Illegal fildelning och debatten...

Egentligen är det enkelt. Illegal fildelning är förbjuden, det hörs på namnet, illegalt, eller hur? Den typen av fildelning var redan före Ipred olaglig, men plötsligt så har den blivit ännu mer förbjuden. Detta genom Ipredlagen. En lag som alltså ger särintressen möjlighet att jaga bovar med egna metoder. För hur gör dom egentligen när de söker, sitter där och sniffar på internet för att jag IP-nummer som man egentligen inte vet om de är korrekta eller inte? Det är många som kan använda ditt IP-nummer utan att du vet om det, tänk på det. Men ifpi och antipiratbyrån är också hemliga med vad de gör och hur de gör för att jaga rätt på IP-nummer som de anser uppför sig illa enligt deras sätt att se, såna IP-nummer som är livligt trafikerade alltså.

Man kan dock diskutera varför det blivit som det blivit. En industri som så långt tillbaka man kan minnas har gjort allt för att stoppa modern teknik har plötsligt fått genomslag i lagstiftarens innersta krets. Så pass att deras företrädare på eget bevåg (får vi väl hoppas) hotar med hårdare lagar som om de vore en förlängning av av lagens långa arm. Anledningen till upprördheten är att vissa teleoperatörer inte har för avsikt att spara kunduppgifter som de idag enligt lag inte får spara.

Särintresseadvokaten Danovsky kallar det lagtrots. Är det det? Är det inte snarare så att underlaget till lagen missade att kolla den lilla detaljen, hur operatörerna samlar/sparar sina kunduppgifter och lagstiftaren utgick ifrån sin egen bild av verkligheten? Det verkar så. Teleoperatörerna har lovat kunderna integritet. Många är tacksamma för det. Integriteten är viktig. Det är polisen som ska jaga bovar. Inte särintressen. Vi har många talat om att Ipredlagen öppnar för ändamålsglidning - för hur ska man kunna säga nej till någon annan om en får, genom lag dessutom. Henrik Pontén säger mycket riktigt att det handla rinte bara om fildelning utan även om annat

"- Den här frågan är mycket större än fildelning. Tänk vid ett pedofillarm till exempel – hur ska telekombolagen kunna skydda brottsoffren vid ett sådant? Deras åtgärder innebär att all lagstiftning på nätet sätts ur spel. Profit går före lagen, ..." till DN.se

Min man är från Göteborg och han brukar säga saker som "det var just en skit ur rätt rör". Det passar bra som kommentar i det här sammanhanget för det är just ändamålsglidningen som Pontén ger luft för här. När han säger att profit går före lagen så tror jag nog att han borde ångra sig. Visst ska brottslingar sättas dit, självklart, men vi alla ska inte anses vara möjliga sådana innan det är bevisat. För lika bra som det är att leta i databaser, lika lätt är det att det blir fel och det är just det sista som ska undvikas.

Det finns redan lagar som säger att man inte får använda upphovsrättsskyddat material hur som helst. Det borde ha räckt med att polisen fick skydda dessa lagar och jaga den som ska jagas för brottet. Med Ipredlagen så har vi alla plötsligt blivit presumtiva fildelare av illegalt material från internet. Ty det kan verkligen bli fel här och brottet och straffet har inga vettiga proportioner. Det är lätt att som vanlig människa jämföra skadeståndskraven för att ha dödat en annan människa och det som utkrävdes i TPB-domen. Knappt 100.000 kronor respektive tiotals miljoner som från början var omkring 125 miljoner kronor.


Dels är det helt fel att särintressen ska få styra. Dels är det fel att inte större utbildningsinsatser gjorts för att lära ut vad intrång i upphovsrätten innebär. Det är klart att man ska respektera andras arbete, det är dessutom lag på det. Men hur många kände till detta av de unga som började kopiera musik till varandra över internet? Själv har jag kopierat till rullbandspelare en gång i världen. Tio-i-topp hette programmet. Musikindustrin gillade inte att vi kopierade då heller och radiopratarna blev ålagda att snacka mitt i låtarna för att störa. När videobandspelarna kom på 80-talet vill underhållningsindustrin förbjuda dem! Nu är det internetkopiering som ska beivras. Plötsligt har det blivit ett av de allra värsta och högst beivrade brott man kan begå. Att kopiera en låt av Finn Zetterholm eller en film vars produktion redan har betalts av skattemedel. Är detta rimligt?


Å andra sidan så kan man fundera över det här med ideell upphovsrätt. Andreas Ekström och ger en snabbkurs och skriver väldigt intressant här på sin blogg. Man vill ha cred för nedlagt arbete. Give cred where cred is due skriver han. det är ett av mina egna ordspråk och gäller alltid. Liksom hur svårt kan det vara? Man kan verkligen undra varför vi inte diskuterade förhållningssätten innan särintresset underhållningsindustrin släpptes in och fick chansen att lagstifta såsom de själva ville ha det.

Det är som den upptrampande stigen till badet, alla går där och har gjort det de senaste åren, plötsligt får grannen för sig att det här är hans mark och här får ingen gå. Och så börjar han kasta vedträn på de som passerar ner till allmänningen. Det finns ingen annan väg att gå om man inte vill ta kilometers omväg.

Tonen i debatten
En annan sida av den här diskussionen/debatten är att den är så hård i tonen. Det blir ibland väldigt inriktat på personliga tillkortakommanden ur andras synpunkt. Att Antipiratbyråns Pontén och advokaten Wadsted blir personligen hotade är fullständigt oacceptabelt. Återigen, det är många unga människor på gång här i debatten, många som inte har ändlägena klara för sig och kanske inte förstår att det finns vissa gränser. Att börja hota folk till livet för att de utför sitt arbete är bara ett enda stor NEJ, så gör man inte hur man än ogillar deras sakframställan.

Man skulle önska en större mognad här och ett fokus på sakinnehållet. Det saknas utbildning och förståelse för andras livssyn. Dialogen har tyvärr uteblivit i den här frågan. Vinklarna är snäva från flera håll och de pekar dessutom i motsatt riktning. Så här ungefär ><... Ingen lyssnar på den andre på något sätt. För det finns fler bottnar i denna problematik. Min egen önskan är att vi lyfter internet till ett högre plan och inte fastnar i detaljerna. Men framför allt att diskussionen börjar ta avstamp utifrån flera vinklar. Internet, affärsmodeller, upphovsrättslagar, distributionsvägar, modern teknik osv osv. Inte denna låsta position - av eller på. Det är dags att sätta stopp för "vi och dom"-diskussionen skriver fildelningsforskaren Jonas Andersson på millan.

Själv vill jag än en gång slå ett slag för rapporten - Att ta sin vardag i anspråk - hur teknik blir ett medel i människans vardag. Den har ett par år på nacken men är nu aktuellare än någonsin.

PS. Sen kan jag undra varför man laddar upp och ner filer som tills in kvalitet är så uruselt dåliga att man inte står ut med att vare sig höra eller se dem. Tänk om underhållnignsindustrin istälelt varit lite mer intresserade av att tillhandahålla sina produkter online. Hur annorlunda hade det inte sett ut då?

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, ipred, ifpi, personlig integritet, fildelning, internet, moderaterna, regeringen