onsdag 6 maj 2009

Rätt nivå för diskussionen kring operatörers ansvar...

Internet är idag en infrastruktur som har stor betydelse för hela samhället i övrigt. Det är rent kritiskt om det inte fungerar. "Ett teleavbrott i dag kan leda till att internet och mediedistributionen slås ut, likaså möjligheten att nå polis, räddningstjänst och ambulans." säger Svante Nygren till SvD. Detta med anledning av ComHems diftsavbrott igår. Det handlade alltså inte bara om att fotbollen inte kunde ses.

Det är också på den här nivån som diskussionen från samhället sida ska hållas vad gäller internet. Operatörerna har ett samhällsansvar som står vida över det som skivindustrin vill göra gällande avseende illegal fildelning. När man hör personer , högt uppsatta beslutsfattare som jämför internet med en bokhandel där man får finna sig i att det inte finns fullt sortiment tar man sig inte bara lätt för pannan, man slår den blodig i bordkanten. Emma beskriver mina känslor för detta på ett bra sätt. Har de verkligen inte fattat någonting alls. Troligen inte.

Frågorna kring internet snuttifieras på grund av okunskap, eller - hemska tanke tvärtom, i alla fall hos vissa. Det hörs mest om den ständigt sedan urminnes tider skrikande upphovsrättsindustrin som alltid har stått på för fullt när det gäller att förhindra spridning av deras varor. Min åsikt är här att man i just det avseendet i större utsträckning borde betrakta internet som den marknadsföringskanal det faktiskt är i stället för att begränsa den.

Madeleine Sjöqvist har skrivit en av de viktigaste texterna kring internet som kulturbärare. Ett världsbibliotek. Jerry Silfwer beskriver utvecklingen av sociala medier på sin blogg. Karl Sigfrid skriver om hur ifpi och antipiratbyrån vill stoppa sociala medier. Computer Sweden har en bra sammanfattande artikel här om ifpis och antipiratbyråns verksamhet som de lyckats sälja in till politiker på olika sätt. De människor som inte använder internet har ingen relation till hur det är. De ser internet som ett nöjestempel för unga pirater som de också givit en fördomsfull bild av att allt gott ska vara gratis. Det är ganska enkelt att bortse från Piratpartierna men lika oklokt som att betrakta internet som en bokhandel med begränsat lager. Widham beskriver de olika stegen kring det som är viktigt när det gäller internet som en naturlig demokratikraft.

Anders Mildner har funderat kring realtidspolitiken som uppståt i och med att bloggare och andra alltmer använder sociala medier och tar bland annat upp hur de politiska partierna måste tänka om, det är säkert smärtsamt. Från realpolitik till realtidspolitik skriver han.

"Redan i dag kan vi se att en rad personer fått sådana roller, utanför partiapparaterna (fundera till exempel på vilken roll Henrik Alexandersson spelar nu för tiden). Den här utvecklingen kommer att fortsätta, växa sig starkare, och utmanar i förlängningen partistrukturerna på ett sätt som jag inte tror att partierna är riktigt beredda på när de nu riktar blickarna mot Obama-kampanjerna." (Mildner)

Jag räknar mig till viss del själv till dessa personer som genom min blogg skapar en personlig politisk röst (vilket ocksåär vad politisk verksmhmet är för mig). Här som hos HAX samlas olika åsikter och diskuteras och stöts och blöts i en dialog som det aldrig blir frågan om i en organisationsstyrd kommunikation där det mest är vad som i förväg bestämts ska proklameras. Ingen bryr sig om vad man tycker. Självklart är det då för många bäst att hålla med, det ökar de egna möjligheterna. Men för det politiken framåt? Knappast.

Jag vill att internet ska betraktas ur ett större perspektiv än utifrån det ändå ganska oviktiga nöjesperspektivet, som den övergripande infrastruktur det är.


PS.
Nu ska EU rösta om Telekompaketet, en så pass komplicerad procedur att man får ont i huvudet av alla olika tillägg som ska röstas hit och dit och i vilken ordning. Vissa säger si och andra säger så. Huruvida min kollega Gunnar Hökmark reder ut tågordningen eller ej vet jag inte. Vi får se, för mig är det inte tydligt vad som gäller. Min okunskap kring procedurer är för stor för attjag ska vara självsäker. Hur är det då för andra? Jag är ändock intresserad. Isobel är tveksam till hur det kommer att gå och tror att "bokhandlarargumentet" får fäste. Hoppas att hon har fel i just den frågan. DS.

(intressant)

Zackrisson är arg,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Anders Andersson sa...

Året är 2015. Flertalet bilar på vägarna har mikroprocessorstyrda bromsar, växellådor, vindrutetorkare; kort sagt rubbet. Programmen är licensierade av biltillverkarna och försedda med DRM; skulle någon biltillverkare fuska med betalningen kan rättsinnehavaren dra tillbaka licensen och via mobilnätet aktivera DRM-kontrollen i berörda modeller, så att fordonen inte kan startas.

En patenttvist i USA mellan ett amerikanskt och ett koreanskt företag leder till att en biltillverkare i Europa förlorar rätten att använda de koreanska drivrutinerna i sina fordon, varvid DRM-kontrollen aktiveras. Hundratals fordon i rörelse på svenska vägar tvingas sakta in för att bli stående vid vägkanten. Motorvägar är undantagna från stoppkravet, men en av bilarna befinner sig på en nyöppnad motorvägssträcka som ännu inte blivit registrerad hos WIPO. Föraren gör sitt bästa för att inte hindra annan trafik, men blir inom kort påkörd bakifrån. Lättare personskador, men inget allvarligt.

När han ringer 112 går visserligen signalerna fram till Larmtjänst, men han kan inte meddela sin position eller någonting annat eftersom hans operatör för tillfället står på IFPI:s svarta lista över företag som medverkar till fildelning. Larmtjänst erbjuds att ta del av meddelandet ändå om staten först ersätter skivbolagen för deras beräknade förluster under den senaste månaden...

Artisterna måste ju också leva.

Jan Andersen sa...

Funderar på om bokhyllan hos mr. Malcolm Harbour är halv full eller halv tom?

embryo sa...

tips: logga ut

vässa en blyertspenna

grå ut i skogen

internet är bara ett skrivbräde ett underlag en matris: fejk