Ända sedan jag var aktiv inom politiken på 70-talet har jag lagt mig vinn om att försöka skilja på sak och person. I fullmäktiges talarstol kunde orden vara hårda, men efter debatten gick vi och drack kaffe och hade trevligt tillsammans. Så som det ska vara enligt min mening. Den som avskyr andra för dess åsikter är inte en särskilt stor människa i min värld. Det är samma idag. Dessvärre så blir det ofta personliga tillkortakommanden som tas fram. Inte minst har väl Mona Sahlin fått utstå detta, men även på de borgerligas sida finns det exempel på personer som får sin personlighet vänd ut och in.
I den politiska bloggosfären finns alla varianter av uttryckssätt. Det är roligt och utvecklande att mäta sina åsikter mot de tankar och idéer som andra har, det är utmanande och det är utvecklande. Antingen så förstärks ens egna tankar eller så omvärderar man och börjar se andra vinklar. Det är kul och trevligt och det pågår. Hela tiden.
Nu har dock årets val börjat närma sig och det är dags för kraftmätning vad det verkar. Vi borgerliga bloggare har börjat kallas regeringsbloggare med lite fnys så där av S-bloggare. Peter Andersson skriver om den politiska bloggosfärens frammarsch och konstaterar från en forskningsrapport att "högerbloggare samarbetar mindre, tenderar att köra sina bloggar enskil, uppmanar inte sina läsare att aktivera sig eller göra nåt, har mindre djupanalyser i sina blogginlägg" . Uppdatering: Peters inlägg är i sin helhet mer resonerande kring den politiska bloggosfären än många andras. Både han och jag ser det hela mer som att tillföra tankar än att kämpa mot varandra i grupperingar. Tror jag.
S-bloggarnas egna Netroots däremot är lite finare, har en gemensam agenda och har större genomslag, är fler etc. Medan vi - regeringsbloggarna, bara är en förlängning av de borgerliga ledarsidorna i ledande media. Ja, ja säger jag, Tyck så ni.
Det kan vara så att vi i regeringsbloggarna står på egna ben och inte suktas så mycket av kollektivet. Vi vet att vi har en gemensam agenda och behöver inte förstärka det i grupp. Dock har vi ett mål - att den borgerliga regeringen ska sitta kvar. Det är ett mål så gott som något.
Johan Ulvenlöv funderar över om det finns något tomrum att fylla för Sveriges regeringsbloggare.? Han menar, att de borgerliga redan sitter på all viktig media och därför kan vi bara bli utfyllnad och inte tillföra något nytt medan de röda bloggarna minsann kan protestera och kritisera och påverka. Ja, ja säger jag igen. Bloggandet ska ses som en del i en helhet. Ett politiskt arbete i likhet med många andra metoder.
Med skribenter och tänkare som denna så undrar jag om Netroots påverkan blir mer än intern. Människosynen på de andra imponerar inte:
Jag minns alla mina första maj-tåg och hur de rört vid mig
Nyskriven dikt av Göran Greider: (City 29 april 2010, sid 22)
Jag älskar demonstranterna som först
står längs trottoarerna
nästan litet skygga
och så helt plötsligt faller in i ledet,
som om de övermannats av övertygelse
eller äntligen upptäckt ansiktet hos
en vän eller någon de älskar.
De blir allt fler nu när tågen växer.
Jag älskar himlen över förstamajtågen,
där allt vi gör speglas i klara gåtor
och allt vi ropar ekar lika djupt.
Jag älskar första maj för det
frigörande hatet mot borgare, kapitalägare,
direktörer, imperialister. (min kursivering)
Jag älskar de universella orden:
Klass, jämlikhet, solidaritet.
Jag får vänliga hallucinationer
varje år på första maj:
Vladimir Majakovskij, ung och levande,
går med strömmen nerför huvudgatan,
han håller Rosa Luxemburg i handen,
han lyfter upp henne ibland
i handflatan för att hon haltar.
Joe Hill slungas över Atlanten tillbaka hit.
Han börjar sjunga.
Che Guevara pratar med någon från
Kommunal.
Olof Palme tänder den första
ciggen på tjugofyra år.
Alla de döda är här igen,
mitt bland de levande och de ofödda.
En papperslös håller i en bunt papper,
det är flygblad.
Stora barriärrevet rör sig tyst i en hälsning
hit genom världshaven.
Jenny Wrangborg, ung poet
och restauranganställd, läser på hemlig ort
högt ur våra ansikten och vi
häpnar över att allt det där
stod skrivet i våra anletsdrag.
Sedan läser Johan Jönsson,
ofolklig poet på arbetarklassens sida
och helt utan något darr på rösten:
dikten är en splitterbomb i
det han alltid kallar moderatstaten.
Jag går genom städerna,
jag går genom landsorten
och jag går långt ut i byarna
vid en älv och under björkar
som ännu knappt slagit ut.
Jag minns alla mina förstamajtåg
och hur de alltid rört vid mig
och jag ser hur jag går
fram till mikrofonen för att säga
de tre orden som befriar:
Kamrater! Vänner! Mötesdeltagare!
Alla röster har betydelse
Jag tror att vi s.k regeringsbloggare har mycket att tillföra den politiska debatten, vi hatar liksom inte lika mycket. Det blir en bättre värld på så sätt. Är min uppfattning. Själv drivs jag av resonemangen inte kampen mot andra. MMKs syfte är att beskriva mina egna vardagstankar kring det politiska samhället, att föra resonemang. Att jag är moderat sticks det inte under stol med, håller med om det mesta av den moderata politiken och stöttar på så sätt. Men inte är jag en partimegafon för det. Det är inte ett självändamål vare sig att vara för eller emot, bara att vara en personlig röst mitt i vimlet. Det fungerar bra.
Bloggar gör Tokmoderaten. Nej du behövs kanske inte i nätrötternas värld Fredrik. Men i den som finns utanför. Johan W har kommenterat kring saken och sin egen tillhörighet till Netrootrörelsen. Peter Högberg har fundert på sin i en lördagsbetraktelse. Sjäkv guilalr jag det initiativ som Emma på Opassande tagit med sin injudan till alla oavsett partitillhörighet att medverka i - att skriva om integritetsfrågor.. Det ger bättre effekt för samhällsdebatten än att positionera åsikter i partikluster. Göran Widham på Livbåten delar med sig av länkar kring integritetsfrågor från bloggare ur alla kategorier. Det är det som är nyttan med den politiska bloggosfären enligt min mening. Det tvärstänkande som uppstår är viktigt. Mycket viktigare än att bygga upp murar runt sin egen grupp av partisympatisörer. Om det är vad Netroots nu vill göra så tror jag att de biter sig i svansen. Kan ha fel, men tänker jobba på som vanligt här. Med positiva och negativa synpunkter även på S-bloggares tankar och ställningstaganden.Här finns ingen tanke på att sluta bry mig om omvärlden. Jag gillar väldigt många S-bloggare även om vi har olika syn på hur Sverige ska styras..
Regeringsbloggare behövs. Absolut.
intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggosfären, netroots, val2010, regeringsbloggare, media, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
12 kommentarer:
Jag är nog en liten människa i din värld. Hyser absolut förakt för en majoritet av dagens riksdagspolitiker. Kanske skulle ta och kalla dem monster?
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2007/11/vilka-monster-det-finns.html
Anonym är alltid bra och bekvämt när man ska vara oförskämd.
Hur kan du jämföra riksdagsledamöter med de jag kallar monster i den artikel du hänvisar till?
Att kalla våldsbenägna för monster borde nog tas lite mer bildligt än bokstavligt dessutom. Jag tycker inte att att det är OK att skada andra. Det kanske du tycker? Vad du nu heter. Fegis.
Att oppositionen är mer organiserad är inte så konstigt. Det har ju övat sig i många år. Det borgerliga blocket kommer från olika håll - liberaler, värdekonservativa, etc - och har färre gemensamma frågor. De kompletterar varandra och har i...nte lika intima gemensamma nätverk.
Den intressanta frågan är om det spelar någon roll.
Och ta bort möjligheten till anonyma kommentarer. Det lockar bara fram det lägsta hos människor.
Det var inte meningen att vara feg. Var bara inte inloggad.
Att skada någon annan? Att montera ner demokratin att visa förakt för rättssamhället? Riktiga avskum skulle jag påstå.
OK Bo - då så ;-). Vi får bestämt olika idéer när vi läser.
Mary
Jag gör i minst två inlägg ganska tydligt att jag ser hela bloggosfären , alla partier, som viktiga. Däremot är det du citerar ur Johans inlägg som jag har utgått ifrån, markerat att det är hans citat och lite av uppgift också. I ditt inlägg blir det jag citerar något som tillskrivs min uppfattning lite väl mycket, tycker jag.
I ett senare inlägg diskuterat jag, med samma utgångspunkt om "Hela bloggosfären där vi oavsett parti gemensamt kan lyfta (typ) det som kan vara den andra delen av bloggarnas roll: som motvikt mot en medial dominans från en sida. Där kan man förstås se lite olika på saken
Pa
Peter du har rätt - du lyfter det hela och jag borde betonat det.
Ska göra ett tillägg om saken - för jag tror att vi ser det på samma sätt, bloggandet som lite mer övergripande och inte så mycket vi och dom.
Jag skrev å andra sidan att du hänvisar till forskning ;-)
Att umgås med motståndare leder till en utslätning av politiken och ska inte uppmuntras. Det var något jag absolut inte begrep när jag var aktiv för sossarna (det känns som ett liv sen fast det bara är två och ett halvt år!) hur de andra kunde samåka med moderater, fika med folkpartister eller gå på restaurang med centerpartister. Men så är det trångt i mitten också...
Jag ser inte någon som helst mening med demokrati om man inte kan ta till sig av vad alla säger och tycker. Det finns folk från helt olika partier som gifter sig med varandra till och med. Engagemang för frågor måste lyftas bort från enskild. Sen gillar man inte alla, men det är en annan sak.
Jag tror inte man skall ligga alltför långt ifrån varandra politiskt om man är gift om man vill ha ett harmoniskt äktenskap. Därmed inte sagt, att vissa inte skulle kunna klara av det.
jag tycker visst att man kan avsky någon för dennes åsikter likväl man kan hysa negativa känslor för någons handlande. Det är lika naturligt som man kan älska någon för vad den tycker och gör.
Avsky är för mig personligen i de flesta samanhang för starkt och överdrivet, ungefärt som dagens unga hatar allting så som måndagar eller spaghetti. Ogillar är för mig mer lagom i de flesta sammanhang för mig.
Viktig är dock att hålla ett humanistiskt perspektiv på medmänniskor att även om de är ett "våldmonster" eller en politiker med skruvade åsikter som man inte vill dricka kaffe med har oinskränkbara männskliga rättigheter och behandlas som människor.
// Pierre
Skicka en kommentar