Kvinnorna Sveriges begåvningsreserv...

Jämlikhet är en fråga som ständigt är på tapeten. För tillfället inom moderaterna, men rent allmänt så gäller det förstås lite varstans i samhället. Just nu diskuteras hur det ska komma fler kvinnor in på ledande förtroendeposter i kommunerna.

Per Schlingmann säger till SvD att man går miste om en begåvningsreserv både inom partiet och i samhället om inte kvinnor släpps fram. Men du menade väl inte just det Per? Att kvinnor betraktas som en begåvningsreserv? Det låter allt lite stolligt, men jag vet att du arbetar för jämställdhet och till och med pratar om kvotering för att förändra situationen. Partistyrelsen rekommenderar en bättre fördelning mellan kvinnor och män på valsedlarna. Det är bra med såna rekommendationer eftersom det kan ge en hint till kommunerna hur det bör vara. Däremot är det olyckligt att ställa upp kvantitativa mål, ty det ser olika ut på olika orter. Som i kommunen Robertsfors där moderaterna bara har 6 procent och många inte vill skylta med sin partitillhörighet. Först och främst måste vi börja prata med och lyssna till varandra. Kvalitet måste gå före men det gäller att finna kvaliteterna även hos kvinnorna.

Det skiljer sig inte så mycket mellan företag och politiskt valda församlingar. Det är idag få kvinnor som sitter på höga positioner överhuvudtaget i både företag och landets kommuner. I tre av fyra fall är kommunstyrelsens ordförande en man. Det är något bättre än vid valet 2002 men fortfarande förfärligt dåligt. I synnerhet som medborgarna i en kommun brukar bestå av ungefär hälften kvinnor.

Efter att ha varit verksam inom kommunpolitiken sedan 70-talet så har jag sett en hel del. Tyvärr. Det tycks som om makten är given männen och det stämmer bra med den underordning där kvinnan befinner sig i övriga samhället också. Man behöver inte vara aktiv feminist för att se hur det ligger till. Grejen är väl också den att vi kvinnor själva förstärker detta genom att agera som vi gör. Men inte alla förstås. Moderaten Göran Petterssons fru är forskare i stålbranschen (typiskt kvinnoyrke någon?) och han berättar att hon konsekvent tackar nej till poster hon erbjuds vid minsta misstanke om att hon blir erbjuden dem för att hon är kvinna. Klokt. För vem vill vara den inkvoterade?

Utan att generalisera allt för mycket vågar jag påstå att många kvinnor som släpps fram är antingen unga söta och oförargliga eller lättstyrda vindflöjlar som förstår att hålla tillbaka och beundrande ser på när mannen håller i taktpinnen. Detta sagt som en förklaring till hur maktbalansen bibehålls så att alla får lugn och ro. Men det är inte utan strid man når framgångsrika positioner. Det vet de flesta män och de slåss ofta i sak, men klappar varandra i ryggen efter matchen och går sen nästa rond. Vi behöver lära oss att kommunicera med varandra, men behöver därför inte bli likadana.

Som tur är finns det idag män som har framgångsrika fruar och döttrar och därmed vet att kvinnor faktiskt kan de också. Det är bara ovant. Samhället förändras så sakteliga och att Per Schlingmanns talar för kvinnors position i samhället är en positiv upplevelse i den riktningen. Och ett säkert skäl till att kvinnor ska rösta på moderaterna. Jag blir glad av att höra Per Schlingmann, min son och andra yngre män tala för kvinnorna på det här sättet. Det bådar gott för framtiden. Erik Weiman lovar att se till att det blir fler kvinnor i politiken framöver. Det är bra och nog också så det ska gå till, att män deltar i arbetet att få fram kvinnor. Vi måste hjälpas åt helt enkelt.

Vi får ge Sverige en kvinnochock säger Per Schlingmann i ett tidigare tal till moderatkvinnorna.
När jag var ung på 70-talet tyckte jag att kvinnoförbundet var en överspelad företeelse och borde läggas ned. Men då var jag också ung och söt, kanske inte helt medgörlig men oförarglig för maktens män. Det har tagit mig ett antal år att förstå att det var anledningen till att det då inte fanns några problem. Jag hotade ingen.

Idag inser jag att kvinnorna mer än någonsin måste hålla ihop. Inte nödvändigtsvis mot männen för det skapar bara dom-och-visituationer, utan mer för att stötta varandra. Det är bara genom att ge varandra stöd vi kan nå framgång i beslutande församlingar. Dessvärre är trycket hårt och vi missunnar ofta andra framgången och beter oss enligt principen "snåla skator stoppar starka systrar" , vilket gör oss till våra egna fiender. Det är verkligen synd.

Vi kvinnor behöver tuffa till oss och kunna säga ifrån även till varandra utan att fundera över om det sårar och gör någon ledsen. Som karlar oftast gör. Träna på varandra helt enkelt och sedan gemensamt se till att ta del av makten i beslutande församlingar. Inte som galjonsfigurer utan av egen kraft och kompetens - kvinnors och mäns perspektiv på världen är många gånger olika och det bör man ta vara på. Både män och kvinnor kan och ska ta ansvar, det behövs i ett modernt samhälle. Så jag tror inte att vi är begåvningsreserver till varandra, eller är vi det? Det gäller i så falla åt båda hållen. Lämpligare att säga är väl att vi är komplementärer.

Moderaterna Hillevi Engström och Mats Johansson vill göra jämställdhet till en borgerlig valfråga och skriver om sina synpunkter i en artikel som Paul Lindqvist inte håller med om. Han går i polemik på sin blogg. Kent Persson tycker att det behövs förbättring NU. Min gamle svärfar sa "om kvinnorna får de bästa jobben får vi män bara göra skitjobbet", han menade allvar med det dessutom och var en av dem som tog strid för att kvinnor inte skulle få arbeta som Purser på SAS, det kunde räcka med att de fick vara flygvärdinnor. Han gillade inte det här med jämställdhet. Så fick han mig på halsen, haha. Men jag tror nog att han var lite stolt ändå när jag drog fram som en tornado i kommunalpolitiken på den tiden.

Jag har efter ett antal år i civil karriär återkommit till politiken och hoppas nu att jag ska få det utrymme jag önskar på grund av min kompetens nu och inte stoppas på grund av ålder eller för att jag är kvinna. Som parentes vill jag också nämna att jag är en av få kvinnliga styrelseledamöter i ett kommunalt bolag. Så det finns hopp.

Annarkia reagerade liksom jag på begåvningsreserv som begrepp för kvinnor. Ajajaj. Tokmoderaten tar sitt eget grepp som vanligt och säger lite humoristiskt "Vi visar alltid genom vår politik att vi på intet sätt nedvärderar någon på grund av könet, vi har en statsminister som förvandlas till Lilla Fridolf när han kliver in på Sagerska och närmast tvångsmässigt börjar laga korvgryta eller städa hysteriskt - så kom inte och säg att vi inte går i bräschen!".

Uppdatering: Fler moderater skriver om jämställdhetsarbetet och anser att det måste bli bättre.

Andra bloggar om: politik, samhälle, kommunstyrelse, jämställdhet, per schlingmann, moderaterna, regeringen, kvinnor SvDLedare