Politiker på twitter - här är en...

Politiker nobbar twitterkontakter enligt artikel om sociala medier i SvD. Inte alla partier, en del anställer strateger faktiskt, andra bollar in det i det vanliga så att säga. Möjligt att man inte kan vinna valet med sociala medier, men det är absolut ett mycket viktigt komplement till vanligt valrörelsearbete. I synnerhet när det gäller att mobiliera kraft och intresse hos många på en gång. Ty den interaktion du får med många människor via bloggar, twitter och Facebook får du aldrig på traditionella torgmöten eller på de vanliga sätten. Kontakten uteblir.

Min egen blogg blev alldeles nyligen topplacerad av Martina Lind på Politometern. Det beror på den interaktion som pågår med inlänkningar från andra bloggar som i sin tur innebär att det finns ett liv i kommunikationen, att det som skrivs är värdefullt för andra att ta upp och så pågår diskussionen. Det är precis vad det handlar om också. Ett ständigt pågående samtal människor emellan. Kanske man kan säga att det ersatt det vi gjorde förr. Samlades vid brevlådorna och språkade lite, tog moppen till korvkisoken och kollade om de andra var där. Man kommer och man går, ibland är det intressant och då stannar man en stund.

Ackommodation och assimilering...

Kommunikationsverksamhet kan bedrivas på flera sätt. Man kan sitta på kontoret och mäta räckvidder och planera. Sociala medier har knappt kommit till ackommodationsstadiet ännu, det vill säga när vi acceperar något nytt och plocka in det i vårt redan kända liv och de mönster som finns där. Vi försöker göra om det så att det passar in. Andreas Krohn gör en analys som nog många tycker är intressant. Han menar att sociala medier inte är lika med masskommunikaton och att det är lika bra för Mona Sahlin och Fredrik Reinfldt att lägga sin tid på effektivare saker än att skriva twitterinlägg. Kanske - kanske inte.

Om man vill masskommuicera så finns det effektivare sätt, självklart. Flygblad, annonser, TV´/Radio och tidningsartiklar. Även om det fortfarande är så att man vill mäta effekterna kvantitativt så handlar samtal om något annat, nämligen om att bygga relationer människor emellan. Det öppnar upp på ett mänskligt plan, det handlar om interaktivitet sånt vi som sociala varelser gillar. Något man sällan kan åstadkomma via traditionella medier, då handlar det mest om megafonmetoder.

En del av oss har assimilerat de nya medierna, det vill säga vi har utvecklat vår egna tankemönster och använder twitter och liknande som det verktyg det är - att interagera med andra. Som ett förlängt samtal som ger återkoppling och nya kunskaper och kontakter på ett både snabbt och trevligt sätt. Själv är jag en intensivt twittrande politiker och människa, fövisso på gräsrotsnivå men det spelar ingen roll. På twitter möter man många politiker på olika nivåer. Även andra personer förstås - bland mina följare/kontakter finns media-, internet-, akademi och politiker från alla partier. Media finner många nyheter där. Inte minst är de twitterrace vi brukar ha under politiska debatter och presskonferenser väldigt intressanta. TVn är på - man lyssnar, man kommenterar till en hel publik och det framkommer allehanda åsikter och kunskapsutbyten i realtid på på det sättet.

Brit Stakston har skrivit en mycket intressant om text om valrörelsen och sociala medier som bör läsas. Bland annat om hur twitter i bland trivialiseras och hon är mycket irriterad av detta. Håller helt med henne samtidigt som jag uppskattar just blandningen av lek och allvar oss deltagare emellan. Det skapar en vänlighet i kommunikationn som snarare öppnar dörrar än stänger dem, det gäller även när det hettar till. Det är alltid någon som kommer med en avväpnande kommentar. Det är sällan långsint på twitter kan man säga.

Man måste välja sitt eget verktyg

Man ska dock komma ihåg att den här typen av kommunikation passar inte alla. Det krävs en hög social kompetens och en extrovert personlighet som roas av kontakten med andra för att man ska lyckas. Det går inte att vara korrekt och avståndstagade och bara leverera sin egen åsikt. Man måste interagera med andra, vara beredd på debatt och att få mothugg. Det är något som man försöker med halvdan succé med Torgmöten. Där kommer kanske en och annan till tals men långt i från alla. Öppnar man dock upp för samtal genom att ha kommentarsmöjligheter på sin blogg, tillåta andra ha egna åsikter, även otrevliga så bygger man upp en fantastisk bas med många roliga personer vilket ger både en själv och andra innehåll förhoppingsvis. Socialdemokraten Peter känner som jag, det är tveksamt att tvinga på alla att använda sociala medier.

Jag tror att de politiska partierna ska utbilda sina medarbetareoch förtroendevalda i hur de olika verktygen fungerar och sen genom inspiration låta det hela löpa ganska fritt. För det är genom det egna engagemanget vi kommer framåt. Jag tror inte på att partiet skriver en artikel och sen ska den placeras på så många bloggar som möjligt, det är typiskt gammaltänkande. Att använda nya verktyg som man använde de gamla.

Hellre då att göra plötsliga nedslag och skriva kommentarer i olika bloggar. Det skulle ge en härlig effekt. Tänk om Mona Sahlin skrev på min blogg: Tack Mary för att du gillar min snygga  handväska. Eller Fredrik Reinfeldt sa - Det där gjorde bra Mary, eller att Per Schlingman säger - att nu har du missuppfattat alltihop här, lyssna lite bättre. Eller att Tolgfors skriver - sluta nu att tjata om FRA Mary, jag får migrän av det här. Ni hör - det är det personliga tilltalet som gäller. Det har inget tolkningsföreträde, det bara finns i det växande molnet som greppar in på olika ställen. Det är upplyftande och det bygger upp gemenskap som vi aldrig tidigare varit i närheten av.

Brit Stakston har skrivit en serie texter om sociala medier som är mycket bra om man vill lära sig mer.

Assimilera mera och föj mig på twitter. @MaryXJ. Som Stina Ekblad en gång sa på  en retorikföreläsning på Stokholms Universitet. "Man ska ha orden i kroppen" det är nog precis vad det handlar om när det gäller socala medier också. Jag minns hennes föreläsning nästan ordagrant än idag, utan att jag tog några anteckningar, det är länge sedan nu. Hon berörde. Det är vad det handlar om. Att beröra, inte nödvändigtvis alla, men någon och rör det rätt person så är det vinst. Kent Persson min bloggkompis från Örebro menar att ansvarsfyllda politiker samtalar och är lyhörda. Håller med honom. Här kan vi alla som vill göra en insats. Både på internet och andra ställen.

Pär Henriksson, moderaternas kommunikationschef skriver. Håller med. Det ena utesluter inte det andra.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, bloggar, twitter, val2010, moderaterna, schlingmann