Det är första april och det är svårt att veta vad som är skämt och allvar. Det är det iofs varje dag, dikten överträffar nästan alltid dikten. Nu så lämpligt till alla påskägg talas det om skatt på socker. Skämt eller allvar så äter vi mycket socker och det triggar igång tankarna. Socker är njutning men överdriven konsumtion leder till ej önskvärda konsekvenser det vet man. Att det därför skulle beläggas med skatt är väl ändå att ta i. Jag tror inte på den typen av intervenering, Jag tror på kunskap. Att försöka göra sig av med godissuget kan man göra på många sätt. Att lära sig hur hjärnan fungerar genom att läsa Martin Ingvars bok Hjärnkoll på vikten kan vara en bra idé. Sen kan man använda egna strategier. Jag delar med mig lite nedan. Testa. Kent Persson menar att man ska förstärka de förebyggande åtgärderna för barn i stället för att höja skatten på socker. Detta får bli mitt inlägg i skattedebatten - om hur vi inte behöver höja skatten för att få önskvärda effekter.
Vardagsvetenskap kommer här - lite på allvar och lite på lek... Hushållsovetenskaplig kunskap. Namnet på min blogg till trots så är jag inte särskilt förtjust i socker i tid och otid.
Socker är gott men också väldigt äckligt på många sätt, så låt mig ge er en ovetenskaplig lektion i att undvika socker i form av godis. Använd hjärnan... Tänk dig bort från godishyllorna med hjälp av självsuggestion. Tappa några kilon på köpet.
Den sockerkoma man försätts i efter en påse geléhallon borde var avskräckande i sig kan man tycka, men icke. Alla sockergrejor ligger och lurar överallt i affärerna och lockar oss. Ett kilo choklad för 30 kronor, godis för 4:90 hekto - plocka själv.
Vi börjar med chokladen. Två stora kakor med choklad för 30 kronor, det var billigt det. Men spara pengarna i stället. Om du gör ett sådant inköp i veckan kostar det 1560 kronor om året.
Det var dock inte det jag skulle komma till. Nu kommer tipsen.
Avvänjningsexperiment A:
Köp TVÅ stora chokladkakor för 30 kronor. Tag en bit choklad och låt den smälta i munnen. Blunda och känn den goda smaken av choklad och vanilj, känn sedan smaken av fettet som lägger sig som en hinna av Nivea i hela truten. Det blir liksom tjockt och kladdigt man kan få en kvävnadskänsla nästan, det går inte att få bort den. Ta en bit till och upprepa känslan ovan, känn hur det växer i munnen, upprepa en gång till, gå sedan och spy upp alltihopa och släng chokladkakan. Ja, släng båda. Det är äckligt och du sparar 1530 kronor under resten av året på att aldrig mer göra de här inköpen. För varje gång du ser högen av choklad i affären tänker du på förra gången när du spydde upp den och du går lätt förbi och tänker fy fasen vad äckligt.
Så smågodiset då. Endast 4.90 per hekto, åh så billigt. Köper du ett kilo i veckan så blir det på ett år en kostnad på 2548 kronor.
Avvänjningsexperiment B:
Ställ dig vid den överfyllda godisdisken på ICA och se på publiken runt omkring och framförallt hur de agerar. Visserligen finns det små skopor att plocka med, men det händer att man spiller och då finns det såna personer som inte tycker att något ska gå till spillo utan plockar med handen (är den tvättad eller smutsig, det vet man inte) och lägger tillbaka godiset i rätt behållare. Alltså först golvet, kanske smutsiga händer och så tillbaka i pytsen där du sen kan ta godis och stoppa i din egen påse. Mumsigt, eller hur? Bläh... Lite äckelkänsla va? Det är alltså inte bara sockret som är problem.
Se sen på de grönsnuviga barnen som ständigt plockar omkring med godiset från de lägst placerade behållarna. Här räcker det inte med att plocka upp från golvet med smutsiga händer utan de smakar också ofta av en bit och stoppar tillbaka en avtuggad godisbit med lite touch av dagisförkylningen. Mamma skriker till och då passar de på att snabbt ta en bit till och göra om proceduren. Så hostar de lite över alltihop sen. Det gör även de vuxna på de övre hyllorna.
Gör ovanstående övning ett par gånger i samband med att du handlar och jag lovar att du blir avvand på smågodis för resten av livet.
Dock ska man unna sig men då kan man göra valet att köpa färdigförpackat godis som oftast är lite dyrare men det har då fördelen med sig att man äter mindre. Förhoppningsvis. Nu vet jag inte så mycket om produktionsproceduren på godisfabriken - det är möjligt att man skulle utöka äckelkänslan för godis om man visste hur det var där. Det är möjligt.
Testa ovan och du kan dra ner på sockersuget med hjälp av äckelkänslan, detta i avvaktan på att forskarna kommer fram med nya rön. Sen tänk så mycket pengar du spara på ett år, flera tusen kronor.
Äckligast av allt är godishyllorna. De där öppna lådorna där man kan köpa godis i lösvikt. Förvisso har de numera lock på behållarna. Men när man ser snuviga och skitiga ungar stå där och plocka bland sockerbitar, saltlakrits och geléhallon så kan i alla fall jag hålla mig därifrån. De kanske tar en tugga och lägger tillbaka biten i lådan sen. Förkylda vuxna som hostar rakt in i burkarna de står och plockar i, kanske med händer som inte tvättats efter senaste toalettbesöket.
Godis i lösvikt - NEJ TACK.
Man kan göra eget godis som Sofia Arkelsten tipsar om. Min kompis Janne Kallberg skrev boken 60-talsmetoden som är en påminnelse om hur det var förr. Då delade syrran och jag på en 33 cl flaska läsk och en chokladkaka på 100 gram. En tablettask och en plopp var lagom. De säljs nästan bara i storpack idag. Det är våra tankar vi behöver jobba med.
Om skatter: Marcus Fridholm på Livbåten. Alltid intressant. Skatt på läsk och godis för barnens skull i DN. Hälsoexperter vill ha godisskatt i SvD.
(Intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, socker, godis, fetma, gener, humor, aprilskämt, sockerskatt, moderaterna
1 kommentar:
Håller med om att det bara skulle vara dåligt med en sockerskatt. Jag själv äter en hel del godis och skulle fortsätta med det även om det blev dyrare - skatten skulle bara leda till att jag blev ännu fattigare. Nej tack! Bra avvänjningstips, förresten! Ska nog ta och testa dem :)
Skicka en kommentar