L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...
Arbetsmarknaden är fylld av begränsningar och i viss mån finns det säkert behov av detta. Men behövs alla?Man talar om LAS som ett bekymmer för arbetsmarknaden. På sätt och vis är det förstås ett problem att det finns regler för arbetsgivare att inte självklart kunna ställa om bemanningen med snabb varsel om det börjar krisa sig. LAS är konserverande på så sätt att den också gör att människor är mindre benägna att byta jobb. Man vet vad man har och sist in/först ut är säkrare. Sen kan man fundera over varför vi inte tycker att det är roligt att byta jobb och arbetsuppgifter lite oftare, men där spelar nog personligheten in en hel del och den falska tryggheten som arbetsmarknadens trygghetslagar skapar. Ty på stora företag kringgår man LAS lätt. Det bara organsieras om och så finns inte arbetsuppgifterna kvar, eller så flyttar de 100 mil bort så folk slutar ändå.
Ett annat uppenbart problem för företagare är det krav som (S)-gänget ställer på 1/1-tid. Vem som helst kan jobba heltid idag, det är inte alls förbjudet. Däremot att kräva att arbetsgivare ska tillhandahålla 1/1-tid till alla som önskar är en helt annan sak. En intervenering utan motstycke. Thomas Gür beskriver tokigheten i förslaget i sin krönika. "... bristande kunskaper i addition och subtraktion. Om två deltidsarbetande personers arbetsuppdrag slås ihop till ett heltidsuppdrag som utförs av en person, blir resultatet inte en ökning i sysselsättning utan en minskning, närmare bestämt med en tidigare deltidsarbetande person." (Thomas Gür)
Att starta företag
Ett annat problem som jag ser det är att det är knepigt att starta företag. Det är lätt att få en F-skattsedel numera. Men säg att du får för dig att börja laga kvällsmaten till de stressiga grannarna hemma hos dig. De får prenumerera på middagsmaten helt enkelt. Eller att du tänker dig att öppna ett kafé i trädgården under sommarhalvåret? På internet finns självklart en hel sajt där man får veta hur man ska göra för att starta restaurang. Det räcker inte med att ha 10 kilo mjöl och börja baka bullar för att tjäna in till nästa mjölpåse, för att starta restauran, café eller matverksamhet finns mängder med bestämmelser, lagar och regler. Kolla in här, ett praktiskt exempel från Malmö. Självklart är det viktigt med god hygien och bra hantering av mat, och då och då kan vi se bilder i tidningarna från mindre nogräknade restauranger med mögel och råttor och liknande. Visst är det viktigt att ingen blir matförgiftad. Men skulle inte detta gå att förenkla? Reglerna blir inte färre och därmed blir tröskeln att starta eget högre. Livsmedelsverket har alla regler . Lagstiftningen är omfattande. För den som är duktig på att laga mat och inte på administration och att läsa lagtexter är det inte självklart att starta eget.
Arbetsförmedlingen som arbetsskapare
Tänk om arbetsförmedlingen kunde sätta ihop grupper med männsikor som har olika kompetenser och förmå dem att med stöd starta verksamheter tillsammans. Kommuner sätter upp företagscenter där enskilda får utlopp för sina talanger och tjänar pengar på dem. Någon säljer de andras tjänster, någon tar hand om administration och ekonomi osv osv. Att utveckla och samordna tvärkunskap borde vara en självklarhet för arbetsförmedlingen som träffar så mycket människor. Småföretagare som är igång arbetar redan så. Kunskapen är inte ny. Den borde förädlas. Arbetsförmedlingen som arbetsinspirerande verksamhet! Det är inte dumt. Ny idé att ta tag i arbetsmarknadsminister Littorin?
Att inte få använda sina pengar
Mikael Runhem sålde sitt företag Episerver, tjänade massor med pengar som han nu vill använda för att satsa i andras företag. Men han får inte vara affärsängel och hjälpa andra företag att komma igång och växa.. Skattemyndigheterna kallar pengarna smittade och han måste som han uttrycker det "sitta och mata duvorna" i flera år. Det är regelverket 3:12 som slår in och begränsar användningen av riskkapital. Finansminsiter Anders Borg menar att regeringen är medvetna om problemet men att 3:12 är viktigt för att stoppa skattefusk som kan förekomma. De allra flesta är dock ärliga och skattefuskar inte, tänk om man någon gång kunde låta bli att skuldbelägga alla i förväg för saker som de kanske kommer att göra.
Sviker företagen de arbetslösa
Per Schlingmann vill att arbetsgivare ska anstränga sig mer för att alla ska få det bättre. Men det är också regeringen som måste skapa förutsättningarna för att det ska fungera, och i viss mån har man gjort det genom olika instegsjobbsaktiviteter och liknande. Så de ekonomiska incitamenten finns men det största problemet kvarstår. Nämligen attityderna. De personer som av olika skäl inte har lyckats komma in på arbetsmarknaden möts av diverse fördomar och behöver hjälp med att komma över de hindren. Arbetsförmedlingen skulle kunna göra en del insatser där genom att vara katalysator. Det kanske görs, men det beror troligen på vilken person som sitter på tjänsten. Jag har exempel från nära håll är att arbetsförmedlingen snarare sitter och skickar brev som innebär att man ska veta hut och hotar med indragning av A-kassa även till den som ingen har.
Vi behöver ett samhälle som är tolerantare överhuvudtaget. Det är många som vill jobba men inte får på grund av attityder kring det fack de är placerade i. De är för gamla. De har konstiga namn. De har inte jobbat tillräckligt länge. De kan inte svenska. De har fel utbildning. De har ingen utbildning alls.osv osv. Vi borde göra oss av med de där facken och se mer till helheter. Ingen passar i facken.
Krönikörskompisarna
Kent är på gång antar jag. Johan W skriver idag en intressant text om högmodet i sin serie om de sju dödssynderna. Han har blivit inspirerad av HBT-sossen Alexandras inlägg om politiska bloggare som bekräftelstorskar av stora mått. Jag håller inte med alls. Högmod är så förbaskat negativt, varför inte vara glad när det går bra? Varför ska det alltid kallas högmod? Varför är det så svårt att vara glad åt andras framgångar? Snålt och ett förhållningssätt enligt min mening. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Gläds med det som är bra.
Högberg kastar loss tangenterna och skriver novell. Kul Peter. Lördagsbetraktelsen handlar om valet och hur vi för fram ledarna som bärande av partierna. Hur blir det då med oss andra aktiva? Väsentlig fråga.
Röda Berget diskuterar om det finns en Mosa-Mona-Kampanj. Nåväl nog får Fredrik Reinfeldt också olika epitet. Det beror förmodligen på vilken sida man står hur man betraktar det hela. Men visst vore det önskvärt att fokus låg på politiken. På sak och inte på person. Peter L Andersson funderar också kring detta. OK Mona Sahlin är inte min favorit, men hon ska inte underskattas och hon är en människa med allt vad det innebär. Vi är alla det. Men samtidigt så blir det så att partiledarna får stå ut med spe. Det hör till för dem alla. Men jag tror att de kan förhålla sig till detta. Politik kan vara bra sörjigt... Inte alltid vackert. Tyvärr.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, schlingmann, fredrik reinfeldt, anders borg, littorin, mona sahlin, val2010, arbetsmarknad, moderaterna
(intressant)
5 kommentarer:
Tack för din uppmärksamhet på min novell.Det värmde!
Mary
Jag är inne på din linje om högmod vilket jag hoppas du förstår. Och som vanligt, din helgtext alltid tänkvärd.
mvh
Johan
Jo då Johan, jag förstår. Gilla också dina intressanta texter i ämnet.
Kul att du nämner byråkratin och regelkrånglet till att starta företag i Malmö. Håller helt med. Det krävs ett maktskifte där snart!
www.moderatprat.blogspot.com
Hej Mary!
Arbetslinjen blir ju till dubbelmoral och hyckleri när det gäller alla arbetslösa från dag 1, men man undantar alla arbetslösa före detta Riksdagsledamöter som kan leva på inkomstgaranti och strunta i att söka jobb. Det är ett hån mot hela svenska folket. Det är särskilt en moderat dubbelmoral över det hela, vilket man upptäcker i programmet insider på TV3
Många före detta politiker som TV 3 insider pratade med ville inte komma tillbaka till arbetslivet Maud Ekendahl ifrån moderaterna sa att hon vore korkad Om hon sökte ett arbete
Det har jag ingen anledning att göra när jag har en inkomstgaranti säger Maud.
Men vi vanliga svenska medborgare som inte är politiker Vi skall söka jobb över hela Sverige efter dag ett som vi är arbetslösa
Medan politiker kan ha avgångsvederlag i 15 år sinnessjukt !
Så länge det finns före detta politiker som lever på bidrag från statskassan (inkomstgaranti) så anser jag personligen att det inte finns någon som helst anledning för någon vanliga arbetslös person att söka jobb. Nej, så länge ni har er inkomstgaranti så ser jag ingen anledning till varför vanliga arbetslösa skall behöva stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka jobb och vara beredda att flytta vart som helst i hela Sverige från dag 1 som arbetslös.
Mvh
Mikael
Skicka en kommentar