onsdag 21 april 2010

Opinionsbildning och yttrandefrihet och bloggar

Har det politiska bloggandet tagit en ny väg? Kanske det. Det snackas mycket om det där att ligga högt på olika listor, att få många länkar från andra. Rent tekniskt och instrumentellt kanske det kan vara rätt. Men är det huvudsaken med opinionsbildandet? Jag tycker inte det. Att bara skriva oväsentligheter som någon enradare och länka till en massa andra bloggat tillför inte det politiska samtalet ett enda dugg. I synnerhet om det bara andlar om att komma högt på olika listor.

Bloggning är för mig ett interaktivt samtal där jag för fram mina åsikter om vardagspolitiska frågor. Det är det viktiga. Nu har det gått skapligt bra för MMK ändå. Sanningen är att jag inte riktigt har koll på alla tekniska knep kring länkandet. Jag tycker faktiskt att det är ganska jobbigt att hålla på ,men ändå vill jag gärna länka till dem som bidragit till mitt eget tänkande. Därför anstränger jag mig en hel del för att försöka få ihop det helt enkelt. Livet och tankarna, det må låta pretentiöst men det är väl vad alla människor gör egentligen? På olika sätt, eller hur? Tro, tvivel och vila brukar man väl säga (är det Peirce?)

Länkandet till varandra


Länkande bara för länkandets skull känns ganska meningslöst. De som bara klipper och klistrar från andra källor utan att ens ange dem bryr jag mig inte heller om. Ibland lägger jag in Schlingmanns nyhetsbrev här eller annat av intresse. Men ytterst sällan utan egna kommentarer till varför jag gör det, ska finnas anledning. Någon slags kvalitetskrav finns. Vill gärna att mina läsare ska få ut något av mina tankar och gärna också förädla dem lite grann så att det blir utbyte, ajg är lika intresserad av adras funderingar och vill ha dialog. Det är helt OK att inte ha samma åsikter för då blir det debatt och det får gärna hetta till lite.


Tänkandet

Det verkar finnas en icke uttalad konflikt mellan siffer- , mät-, och kontrollinstanser och det fria tänkandet. Johansson (2001) kallar det för ”icke-tänkande". (Johansson, O. L. (2001). Organisationens rationalitet - Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser. Lund: Academia Adacta.). Jag menar att det är lätt för listorna att ta över innehållet i bloggandet och de är verkligen synd eftersom det är människors olika tankar och kunskaper som är intressant. Inte papegojandet som det ofta kan bli av bloggar som enbart är partimegafoner där den ena bara fyller i vad någon annan sagt. Detta fenomen finns i alla partier.

Struktur eller kreativitet

För mig är politik debatt, tankar som korsas, det är själen som är med hela tiden. Hjärta, puls och engagemang. Verkligheten ser inte sån ut, tråkigt nog. Det instrumentella tar över och kan ta kål på den mest brinnande. Budskapen pumpas ut och det måste naturligtvis vara så också. Det är dock inte säkert att bloggandet ska in i den gamla strukturen utan snarare att det ska vidgas och öppnas upp för en friare debatt.

Seved Monke påpekar också detta i ett blogginlägg, att det är den fria tanken som ska råda i bloggandet, det är dömt att misslyckas att försöka centralisera det hela. Till en början är det säkert kul att vara med i hetluften förstås men så fort krav på centralstyrning kommer så begränsar det tänkandet. Bloggandet bygger som sagt på frivillighet som Seved säger. Anders Mildner skriver i sin SvD-blogg om rätten att få uttrycka sig fritt som något väldigt viktigt i en demokrati och hänvisar till en undersökning som BBC gjort. Fyra av fem männsikor betraktar tillgången till internet som en grundläggande rättighet. Tillfrågade är 27000 människor i 26 länder. Anders ställer frågan om hur det kan komma sig att vi i Europa har så svårt med friheten och hellre vill reglera.

Jag tror att en del av svaret finns nedan. Det logiska, det instrumentella styr. Vi vill organisera och hålla ordning och ha kontroll. Det står i kontrast emot det fria och kreativa. Det är en gammal konflikt.
 Däremed inte sagt att den ska accepteras, snarare tvärtom.

"Göran Ekvall hänvisar till Aristoteles och traditionen att premiera det logiska och analytiska tänkandet framför det ohämmade och känslomässiga.

-Men mina data efter femtio år av forskning talar alla för att ett effektivt, strukturerat, hårt regelstyrt och byråkratiskt arbetssätt ofta åstadkommer mer skada än nytta. Både vad gäller innovationer och den enskildes motivation, säger Göran Ekvall.
Viss ordning och reda krävs för att förbättra eller förfina. Men för att uppnå verkligt nyskapande behövs ett kreativt kaos" (ur DN augusti 2007 - en klart läsvärd artikel)

Självorganiserande

Internet och de sociala medierna organiserar sig själva och det går på en sekund så är många inblandade. Martin Gelin berättar på millan om hur fort det mobiliserades kraft på twitter occh facebook när askmolnet från Island drabbade oss. Människor säker hjälp och får hjälp och det sker helt utan myndigheter och andras inblandning. Det är helt fantastiskt egentligen. Så ser också mitt internet ut. Det goda. Det andra finns men det är självreglerande.

Waldemar Ingdahl är orolig för att empatin försvinner med sociala medier och uttrycker en viss oro. Det tror jag inte ett ögonblick på att man behöver vara orolig för. Tvärtom så träffas människor mer än någonsin tack vare sociala medier. Möten uppstår på de mest oväntade sett kring gemensamma intressen. Det har till och med blivit så att internet och kontaktsidor äver internet har blivit det populäraste sättet att träffa sin partner på.


Politisk entusiasm

Vad det i längden betyder för de politiska entusiasmen hos medlemmar och supporter om det regleras finns det anledning att fundera över. De politiska partierna försöker nu organisera bloggarna för att de ska komma högt upp på olika listor. Med mer eller mindre lyckat resultat. Det är inte alls självklart att det går att organisera det mer fria tänkandet på internet.

En av mina vänner från andra sidan politikskranket Erik Laakso hoppar nu av det rödgröna samarbetet Net Roots mellan s-bloggar och ger en flödig beskrivning av sitt beslut i en bloggpost. Som fri bloggare kan man förstå Eriks resonemang "När sedan det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots öppnade för alla som vill ha en ny regering i höst och som vill “vara en motkraft mot den borgerliga regeringen”, som det står på webbplatsen, så insåg jag till sist att netroots inte är ett nätverk utan en kampanjorganisation i valrörelsen för valet 2010"


Alliansen jobbar på

Alliansen samlar också sina bloggvänner. Moderaterna listar sina bloggare på hemsidan.  På Facebook har vi en grupp för Alliansbloggar som Per Ankersjö tog initiativ till. Den gruppen börjar bli ganska stor vid det här laget. Kent Persson och jag startade bloggen Moderata Perspektiv för att vi ville göra något mer än bara hålla på och länka till varandra och har nu utökats med några fler bloggare för att ge mer spänst åt det hela. Det kostar på att blogga.Vi som skriver där utöver jag själv och Kent är Sofia Arkelsten, Lotta Olsson, Fredrik Antonsson aka Tokmoderaten,  Thomas BöhlmarkEdvin A . Moderaterna har också en blogg där det gästbloggas.

Moderaterna vill jobba fritt med bloggarna och jag uppskattar det. I och med att man är moderat så kommer de moderata tankarna med i alla fall och kanske entusiasmerar en och annan läsare och framförallt öppnar för intressanta diskussioner och åsikter. Och det parti som vill styra sin information kan använda andra medier. Bloggarna gillar friheten. I alla fall är det så för mig.

Thomas Hartman har beskrivit varför han bloggar och tänker precis som jag själv fortsätta att göra det på sitt eget sätt och länka till dem han vill och skriva det som är intressant. Det är det som är grejen. Mark Klamberg funderar kring professionaliseringen av bloggandet.

Martina Lind som startade och driver Politometern ser bloggandet som något större än bara att komma in på Knufflistan. Hon är övertygad om att vi som har de politiska bloggarna har ett stort inflytande på den politiska debatten. Det är möjligt att vi inte har så måga läsare, men de som är intresserade av samhällsfrågor läser oss och egentligen kan det ju räcka med EN läsare om det rätt läsare. Martina skriver idag på Internetdagarnas blogg där hon beskriver sin syn på det politiska bloggandet. Det är kul att vara en del av det.

Emma gör ett tänkvärt inlägg - vi är överens och brukar vara det också.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

6 kommentarer:

Pär Henriksson sa...

Jag håller med om det mesta. Jag tror att styrkan i sociala medier är just individer som gör saker som de själva är engagerade i och att de kopplar till andra individer (crowd/svärm). Jag tror bloggare är en sällsynt illa vald grupp att försöka centralt koordinera eller styra. Då blir det inåtvänt och slutet. Det måste bygga på varje bloggares eget engagemang och lust att vara med i debatten. Det vi "centralt" kan göra är att göra bra politik och ibland kanske kul eller annorlunda utspel - då lyfter det för att bloggare själva tycker det är kul att skriva om och resonera kring. Att skicka ut dagens budskap eller likn tror jag är kontraproduktivt.

Pär Henriksson
kommunikationschef moderaterna

Lars-Erick Forsgren sa...

Nu borde jag skriva ngt som anmärker på din text, men i stort håller jag med. Har funderat på detta länge, bloggandets mening.
Visst vill man bli läst, men det är inte mängden inloggningar el länkar som är viktigast. Det är att det är ett samtal.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/blogga-for-att-diskutera-eller-vara.html

essbeck sa...

Jag länkar ganska mycket när jag skriver. Mitt syfte är att försöka fånga hela diskussionen. Om jag kan hjälpa till att få andra att läsa något annat som de kanske inte skulle läst annars så blir jag ganska glad över det.

Jag vill inte sålla bort folk som skriver om ett ämne även ifall jag inte håller med det de skriver om eller för den delen delar deras politiska position.

Jag vill inte välja för folk utan låta folk välja själv.

Anders Utbult sa...

Jag tycker vi kan göra två saker för att förbättra bloggosfären:

1. Skilja på styrning och uppskattning. För ett tag sedan var det mycket prat om att partier och medier inte uppskattar bloggarna, och nu när både högern och vänstern börjar uppmärksamma och hjälpa båda sidor med portaler och upplyftande så börjar vi istället prata om att professionalismen tar över. Jag tror många bloggare kan skilja på att exempelvis bli medbjuden på en buss och att bli åsiktskontrollerad.

2. Sluta fokusera på Knuff och Politometern. De bedömer inte kvalitet på inläggen, de bedömer egentligen ingenting förutom länkning. Precis som jag är emot godtycklig opinionsundersökningsjournalistik är jag emot publicering och kommentering av knuff-listor och gud vet vad.

essbeck sa...

I grund och botten så är det så att skriver man någonting som andra tycker är bra intressant, läsvärt så får man veta det ganska snabbt.

Vad jag tycker är intressant är när folk med olika uppfattningar möts och ger sin syn i olika frågor.

Vad som är bra med "nätet" är att det är lätt att sålla bort kommentarer som blir klubben för inbördes beundran.

Mary X Jensen sa...

Jag tycker att moderaterna sköter det här med bloggandet bra. Jag har aldrig personligen känt mig styrd. Att det åker med lite "partipropaganda" ibland är helt naturligt - jag är ju moderat och ingen kan väl säga att det döljs.

Politometern är jättebra eftersom den samlar alla politiska bloggar på ett ställe.

Sen är väl den där rankingen här och där på olika listor mer typisk för mångas längtan att vara just rankade. Jag råkar finnas där och tycker att det är kul förstås, men det är viktigt att ha distans till det hela.

Vi får aldrig glömma att sociala medier och bloggar är beroende av hur vi använder dem.

Det är inte fel att få många inlänkningar eller länka själv och det är klart att det har betydelse. Det betyder att det man skriver diskuteras.