. IMHO. Det låter då där snusförnuftigt förstås och det är det också... Enkelt att genomföra dessutom. Så självklart egentligen.


(SvD)
(DN)