Sociala medier flopp för politiken - beror väl på...

Blev de sociala mediernas genomslag i Almedalen en flopp för politikerna eller för någon annan? Det var med stort intresse jag läste det Brit Stakston skrivit om saken på JMW-bloggen. Jag kan förstå hennes förvåning över att de politiska partierna inte tog större ansats i att testa de social mediernas kraft just i Almedalen. Men samtidigt med kunskap om hur det fungerar i politiken kan jag också förstå de politiska partierna. Det är nämligen skarpt läge som gäller nu och då använder man resurser och metoder man känner till och tror sig veta fungerar.

Moderaterna har gjort en ansats i att försöka nå nya intressenter genom att starta kampanjen 5 minuter och socialdemokraterna hade ett eget Netrootskontor där alla deras S-bloggare samlades. Alla var i Almedalen. Det pågick massor inom alla möjliga områden hela tiden.

De borgerliga informationscheferna hade presskonferens och det var väl så där upplyftande om man ska tänka på sociala medier som det hottaste man kan delta i för tillfället. Det var inte stora trumman men heller inte den lilla. Jag kan förstå att det kan finnas en viss besvikelse hos den som vill produktifiera de sociala medierna. Det går inte riktigt att sälja sina tjänster till de politiska partierna. Vi som bloggar och sköter vårt politiska liv såväl under Almedalsveckan som övriga året har en annan uppfattning, det är inte ett problem för oss. Vårt eget liv i de sociala medierna pågår för fullt. Ty här finner vi vår politiska fränder och motståndare också och i ett aldrig sinande samtal pågår den politiska diskussionen. Det interaktiva samtalet, reaktionerna på olika politiska infall.

Personligen betraktar jag bloggen, FB och twitter som en del av och ett verktyg för interaktiv kommunikation, vilket är precis vad det handlar om. Det är just den interaktiva möjligheten, samtalet som kan föras som är det intressanta. Det är ändå inom oss människor det händer grejor i möten med andra. Jag tror att de möten vi hade i Almedalen, både spontana och organiserade har stor betydelse för hur det politiska samtalet kommer att se ut framöver ändå. Det kommer att ske utan åthävor och framförallt så blir det självorganiserande som allt annat på internet. Det är enligt min uppfattning det enda stället det pågår politiska diskussioner på bredare nivåoch tvärs igenom partigränserna också. Det är det som gör politiken väldigt spännande. I lokalföreningarna är det kanske ett fåtal gånger per år föreningsmöte, det handlar min själ inte om några politiska samtal utan är snarare powerpointpresentationer och information om vad andra har bestämt ska gälla. Det är bedrövligt.

Oavsett hur väl vissa vill organisera och strukturera och mäta så finns det inbyggt i mediet ett frihetsbehov hos användaren själv. En blogg blir som bloggaren vill ha den, inte som partiet vill ha den. Man lägger helt sonika ned och stänger om man tröttnar. Deltar i systemet gör man oavsett om man vill eller ej, men friheten att delta i den politiska debatten är hur stor som helst. Det handlar mest om hur man själv vill göra. Det är de personliga bloggarna som ger av sig själv, tycker och har egen pondus som lyckas.

Låt oss vända på den här steken lite och fundera över vad de sociala medierna betyder för oss enskilda politiker som använder dem regelbundet. Å ena sidan vill vi ha frihet att säga vad vi tycker, skapa kontakter med vilka vi vill, göra det när det passar oss och inte alltid delta i de stora kampanjerna. Vi bygger nätverk med människor som delar våra intressen. Å andra sidan så vill vi förstås få viss uppmärksmahet för det vi försöker säga och vill ha fram.

Det är ganska skönt som moderat bloggare att få jobba i lugn och ro utan alltför mycket inblandning från partistrukturen. Så tycker jag att vi gör i moderaterna i alla fall. Visst borde fler kunna blogga, men om man inte vill eller tycker att det är rätt metod så ska man låta bli. Man kan delta i andras bloggar och kommentera de olika frågorna där i stället. Få gör det och det är synd för det skulle ge en skjuts åt debatten..

Det finns naturligtvis en bas och en grund för att man deltar i politisk verksamhet och det är upplyftande att få möjligheten att diskutera både det man gillar och det man ogillar. Partiet får gärna köra de stora linjerna med traditionella metoder. Det går inte att komma ifrån att det är en stor del av befolkningen som inte deltar i vår ambitiösa onlineverksamhet, det är lätt att glömma det. Man säger på Facebook med stolthet att man lämnar datorn hemma för att åka på semester. För oss som har den som livsstil skulle datorn vara det enda vi inte skulle lämna hemma när vi åkte på semester. Jag har en känsla av att partierna har ganska bra koll på just det där. Att man är befolkad med olika typer av människor. Att det gick dåligt för mig i provvalet beror inte på att jag är kass utan mer på att de som deltog i provvalen inte är med på internet skulle jag tro.

Vissa säger att vi bloggare lever i vår egen lilla värld och inte har så stort inflytande på politiken i stort och ínte kommer att ha någon påverkan i valet. Detta lär vi få se. Jag tror att vi har skapligt stora påverkansmöjligheter faktiskt. Däremot har vi kanske inte någon makt om man ser som en möjlighet att fatta direkta beslut. Men påverkar dem gör vi absolut. Det gör alla som för fram sin talan.

Med tanke på att sociala medier på många sätt bygger på enskildas egna tankar och uttryckssätt och också ska göra så enligt min mening - så vore det nästan att ta död på det engagemanget om partierna tog över tolkningsföreträdet. Den här bloggen MMK är bred och för politiska samtal tvärsigenom partigränserna och är väl inte alltid överens med partilinjen (Ipred, FRA etc och kvotering): Hade jag varit alltför involverad i partistrukturen hade min frihet att uttala mig begränsats.  Så vill jag inte ha det. Det politiska samtalet måste leva och det gör det när enskilda får utrymme. Samtalet pågår och får göra det på bloggarna och det är bra. Organiserandet får andra sköta. Här svallar känslorna.

Den här bloggen är en absolut Flipp - i alla fall för min egen möjlighet att bygga nätverken och utöka kontakterna med andra. Både med moderater och andra. Hade jag bara haft de traditionella möjligheterna att skapa kontakter och föra samtal och följt partiets hierarkier hade jag möjligen fått dela ut flygblad på torget vid det här laget. Informationen hade varit få förunnad och man hade inte haft koll på nåt alls. Sådant gör brinnade människor trötta och de lämnar för andra arenor. Vilket slöseri med engagemang det är.

Det är en stor möjlighet att delta i och få utlopp i de sociala medierna för en politiskt intresserad person där man får träffa sina likasinnade. Den politiska bloggosfären är absolut ingen flopp, inte för oss som deltar i den. Tvärtom, men kommunikationen byggs inte på traditionellt sätt där någon i förväg bestämmer hur det är. Som det mesta på internet så blir det bara - det är väldigt positivt. Vi som redan är aktiva har full rulle...


Detta var mitt bidrag till Kents bloggdebatt om sociala medier som Flipp eller Flopp. Andra som skrivit är också Peter Andersson, Claeskrantz   Ankersjö Tomas Melin Makthavare Niclas Strandh Paul Ronge Erik Laakso Fredrik Kjellberg och så Humlan inte minst. Alla dessa har egna vinklar på frågan och det är signifikativt för just bloggosfären. Jag älskar det och vill inte bli inordnad. Vill man mäta och se alla aktiviteter och reaktioner på olika politiska idéer så ska man hålla koll på Martina Linds Politometern.

Uppdatering: Lilith
(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, politiska samtal, bloggosfären, Almedalen, val2010