onsdag 24 mars 2010

Bloggarna och valet...

Läser idag en intressant reflektion kring hur partierna betraktar valrörelsen och sociala medier. Läser på min partivän tillika kommunikationschefen Pär Henrikssons blogg om de synpunkter han fört fram på Webbdagarana idag.

Sociala medier är aktuella - det vet alla. De finns och man måste förhålla sig till dem. De är kanske inte alltid bekväma för partierna eftersom frågor stöts och blöts på olika nivåer och i sammanhang som partier kanske helst vill dölja och hoppas att de snabbt försvinner från dagordningen. Partierna styr inte längre diskussionen, de vill dock gärna hålla sig kvar i det gamla där de hade tolkningsföreträdet för vilken information som kom upp i rubrikerna. Kontrollbehov. Traditionellt och begripligt på sätt och vis.

Martina Lind som byggt upp Politometern menar att de poltiska bloggarna är de som driver och håller kvar olika frågor. Stöter och blöter dem med varandra, och tar tag i agendan för vilka frågor som ska fortleva. Hon tror att de politiska bloggarna kommer att ha stor betydelse i det kommande valet. Jag tror att hon har rätt. De digitala torgmöten som pågår på internet ska inte föraktas. Förvisso är det säkert som Pär Henriksson säger att torgmöten vann inte valet förra gången heller. Nej - men hur ser torgmöten ut? Är det flera hundra ibland tusen personer där alla har möjlighet att vara interaktiva med den som talar som på en blogg? Nej knappast, oftast är det några ditkommenderade partimedlemmar, en rättshaverist, ett stadsfyllo och någon pensionär som lyssnar. På bloggen kan man delta när helst man vill 24/7/365. Inte på i förväg bestämda tider utan alltid. Det finns inlägg som kommenteras här på MMK lång tid efter att de är skrivna. Traditionella torgmöten tar slut när partiparasollet fälls ner.

På och i de sociala medierna pågår verksamheten hela tiden som sagt och nya frågor uppstår, dras ut och får nya vinklar och får eget liv. Det kan vara både ris och ros, men det pågår ett engagemang som få andra politiska aktiviteter lyckas uppbåda. Unga och äldre samlas på samma ställe.

Det är självklart att bloggar och sociala medier inte ensamma kommer att avgöra valet. Men de politiska bloggarna ska inte underskattas. Ty de bygger på seriösa engagemang för de olika samhällsfrågorna. Så även om man kan se att modebloggarna har fler läsare så ska man nog komma ihåg att deras intressesfär inte är politik eller samhällsfrågor utan mer handlar om sådant som intresserar i den gruppen. Läppstift, kläder, nöjen och sånt som hör till. Det blir som att jämföra affärstidningen med Vecko-Revyn. Man kanske kan sätta in en annons som nås av många. Men blir det något engagemang? Man kanske inte vill ha det?

När det gäller de politiska bloggarnas kraft vill jag återigen ta upp Piratpartiet som exempel. De mobiliserade all sin kraft på internet under EU-valet. De lyckade samla intresse tillräckligt för att få in TVÅ personer i EU-parlamentet. TVÅ personer! Moderaterna har FYRA. Det säger nåt om att man inte ska plocka in det gamla vanliga i bloggar och sociala medier och tro att det räcker så. Det finns en kraft i internet och interaktiviteten som finns där är utan motstycke. Det går heller inte att förutsäga vad som händer. Jämför kaosteori. Du vet inte i förväg. Det gäller att hänga med. En fjäril kan trigga en orkan - fjärilseffekten. Liten tuva stjälper ofta stort lass finns det ett svenskt ordspråk som säger. Ingen trodde att bloggbävningarna skulle ta sådan fart som det gjorde. Det tog nog många med överraskning.

Det passar inte alla politiker att blogga. Så är det - uttryckssätt och talanger skiljer sig. Men däremot kan varje politiker då och då gå in och kommentera på partivänners bloggar tycker jag. Många skulle uppskatta det. Örebromoderaten Kent Persson och jag försöker samverka mycket med varandra. Det ger bra effekt, vi samverkar också med andra politiska bloggar både allians- och oppositionsbloggare. Det är kul och det ger spänst i debatten och många gånger kommer nya sidor upp. Jag får då och då höra att jag är en vettig moderat och att om man nödvändigtsvis måste rösta på moderaterna skulle de välja mig. Det är bra för moderaterna det. Jag tror att vi gör en stor nytta genom våra bloggar just på grund av den interaktivitet och kommunikation som erbjuds. Det är stor skillnad mot "döda" broschyrer och annonser.

Pär Henriksson höjer ett litet varningens ord för tilltron till de politiska bloggarna, att vi bara pratar med varandra och att det kan uppstå ett slags valstugesyndrom, en slags introvert verksamhet. Det kanske kan se ut så på ytan och många kan förledas att tro att det är så. Men många av oss har enorma kontaktnät in i olika kanaler och branscher. Vi har yrkeskunskaper, vi är akademiker och framstående inom olika områden. Vi träffas på stora konferenser med många hundra deltagare. Denna vecka kommer jag själv att delta i flera stycken och kommer att ha kontaktyta med kanske ett tusen personer. Betydligt fler än man har på ett kontor.

Man kanske kan förledas att tro att varje bloggare är en person som sitter ensam bakom sin skärm och bara söker kontakter via nätet. Inget kan vara mer fel. Vi som har politiska hemvister har blir varumärken för våra organisationer och det är nog på mer gott än på ont. Vi visar att det finns människor bakom det instrumentella.

Tror inte att bloggarna kommer att vinna något val på egen hand, men däremot ska de tas på allvar. För här finns potentialer, inte alltid kontrollerbara kanske. Men bra. Min uppfattning är att socialdemokraternas storsatsning på sina bloggare är ett föredöme. Det vore synd om alliansbloggarna inte skulle få samma uppmärksamhet och stöd från sina partier utan betraktas med vänstra handen bara. Vi är riktigt bra valarbetare. Riktigt bra.

Janne Kallberg menar dock att de sociala medierna kan få en stark moteffekt också.

(intressant)

Mer tankar kring den digitala världen från DN. Mycket intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

9 kommentarer:

@fieramente sa...

Hej Mary!
Tur att jag satt här och klickade på twitter-länkar ikväll. Annars hade ditt inlägg med all säkerhet försvunnit ner under "more" innan jag fått upp ögonen på jobbet imorgon.

Jag sitter ofta och irriterar mig på att alla fina diskussioner, rena fakta och vackra tankar som målas upp på nätet förmodligen aldrig når de som behöver ta del av det mest. AFK-medborgarna. Politiker som privatpersoner. Man måste inte skriva själv. Själv läser jag bara och kommenterar. Ändå känner jag mig väldigt aktiv. Jag hoppas verkligen dina partikamrater följer din blogg, Det är ju inte svårare än att gå in på www.gammeltidning.se och bara läsa.

Jättefint inlägg förresten!

Fredrik sa...

Det är jämnt mellan blocken (se en grov statistik på http://blogg.idg.se/omvarldsbevakning/) så ur det perspektivet avgör inte bloggandet. Men det skulle kunna... Ni politiker är, som förra inlägget antyder, dåliga på att bredda läsandet och intresset.
Ni tror att Knuff gör jobbet och sossarna litar på att Netrotslänkandet kommer att nå folket. Det krävs mer...

embryo sa...

Hur många läser bloggar?

Vad säger statistiken?

Ute i verkliga livet AFK vet jag inte en enda jeppe utom jag själv som bläddrar bland politiska bloggar. Men jag är gudbevars inte alltings mått. Ändå får man en känsla att de flesta - politiska -bloggarna är en liten klick för inbördes utbyte, smågräl och samförstånd: en krets av sammanlänkade samlänkar. Ett slags socialt nätverk, men för en mindre nätverkande elit.

Det är en klassfråga: "Men fortfarande 2009 finns ett starkt samband mellan Internetanvändning och de socioekonomiska villkor som människor lever under. Starkast inverkan har, som vi tidigare sett, åldern. Sedan följer inkomsten och därefter utbildningen. Dessa samband är svaga bland de yngre men fortfarande starka hos de äldre. Utgår vi från befolkningen från 16 år och uppåt och räknar de som aldrig eller sällan använder Internet, blir summan 1,7 miljoner svenskar som står utanför Internetvärlden."

Gemene man läser dem inte, that's the bitter fact. Gemene man röstar ideologiskt och efter plånboken. Integritetsfrågan och friheten på nätet är parenteser i den stora debatten. Tyvärr, kan man tycka, då det kommer generationer efter oss som vistas på nätet mer vardagligt. Men inte ens de läser de politiska bloggarna, i någon större mängd. De umgås, chattar. Studerar. Gör bankärenden. Söker skolor. Arbetar. Konsumerar (mer eller mindre lovligt) kultur och media.

Om man kollar statistik vad gäller bloggandet, blir det politiska bloggandet försvinnande litet:

"Andelen som bloggar har nästan fördubblats från 2007, men nivån är fortfarande mycket låg då endast 5% av befolkningen bloggar. /.../ En mindre andel bloggar (6%) handlar om politiska frågor där den som skriver framför sina åsikter."

6% av 5% av befolkningen; det ger förstås inte ett enormt genomslag. Men ett litet, ändå.

Citat ur World Internet Institutes Svenskarna och internet 2009: http://www.wii.se/aktuellt/nyheter/354-svenskarna-och-internet-2009-arets-kartlaeggning-av-svenskarnas-internetanvaendning.html

Mary sa...

Tycker ni analyserar fö snävt. Bloggar tror jag ska ses som en del av en helhet. Inte betraktas för sig. Jag får själv kontakt med ganska många personer som jag inte fått tidigare.

Gå och knacka dörr och träffa hundra personer. Skriv en bloggpost och bli läst av tusen. Det finns ett problem med att bara mäta det mätbara tror jag. Det finns något annat där bakom.

Bloggar är en del av mixen att nå intresserade personer.

NU när jag nästan fått dig att bli moderat embryo (haha) så har jag väl nåt lika långt som om jag delar ut 350 flygblad ett antal gånger här i omådet där jag bor?

Man kanske kan tycka att båda sakerna är meningslösa. Men jag tror att jag som bloggare får rent av bättre och mer återkommande kontakt med presumtivaväljare än jag får som dörrknackare. Faktiskt.

embryo sa...

Det är snarare du Mary som har bytt åsikt och parti. Moderat tycks du bara vara för att du alltid har varit det. Annars verkar du röra dig i Piratpartiets domäner och då och då i Miljöpartiets också frihetliga tankegångar.

Jag tror inte att nätaktiviteten är meningslös. Men bedräglig. Den är klassanpassad; merparten av nyanlända svenskar har inte tillgång till vare sig tekniken eller språket. Många äldre kan fortfarande inte ens surfa.

Problemet med nätpolitiken är just det du anför i din bloggpost, att den mobiliserar de redan frälsta. Därför Piratpartiets framgångar i EU-valet; det var ju inte de icke nätaktiva som man fick att gå och rösta, utan de som var måna om integriteten på nätet och de (jag tror de var merparten) som ville ha sin olovliga kopiering och sitt fria nät i fred från samhälleligt ingripande.

Men visst, och det skrev jag, en liten inverkan har förstås nätet. Mest som ryktesspridare och del i det enorma drev som samhället har en förmåga - ibland blint (som i hetsjakten på upphovsmän under de svåra upphovsrättsdiskussionerna) och ibland med bättre sikte (som i justitieministerfrågan nyss - att skapa, närmast självgenerera. Men jag kan skrämmas av just den där spridningseffekten och effektiviteten: det finns en besinningslöshet och en snabbhet som gör att eftertanken och den djupa diskussionen ofta försvinner på nätet. Diskussionen blir som skum på ytan, mest.

Mary sa...

Att vara moderat är inte att skriva in partiprogrammet i skallen och sen vara en zombie utan att fortsätta fundera embryo. Vi har många miljöfrågor på programmet och vi har också många som värnar om den personliga integriteten. Så jag ä inte moderat för att jag varit det länge utan för att jag tror på moderat politik.

Däremot tycks det som om omgivningen bestämt vad som är moderat politik. Det finner jag fyrkantigt. Ett parti och dess medlemmar befinner sig i en ständig förändring - som alla organisationer. Man behöver inte gilla allt.

Internet är som samhället i övrigt. Varken mer eller mindre. Men kontakterna blir fler och informationsöverföringen är snabbare. Jag tycker att det är bra.

embryo sa...

Äh. Där är alla lika goda kålsupare: merparten av de borgerliga debattörerna försöker fortfarande dissa V som ett kommunistparti och associera dem med någon slags Gulagpolitik. Det är aplöjligt. V är det enda partiet som står upp för en utrikespolitik med kurage gentemot USA och andra imperier.

*

Men jag tror - faktiskt - inte att alla de som röstar på MP ser M miljöpolitik (vart tog den vägen efter Köpenhamn?) och jag tror inte att de som röstar på PP ser M internetpolitik. Lika lite som jag tror att de som lät sig duperas 2006 av allt det "Nya" inom M, kommer att låta sig luras igen.

Eftersom sakpolitiken talar. Folk lever i den vardag som politikerna skapar åt dem. Och det är tyvärr samma gamla skattesänkarpolitik och samma gamla politik som skapar eller vidmakthåller klasskillnader so M bjuder på: tjänstefolk ska vara tjänstefolk och de besuttna ska vara besuttna.

Folk är, jag hoppas detta vid Mammon och hela hans anhang av månglare, smartare och mer medkännande gentemot varandra än så. Eftersom den människosyn som genomsyrar samhällsbygget nu - kalla den superindividualistisk eller kalla den egoistisk - är förfärande.

@fieramente sa...

Jag håller med (M) i mångt och mycket men då den officiella och breda majoriteten i (M) inte har fattat ser jag inget annat val än att rösta på PP. Jag håller med embryo lite där också, jag ser dig som pirat, Mary.
För du har förstått. PP är inte bundet till något block, därför blir det inte svårt att se dig som en medkämpe.

embryo sa...

Jag tycker nu inte att Mary ska rösta pirat :) Rösta rödgrönt! För det gemensammas skull! För barnens skull! För framtiden!