lördag 4 april 2009

Moderaterna på topp denna härliga vårlördag...

Fredrik Reinfeldt och vi andra moderater är glada idag. Partierna visar på de bästa opinionssiffrorna man kan tänka sig, och det trots finans- och varselkriser. Nu är Reinfeldt störst skriver Expressen. Det innebär förstås inte att det nu går att slå sig till ro. Politiska frågor är inte bara ideologi, det är färskvara också. Men det vet alla partistrateger...





Hej hej och tack för förtroendet...

(Foto: Ragnar Jensen)

Jag tror inte personligen att moderaternas framgång beror på Wanja Lundby-Wedin eller Mona Sahlin som många vill göra gällande. Det är att förenkla, de två är förvisso symboler för den socialdemokratiska politiken, men är långt ifrån ensamma. Här bör grävas lite djupare. Den senaste tidens debacle kring AMF Pension har förstås rört upp många negativa känslor, i synnerhet i de egna leden vad man avläsa av rubrikerna. Wanja blev syndabocken. Det är självklart att styrelser ska ta ansvar för sina beslut oavsett innehållet i dem. Men den här skylla-i-från-sig-attityden är inte klädsam i något block. Att stå uppför sina åsikter är en av de starkaste sidor Fredrik Reinfeldt visar. Han böjer sig inte så lätt för vinden och framförallt så skyller han inte på socialdemokraterna utan blickar lite kring den dramatiska omvärlden också.

Man kan tänka sig att moderaterna helt enkelt är bra och har stort förtroende för dem av den anledningen, att de är bra och gör ett bra jobb. Det behöver inte vara så att de vinner bara för att andra är dåliga. De senare kanske bara är mindre bra. Halvfyllt eller halvtomt glas? Så i stället för att skriva Mona och Wanjaeffekten borde man skriva Fredrik R och Anders B-effekten. Stabilt har de faktiskt stått i blåsten.



Det är klart att det är bra och känns hoppfyllt att vara moderat en dag som denna, förvisso är jag inte överens med partiet i alla frågor som bekant, men i de flesta. Samtidigt som det är bra att det går bra för moderaterna så är det lite trist att de andra allianspartierna backar. Thomas Gür presenterade häromveckan en intressant lösning i en artikel i SvD. Nämligen en riktig valallians där en röst på vilket parti som helst gick till alliansens gemensamma pott. Skilda listor och skilda frågor skulle stärka partierna. All borgerliga partier behövs och skapar den bredd och mångfald som ger styrka. Politik är inte bara en enda fråga som bekant, utan många. PJ Anders Linder hänger på är och tycker även han att det är dags för en riktig allians nu och analyserar samtidigt läget kring den senaste tidens händelser inom LO- och socialdemokraterna.



Alla bloggar om detta dag: Kent Persson menar att framgången handlar om förnyelsen inom moderaterna. Han är nöjd. Osynlige mannen har synpunkter på rubriksättningen när det gäller dagens opinionsundersökning och undrar varför det ännu inte står något i Aftonbladet. Det kommer nog senare under dagen ska du se. Jo, då här kom den, lite torrt konstaterande att alliansen är större än oppositionen. Tokmoderaten ger sin bild, Göran Petterson likaså.



Allt kan hända inom socialdemokratin nu. Jag spånar fritt här utan djupare eftertanke och tar heller inget ansvar för mina tankar. Bodström blir ny statsministerkandidat eller kanske rent av Wanja Lundby-Wedin om man ska vara lite wild´n crazy nu. Mona Sahlin får nog lägga ner sina ambitioner för ingen tycker synd om henne och då är det inte lika lätt att finna gehör. Det är ensamt på toppen, överallt.





(intressant)





, , , , , , , , , , , , ,

7 kommentarer:

scaber nestor sa...

Jag begriper inte hur man kan sumpa 20% väljarstöd på ett år.
Man tycker det borde sända en signal.

Toppen tror en sak, gräsrötterna är av en annan uppfattning.

Fast så är det i alla partier numera.

Arthur sa...

Det visar att kriget mot internet belönas av väljarna liksom att överge den borgerliga liberalismen för att istället kopiera sossarna och driva dem åt vänster.

Trist, men ofrånkomligt när ingen längre driver borgerliga ideal.

Kraxpelax sa...

Borgerliga ideal för mig: kultur, bildning, integritet, redbarhet vårdat språk.

Låt mig anföra en betydelsefull politisk implikation för att knyta samman förloppen.

Jag finner ärligt talat en viss alarmism motiverad här!

Beakta allvaret i dagens läge. Nu måste a-kassorna höjas, men är det affär för medlemmarna? För det första ser vi ingen redovisning och vet alltså inte hur mycket som bortgår i administration, och för det andra kan ju ingen vara säkra på att ersättningen inte uteblir med en eller annan mer eller mindre krystad förevändning när det kniper, SÅSOM VI DÅ OCH DÅ HAR SETT, varvid den försvarslöse medlemmen helt sonika blir blåst på sina pengar. A-kassornas integritet är alltså satt i fråga på ett sätt som å det pinsammaste förstärks genom LO-drottningens oförlåtliga magplask. Att avstå arbetslöshetsförsäkring för att i stället sköta sin a-kassa själv genom individuellt sparande kan mycket väl vara det ekonomiskt rationella alternativet för den enskilde.

Kontentan av det här är att vi nu behöver en allmän genomlysning av A-kassorna. Det är i högsta grad en fråga för såväl gammalmedias grävande journalister som för nätets insatta och stridbara bloggare, debattörer och nätdebattörer och vanliga enkla människor med egen erfarenhet av hur det går till.

- Peter Ingestad, Solna

Kraxpelax sa...

Situationen utvecklas snabbt, vilket föranleder en ny kommentar redan i dag.

Mona Sahlin har under den här krisen visat total brist på ledarskap. Så sent som i går uttalade hon sitt fulla förtroende för den LO-ordörande som i dag helt klart gjort sig omöjlig som sådan också inom socialdemokratin. Båda två måste fällas och det måste den socialdemokratiska partistyrelsen se till att göra omedelbart, helst redan på måndag, innan omständigheterna själva fullständigt framtvingar det, vilket definitivt skulle få (s) att framstå som ett alldeles lealöst parti utan chans att vinna nästa val.

Socialdemokratin har alltför länge visat en eftersläpning och brist på opinionskontakt som gör ett närmast sovjetiskt intryck, för att inte tala om kamrat Ceaucescu, och nu har vi ett jordskred.

Det krävs en helomvändning inom hela partiet. Det VAR en gång en mäktig folkrörelse. I dag är det ingenting i den vägen, vilket nu hastigt blir alltmer plågsamt uppenbart.

Hög tid för klarsynta och med verkliga ledaregenskaper försedda personer inom partistyrelsen att bestämt sätta ner foten och ställa ultimatum.

Om inte annat, så har ju det interna kaoset i sig redan får partiet att framstå som alldeles regeringsodugligt. Man har fått roderhaveri och driver med strömmarna. Därmed har point of no return passerat, och det ENDA socialdemokratin nu kan göra är byta rodret, starta maskinerna och göra en u-sväng 180 grader med full fart framåt. Annars är valet 2010 avhjort.

- Peter Ingestad, Solna

Olah Örtengren sa...

Jag stödjer dig helhjärtat Mary! Men vad är Riskdagen? :-)

Den övervakade svensken sa...

Fyfan illa detta. Nu är chansen att bli av med moderatfascisternas FRA-lag ännu mindre. Sverige går åt helvete. Och det är moderaterna som håler i yxan. Vad säger du om det Mary, du som är en av de sista moderaterna kvar?

Dennis Nilsson sa...

Jag har röstat borgerligt hela livet. I det senaste valet så röstade jag på (m). Det kommer inte att ske i nästa val.

Jag är mycket besviken på (m) och (fp). (c) räknas inte eftersom de alltid varit vindflöjlar.

I nästa val så röstar jag på Piratpartiet eftersom det är det enda parti som värde sätter grundläggande demokratiska värden, och kan återställa och förnya den demokratiska ordningen.

Kommer (sd) in i riksdagen så får vi ett farligt läge, där troligtvis varken höger eller vänster inte kommer att dra sig för att sälja ut vad som finns kvar av vår demokrati.

Om inte annat, så kommer demokratin tillbaka senare, efter att vi alla har fått betala priset.