Som distributör av dumheter är internet oslagbart. Informationen flödar med blixtens hastighet. Många är rädda för det och tror att man därför måste stänga av internet. I alla fall begränsa det. Det är kanske en slags beskyddarmuskel som slår till där när man vill tala om för barn och andra hur farligt det är på internet. Men kära nån det är vanligare att bli nedslagen i tunnelbanan numera. Känns så i alla fall.
Själv anser jag att internet är en av de riktigt goda sakerna som hänt på senare år. Det öppnar upp för kommunikation med andra, kunskapsöverföringen är enorm, möjligheterna att hjälpa och få hjälp är fantastisk. Kanske det rent av blir fredsbefrämjande också eftersom vi numera vet så mycket om varandra. Nyhetsrapporteringen har fått nya kanaler. När inte TV får komma nära så är det alltid någon som har en mobiltelefon och kan kommunicera med omgivningen. Twitter, Facebook, bloggar - sociala medier. Plötsligt kan alla delta. Det är helt underbart för oss kommunicerande människor. För den som tror sig behöva ha kontroll på allt är det förstås värre. Anders Mildner menar att ungarna har helt rätt kunskaper för ett modernt samhälle.
Farliga internet
När "vuxna" talar om det farliga internet och allt hemskt som finns där så tänker jag på mannen i Sumpan som på 60-talet åkte runt i sin bil och ville att vi 12-åringar skulle prova BH:ar från hans baklucka i bilen. Det var läskigt. Honom kunde man inte stänga av heller. Mobbarna i skolan som jagar lilla Olle varenda rast, snackar bakom ryggen på honom, börjar fnissa varenda gång han öppnar munnen. Eller Lena som alla håller för näsan när hon kommer förbi för att de tycker att hon luktar illa. Hon får heller aldrig vara med på födelsedagskalasen. Eller Patrik som så gärna vill vara med i föreningen men inte får för att han hotar andra med sin djupa kunskap. För många av dem som inte får vara med är internet en fantastisk möjlighet att få vara med, att få kontakter med andra.
Vad jag vill påstå är att livet utanför internet är betydligt farligare och värre än det som sker där ute i cyberrymden men många med sinne för mer moral än andra förfasas över nätets faror snarare än möjligheter och ser sig skyldiga att beskydda oss andra från nätets skadeverkningar. Det är som om det är lättare att stänga av en maskin och så är allt borta sen. Tror man. Det handlar om kontroll. Inte minst har väl underhållningsindustrin visat det genom sin jakt på dem som fildelar. De har till och med fått en egen lag som väl inte verkar fungera så bra ännu. Förvisso säljs det mer musik och film än någonsin, men de är inte nöjda ändå. Det har de aldrig varit.
Mobbning
Just nu diskuteras mobbningen på internet, hur lätt det är att sitta bakom en skärm och skriva av sig. Vad vi glömmer är att det här tankarna och känslorna finns, internet eller inte. Det är snarare det vi måste åt. Hur vi upför oss mot varandra rent allmänt. Det har väldigt lite med internt i sig att göra. Vi måste komma ihåg att det är människan som skriver som är det farliga. Det är också det vi måste åt. För elakheterna framkallas inte av internet. Däremot blir de synliga och det i sin tur kan göra det lättare att uppmärksamma oss på hur dumma vi kan vara. Säkerligen tycker justitieministern att det är förfärligt på internet just nu när hon ifrågasätts hårt. Men det handlar inte heller om internet. Det handlar mer om vad som hänt och människors reaktioner på detta. Vi får aldrig tro att vi kommer åt det elaka genom att stänga av internet. Det finns kvar. Katarina Wennstam skriver om att det handlar om att se allvaret i skitsnacket.
Det allra mesta som sker på internet är dock positivt. En solskenshistoria kommer från Chris Heuer som var och talade på Disruptive Mediakonferensen Social+Cash här i veckan. Känd person för oss som är internettare. Han blev sjuk när han var här och fick uppsöka sjukhus. Han skriver en rörande bloggpost om detta och hur vänliga alla personer han aldrig tidigare träffat IRL var emot honom. Han jämför också svensk och amerikansk sjukvård. Intressant läsning och lärorikt. Det är också så vi som befinner oss mycket på internet upplever det hela. Värme och mänsklighet. Jag har varit uppkopplad allt sedan det var möjligt och har bara i enstaka fall hamnat på något av de mysko ställen som alla talar om. Visst finns det men det är långt ifrån huvudsaken av det vi möts av.
Några intressanta artiklar att läsa.
Nikke Lindkvist som beskriver hur man kan använda internet och vända på en missnöjd kund. Det kunde lika gärna vara en arg väljare eller politisk motståndare. Jag brukar använda MMK så. Det krävs dialog och även om man inte är överens på slutet så behöver man inte hata varandra. Sanningen är subjektiv som Nikke skriver. Det är en bra början.
Emanuel Karlsten som i Expressen skriver att det är de vuxna som är problemet. Han har rätt i det. Det handlar om att vara delaktig i sina barns liv och inte lämna dem i sticket och använda internet som barnvakt. Barn och vuxna behöver vara delaktiga i varandras liv.
Och så Farmor Gun förstås - Här finns något att hämta för alla skriver hon. Men man måste tänka själv, såväl på internet som på andra ställen.
(intressant)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
3 kommentarer:
Håller helt med Mary. Framsidan på medaljen skiner betydligt mer än baksidan. Vuxna måste ta till sig tekniken på ett annat sätt och inte se det som "farligt", gäller både föräldrar och i skolan.
Jag kommer ihåg när jag gick i skolan, då fanns facit längst bak i boken och man behövde inte tänka själv eller vara källkritisk. Internet har verkligen inneburit en revolution i det avseendet. Det får oss alla att bli ifrågasättande och eftertänksamma mot det vi ser och läser på nätet. Och det är ju bra! Då blir vi självständiga som individer, kan tänka själva och ta ansvar för våra egna liv.
Man får inte bli fartblind.
Internet är en del av vår verklighet, ett samhälle i samhället. Än så länge lider nätet av nybyggarsamhällets våndor.
Först var det den där frihetsberusande anarkin och känslan av oändliga möjligheter. Sedan bakslag i form av fraktioner, mobbar, destruktion, olagligheter. Och pendeln som slår tillbaks med krav på lagar, stadgar, etik, moral, regler.
Frågan är om ett samhälle som är så likt samhället i stort kan existera utan lagar och utan någon som ser till att lagarna efterhålls (jag vet att detta är att svära i kyrkan, men man måste vara öppen, annars kommer alltihop implodera eller evaporera i ett regna av digital smuts)?
Jag är skeptisk optimist.
Först kom nätets frihet och sammanhållning och nybyggaranarkin. Sedan kom den allmänna fildelningen, den olovliga. Och den märkliga situation där poeter filmare musiker fria debattörer buntades ihop till en anonymiserad och bespottad hop man kallade "maffia". Det är fortfarande obegripligt att man bete sig mot kulturarbetare på det viset.
Sedan kom andra problem. I och med nätes spridning hamnade vi i en mobbmentalitet och en darrande sfär av halvoffentlighet där man faktiskt inte beter sig som man gör - eller får eller kan göra - i verkliga livet.
Jag fick min första allvarliga tankeställare vid Abraham K Biggs självmord. När i verkliga livet sitter människor och hejar på en sådan händelse? Jag har inte riktigt ord för att beskriva känslorna kring det där, men det är något slags horribel drift som finns hos människor.
Och vi vet om oss människor att under särskilda och märkliga betingelser kan vi faktiskt bete oss hur illa som helst mot varandra.
Det är det som vi måste vara vaksamma om. Vårt historiska minne är förtvivlat kort.
Men, jag är - något oroad -optimist. Jag tror också på den kommunikativa kraften och vet hur nätet främjar skrivandet och språket och banden mellan människor. Också.
Tyvärr kan jag inte helt och hållet hålla med dig i det du skriver.
Däremot anser jag också att internet har en sida som är något av det bästa som hänt denna värld. Viktiga saker färdas snabbt, fantastiskt uppslagsverk och alla har chans till en röst i debatten..
När jag svarar på inlägg är det ofta att jag försöker peka på att det inte behöver vara svart eller vitt. Det kan vara både och, och det kan vara nästan eller..
Det ena behöver inte utesluta det andra. Och jag tror att det även i denna fråga är på det viset..
Med det menar jag att internet för barn är både otroligt bra och fantastiskt och otroligt farligt och nedbrytande..
När man pratar om internets risker för barn är det inte de barn som har föräldrar som bryr sig och engagerar sig man oroar sig för, det är dom andra, och tyvärr är dom den övervägande delena. De flesta föräldrar använder datorn som barnpassning och har inte en susning om vad de håller på med och verkar inte heller bry sig.
Snacket går. Så fort någon får reda på något så sprids ordet, snabbt som vinden. Är det något av godo så är det helt fantastiskt. Men när det är något av fara för barnen, så är det precis tvärtom..
Jag arbetar ju med barn och får på mycket nära håll både se och erfara resultatet av internet och data liv bland barn och unga. Det är ingen rolig upplevelse kan jag säga..
Många barn vistas knappt i en verklig värld, dvs pratar om fiske, kattungar, böcker, mys med familjen, mm..
De pratar helt och hållet om spel, information samt bearbetar det i leken. Vissa barn har hittat sjuka sidor och ordet sprids snabbt och de små blir informerade om saker de varken ska se eller fördjupa sig i i den åldern..
För att inte prata om mobbingen..
Visst kan man hitta vänner på nätet och det är jätte bra, speciellt om man inte kan hitta det där man vistas tredimentionellt. Och ja, även om vi tar upp mobbing på nätet och försöker ha det som en anledning att stänga av nätet, så finns det runt omkring oss på alla andra platser. Men mobbing är gräsligt nog, var det än sker, och de kan inte hantera det själva. Grejen är att för att vi vuxna ska kunna hjälpa barnen måste vi se och veta.
Titta på Bjästa. Tycker ni att de vuxna där tog sitt ansvar? Nej, det tror jag inte ni tycker. Och det är såhär det ser ut..
Dvs vi vistas i en värld där vi får större och större möjligheter och mer och mer information - det är oss övermäktigt och vi kan inte hantera det. All denna teknik och allt detta informations flöde skapar ohållbara situationer för massor av människor som inte kan säga nej eller sätta en sund gräns. Många av de vuxna är inte heller vuxna i ordets bemärkelse och är oerhört osäkra som föräldrar i dag.
Det är för dessa människor vi oroar oss, inte för dem som grejjar det..
Om vi släppte allt fritt i tron att föräldrar tar ansvar därhemma, gisses - jag tror inte ni fattar hur det skulle bli bland barnen då. Som det ser ut idag är det skola, förskola och fritids som över lag hjälper barnen att förstå hur man ska hantera internet, inte föräldrarna. Jag kan säga att det över huvudtaget är så - inom de flesta områden..
Tragiskt, men sant..
//med mina glasögon.
Skicka en kommentar