FRA-lagen - vilken trist utveckling...

Nu är det lite mer än ett år sedan som FRA-debatten pågick för fullt. Dels i Riksdagen och dels här i våra bloggar. I synnerhet gick debatten het via oss som verkligen är emot massavlyssning och kontroll över den privata kommunikationen. Debatten har inte tystnat utan hålls vid liv.

Jag var själv på ett möte med en minister som visade att han inte förstod hur internet fungerade. Det är bara trafik som sker över gränserna som ska kontrolleras sa han, inte mellan oss svenskar. När jag förklarade att internet inte har några landsgränser utan att ett mail mellan mig och min son från över till undervåningen i huset mycket väl kunde passera landsgränserna blev diskussionen ansträngd. Det var säkerligen smått pinsamt och då inte för mig. Någonstans där gick prestigen in. Det fanns riksdagsmän som ville stoppa FRA-lagen men se det var inte möjligt, belsutet var fattat och där med punkt. Det slutade i ett debacle utan jämförelse. Det som kom fram om hur det hela gick till sedan var inte skojig information alls. Man skämdes för sitt parti.

Just den där dagen när FRA-lagen behandlades i Riksdagen, en sommardag när man förmodligen hoppades att alla skulle göra annat, satt jag framför en dator och försökte lyssna på vad som föregick bland politikerna. Jag hoppades förstås in i det sista att förslaget skulle falla, att lagen skulle rivas upp och göras om. Fakta kring tokigheterna med den massavlyssning som FRA-lagen leder till hade framkommit i mängder. Det värsta med det är att jag inte tror att det var meningen från början, alla (men säkert några) visste inte hur internet fungerar. Det har framkommit. En del vet mer än andra - Patrik Fältström till exempel och han anser att lagen är usel.

Att FRA-lagen i sin tur ger möjligheter att kolla allt vi säger, skriver och med vilka vi kommunicerar och när vi gör det är en ruskig fortsättning på allt detta registrerande och databaskontrollerande av mänskligheten. Totalövervakning faktiskt, för trafiken ska strömma genom FRA-näten, och de som jobbar där och politikerna försäkrar för all del att det inte ska bli lätt att haffa någon och har man rent mjöl i påsen är det ingen fara alls. Vilket mjöl som är rent avgörs av andra dessvärre. De kan göra annorlund atolkningar än du själv gör. Samtidigt så vet man att ändamålsglidningen sitter och lurar i hörnorna och man vet också att vissa människor blir som galna så fort de ser möjligheten att samköra databaser. Det är ingen måtta på kreativiteten då. Riktigt scary.

Idag kan man dra ut tanken och fundera över vad FRA-lagen skulle kunna göra med den som protesterar i Iran där man försöker stoppa informationen som ändå läcker ut via internet på olika sätt, inte minst via twitter. Att anonymt kunna meddela sig är en förutsättning i en demokrati, men hur ser man på detta i Iran? Något att tänka på. Idag är havet lugnt här, men hur det är i morgon vet vi faktiskt inte.

Peter J Olsson påminner i en artikel om sjätte paragrafen i grundlagen, regeringsformens andra kapitel: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad (...) mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande."

Under riksdagsdebatten förra året så tillkom många förslag eftersom lagen trots allt inte ansågs vara så fulländad. Lagen behövde lappas ihop med många plåster. Vad det egentligen blev av det hela vet man inte riktigt idag. I höst ska nya beslut i frågan fattas och allt kan hända.

Oppositionen låter göra gällande i rubriker att de ska riva upp lagen, men vad de menar är något som Mark Klamberg grävt i och redogör för på sin blogg och kommit fram till "Frågan har istället förvandlats till en tävling om vilken sida som skulle väja först. Nu vet vi i vart fall att personer med "rent mjöl i påsen" ej kan förvänta sig en absolut post- och telehemlighet gentemot den svenska staten."

En regering som lyssnat på sin omgivning, sina väljare borde riva upp lagen och göra om alltihop. Ingen har något emot att landet skyddas det är metoden att göra det som protesten gäller. Priset vi får betala för den personliga integriteten är för högt. Det gäller inte bara för FRA-lagen utan även för många andra kollektiva integritetskränkningar som kommit fram på senare tid. Man kan bara inte acceptera detta rätt upp och ned. Jag träffade en ung riksdagsman som läxade upp mig och menade att jag borde lita på dem som kan mer. Tyvärr, så har de visat att de inte kan så mycket som man önskat skulle jag vilja säga då. Inte bryr de sig heller vad det verkar.

För den som vill hålla koll på vad som händer och har hänt i integritetsfrågorna är Frendobloggen ett måste. En annan alltid aktuell sida om man vill vara informerad är förstås stoppafralagen.nu. Det var bloggen som fick det hederspriset i Aftonbladets Stora Bloggpriset.
HAX skriver om FRA-lagen på ettårsdagen (riksdagsdebatten). Jens O har ett vidare omtag om kontrollsamhället. Camilla Lindberg, folkpartiets hjältinna som var den ende i riskdagen som tryckte på nej-knappen skulle göra om det hela säger hon. På något sätt var det synd att det inte var fler som hade modet att gå emot och rösta enligt sin övertygelse. Visst kan det bli stökigt i regeringen om inte alla följer linjen, men det är faktiskt för riksdagen de jobbar. Det ska inte glömmas, även om det självklart kan vara opraktiskt ibland.

Vi kan alltid hoppas nu att politiker har brytt sig om något av all information som framkommit kring FRA-lagen och att innehållet den här gången får större betydelse än regeringsdugligheten som var på tapeten tidigare. Prestige är inte alltid av godo, nästan alltid tvärtom faktiskt.

Att bara vifta bort Piratpartiet var lite dumt - ty de fick plats i EU-parlamentet på en enda fråga, den personliga integriteten. Man kan tycka att det borde vara en fingervisning.

Det är riksdagsval nästa år! Att bry sig om sina väljare kan vara en bra idé inför det valet.

Uppdatering: Erik Hultin säger att vi styrs av pedofiler, terrorister och RIAA. Man ska ha i åtanke att de flesta av oss är vanlig rejäla människor och borde inte behöva bli inblandade i detta. Olof B driver samtalet vidare han också. Liksom Folkpartiet i Eslöv.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, FRA-lagen, internet, demokrati, regeringen