Demokrati och rakryggade politiker...

Dagens snackis lär nog bli att Benny Andersson skänkt en miljon till Gudrun Schymans valkampanj för att komma in i EU-parlamentet. Förvisso så fastställer man att det handlar om demokratifrågan att det ska finnas möjlighet att rösta på det parti man vill även om det saknas valsedlar i lokalen. Men visst gillar Benny Andersson Gudrun Schymans kamp för jämlikhet och berömmer henne för att vara en rakryggad politiker.

Just det där med rakryggade politiker tycker jag är extra viktigt. Det måste finnas utrymme för fler. De politiska partierna börjar bli som stora förvaltningar där det är viktigast vem som har sagt något än varför det uttrycks. Politiska vogoner behöver vi inte ha. Så ibland kan jag tycka att det är synd att inte Gudrun Schymans politikerstil kunde klonas till lite fler, synd att hon inte är moderat. Hennes åsikter, i synnerhet som gammal vänsterledare kan jag vara utan. Men hennes personlighet går igenom rutan och det är det viktigaste för en politiker. När det gäller hennes kamp för jämlikhet är det lättare att ställa sig bakom, även om hon i likhet med Ulvskog ibland tar i rejält med exemplen. Fast det kanske är nödvändigt för att folk ska haja till.

Benny Andersson har möjligheter att lägga någon miljon på det han vill. Snyggt att han gör det också. Det är också bra att han tar upp vikten av rakryggade politiker. Vi behöver såna. Många många fler. Politik är en åsiktsbransch och en politiker måste arbeta utifrån sitt hjärta och inte bara snacka en massa Corporate Bullshit. Till nästa val - 2010 hoppas jag att vi får se fler såna - rakryggade politiker alltså. Förvisso kan man sälja även politik enligt devisen - "att sälja konserverad gröt med mördande reklam"- men det håller inte i längden. Politik bygger på ideologi, känslor, raka ryggar, övertygelser och starka enskilda politiker. Leif GW Persson och Ian Wachtmeister stöttar mig i den uppfattningen på millan idag. De förordar Alf Svensson och menar att partibeteckning är oviktig. Jag stöttar moderaternas Gunnar Hökmark för att han är en bra politiker med egen röst. Benny Andersson tycker uppenbarligen att Gudrun Schyman är en politiker som gör skillnad. Det är såna politiker vi behöver.

En fråga som uppstår är förstås om det verkligen är riktigt att enskilda ska kunna ge bidrag till politiker. Varför inte? Vad är skillnaden mot att ge av offentliga medel? Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren tycker att det vore bra med privata medel, i synnerhet för icke etablerade partier. Fler såna kommer vi förmodligen att få se framöver. Människor samlas kring enskilda frågor tvärs igenom partigränserna idag. Inte minst är Piratpartiet ett exempel på detta. De har idag samlat 48314 medlemmar som samlas kring frågan om personlig integritet. Dess medlemmar kommer från alla politiska inriktningar. Höger eller vänster det spelar ingen roll. Partisystemet behöver ruskas om och det kommer att bli smärtsamt för den som vill behålla ordningen. Men ordningen som finns idag gör politiken så trist och förutsägbar att den går många helt förbi. Man tappar intresset.

Enligt Synnovate så vet en av fyra inte när valet är. Men som Sanna Rayman säger, man kan vara lite optimistisk ändå för engagemanget verkar ha ökat och det är Piratpartiet som gjort skillnad.


Vi får för allt i världen hoppas att vi inte här hamnar i samma situation som i Frankrike där en bloggare blir kallad till polisstationen för att hon uttryckt sin negativa åsikt om en minister. Det kan hända i Sverige också. Fast nog är det för de flesta självklart att man försöker skilja på sak och person när man kritiserar och problematiserar olika frågor.


(intressant)

(SvD) (AB) (Expressen)

Läs även andra bloggares åsikter om poliitk, eu-val, EU, benny andersson, demokrati, schyman, moderaterna