Städar bort gårdagens disk, det är inte så kul. Men igår skrattade vi så att julgranskulorna hoppade av glädje. Funderade på att skriva någon slags krönika men tror det får vara, det var så intensivt förra året att jag inte kan hålla på och katalogisera livet. Detta år tänker jag ta sats rakt in i. Det kommer att bli kul och bra det känner jag på mig.
Gårdagens fyrverkerier här utanför (grannarna betalade allihop, man är väl miljövän) var fantastiska. Men faktum är att den kraftigt lysande månen gjorde mest intryck på mig. Den nästan talade där uppe över husknuten. Jag har fått en väldig speciell relation till månen nämligen. Dels så lider jag verkligen av det där som inte finns - månsjukan. Jag sväller upp som en boll och kan inte sova när månen springer ut och in i sina faser. Vetenskapligt finns visst inte det där säger vissa. Jag bryr mig inte om vetenskapen just i det fallet utan går på min egen empiriska kunskap.
Men min relation till månen blev stark häromåret när min man lurade ut mig mitt i natten för att kolla på månförmörkelsen. Det var jättekallt och vi stod ute på tomten, drack te, huttrade och kollade genom kamera och stetoskop. Det var en grym upplevelse. Jag blev kompis med månen den natten. Känns det som.
Kolla in här
Läs även andra bloggares åsikter om månen, månförmörkelse
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Det finns. Det behövs inga vetenskapliga bevis. Min mamma kan vittna om det när jag redan som liten bäbis påverkades av fullmånens kraft.
Vet inte hur det fungerar, men de gånger jag har problem med att somna upptäcker jag efteråt att det varit fullmåne. Det inträffar inte vid varje fullmåne, så det verkar som om det finns olika starka månader???
Coolt att du blev kompis med månen. Jag är hemligt förälskad.
//Mona
Skicka en kommentar