Det är bra om verksamheter prövas mot lagen. Självklart. Men det är också bra om lagarna prövas mot verkligheten. När det gäller underhållningsindustrin verkar de leva i en egen verklighet. Minst sagt. För att inte tala om vilka skadeståndssummor de tar till för att upprätthålla sin verklighet. Ohemult.
Pirate Bayrättegången gav gensvar över hela världen. Killarna bakom blev fällda och har överklagat. Brottet var tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material. De blev direkt jagade och fick kronofogden efter sig, det kändes som om bläcket inte hann torka innan det var klappjakt på dem. Jag kan inte på rak arm säga om det här är rätt eller fel. Men att skadeståndskraven ligger bortom varje form av rimlighet står väl ändå utanför allt tvivel. Skadestånden du får betala till anhöriga för att du bragt en männsika om livet är bara kaffepengar i jämförelse. Det är förvisso olika typer av brott - men det finns anledning att fundera kring vad som är vad och även om det inte går att jämföra så ska man i alla fall börja fundera över om den här fördelningen är vettig.
I vissa kretsar talas det om pirater och internetgenerationen som om de bara vore gangsters och såna som vill ha allt gratis. Att Piratpartiet tog sig in i EU-parlamentet var inte bara en slump. Det är hög tid att politiker lyfter blicken och ser vilka märkliga konsekvenser jagandet efter fildelare fått. Emma ger exempel på sin blogg.
Nu har även filmbolagen beslutat sig för att stämma TPB-killarna. I Aftonbladet kan man läsa "Filmbolagen yrkar att domstolen meddelar interimistiskt förbud, att ett beslut fattas av domstolen innan parten som beslutet riktas mot får chans att yttra sig". Det låter just snyggt. Peter Sunde en av TPB-killarna säger till Expressen att han inte ansvarat för TPB sedan 2006. För mig är det inte alls självklart vilken sida som har rätt här.
Själv tänker jag i banor som att när stigen blir upptrampad över gräsmattan gång på gång så betyder det något. Till exempel att det är där folk vill gå. Det är lite samma sak här. Kunderna vill ha onlinedistiribution och visar det gång på gång. Underhållningsindustrin regionsavskärmar och hindrar tillgången på sina produkter. Varför kan de inte se på internet som den stora marknadsföringskanal det verkligen är? Varför använder de inte TPB själva? Det vore väl en utmärkt distributionskanal?
Det är lätt att inse hur långt den här fildelningshysterin har gått när en snutt i en Kalle Ankatidning betraktas som ett inlägg i fildelningsdebatten. Bloggtidningen menar att upphovsrättsivrare saknar humor. Inte utan att man undrar.
På Tommy K Johanssons blogg finns en kommentar som påminner om Affären Håkan Lans. Också han insyltad med amerikanska intressen, och styrkan i dem ska inte underskattas. Man kommer liksom inte ur det när det väl har börjat. Scaber Nestor undrar hur många gånger kulturarbetarna ska ha betalt egentligen. HAX kommenterar och undrar hur det här gått till.
(Aftonbladet) (SvD) (Expressen) (IDG) (Sydsvenskan)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, TPB, fildelning, pirater, internet, regeringen, ipred
2 kommentarer:
Tja. Personligen så har jag inte sett Ask eller Reinfeldt visa några tecken på att tänka om. Vi har ärliga politiker i det här landet du vet. Definitionen på en "ärlig" politiker är en mutad politiker som förblir mutad.
Vill du åstadkomma en riktig politisk förändring så skall du kandidera för Piratpartiet i nästa val inte Moderaterna.
Än så länge verkar det bara som en from förhoppning om något sorts omtänk i gammelpartierna.
Skadestånd i en civilrättslig process är ofta mycket högre än i en brottsmålsprocess. Förmodligen är så att i en civilrättslig process kan man räkna på pengar medans i en brottsmålsprocess blir det mycket mer komplicerat, vad är ett liv värt?
I ett brottsmål finns det dessutom en brottsling som vi har hopp om att kunna reformera och därför vill vi inte skuldsätta denna i all evighet. I den civilrättsliga processen förligger ingen sådan begränsning utan det är bara det bara kalla pengar som räknas.
Ganska sjukt ur många synvinklar...
Skicka en kommentar