Att sätta upp skolk i betyget är ett riktigt dåligt förslag. Självklart ska inte ungarna eller ungdomarna skolka. Det finns olika anledningar till att det skolkas och det är verkligen något som ska tas om hand medan det pågår inget man ska hota med att det ska stå i betyget. Det måste finnas någon slags övertro på auktoriteter bland vissa som agerar i de skolpolitiska kretsarna just nu. Glädje och fast hand är förenligt nämligen. Det behöver inte hotas för att man ska nå sina mål.
Ungar och ungdomar är inga maskiner som är förutsägbara på något sätt och här tycker jag faktiskt att Björklund missar en del i skolpolitiken. Att det är mänskliga varelser som går där, med allt vad det innebär. Har det varit trassel under en period i skolan ska man inte behöva lida för det resten av livet sen. Det kan bero på att man är utsatt för mobbning till exempel. Eller en hel del andra saker som inte bara innebär att man är lat och slarvig. Det fanns tidigare något förslag om att polisen skulle hämta ungarna till skolan också, mycket märklig människosyn.
Abdikerade föräldrar
Föräldrar har ansvar att se till att ungarna kommer till skolan som de ska, uteslut inte dem från det ansvaret. Se till att de tar tillbaka det i stället genom att tydligt ge dem det. De ungar som inte har föräldrar som är kapabla att fixa så självklara saker som att se till att ungen sköter sig i skolan behöver annan hjälp. Inte markeringar i betyget. Hot är aldrig en bra metod.
Jag önskar verkligen att vi börjar tala om individuell pedagogik och hur lärandet sker i skolan. Inte hur man bankar in kunskaper som kanske rent av är fel dessutom. Disciplinen är inte det viktigaste att börja med, det är att se till att skolan fungerar som arbetsplats för både lärare och elever. Ordningen kommer med automatik om det finns en stimulerande miljö. Synen på skolan som en militärförläggning bekymrar mig. Det är viktig att lära och gårdagens korvstoppning och katederundervisning kanske inte var rätt på alla sätt. Skolan får klä skott för andra problem som finns i samhället. Som icke närvarande vuxna exempelvis, ett samhälle där åldersgrupper isoleras gentemot varandra. Det är ett större problem. Rent allmänt.
Är det dramatiskt att ungarna ska vara i skolan undrar Kent Persson. Nej absolut inte. De ska vara där. Men metoderna kan diskuteras. Jag håller med om att kunskapsmålen ska uppnås. Det är att ungarna klarar sig med godkänt i kärnämnena - Läsa-Skriva-Räkna som är det absolut viktigaset. Där ska alla åtgärder sättas in. För det är vad som ger dem en väg in i samhället. Lära sig kan man göra på olika sätt. Skolkning är mest en signal på att det är nåt om inte står rätt till. Det är möjligt att jag läst för mycket pedagogik i mina dagar, men jag är glad för det eftersom det också ger en förståelse för hur saker och ting förhåller sig och varför. Många auktoritära människor blir överraskade när metoderna inte fungerar. De missar det där med skillnaden mellan människa och maskin.
Många olika tankar förstås och Kulturbloggen ger högerregeringen en känga vilket man kan ha synpunkter på. Men hennes exempel är relevanta. Högberg är inne på liknande tankegångar liksom Krassman och Alliansfritt Sverige. Peter Andersson resonerar kring Ylva Johanssons oväntade ja till förslaget.
Många tycker att det är en bra idé. Min moderate kollega Mats Gerdau exempelvis.
Betyg tycker jag dock är bra - rent allmänt. Men de ska vara baserade på ämneskunskap och uppnådda mål, inte på personliga tillkortakommanden. De senare måste man jobba med löpande under skolperioden och då kan det vara hårda bud med strikt uppföljning. Men att i efterskott skriva in i betyget att eleven misslyckats för att skolan själv har gjort det är magstarkt. Tyvärr jag gillar inte det här. Skulle hellre se en större satsning på utbildning i etik och moral så att alla fick insikter och kunskaper om varför det är nödvändigt att vara närvarande i skolan och varför man ska uppföra sig hyfsat mot andra och varför man ska följa regler. Möjligen är jag naiv, men dock lycklig.
Niels Groenewegen ung moderat tycker att det är uppnådda mål som ska mätas mer än närvaro. På gymnasiet har man dessutom inte skolplikt. Hur gör man då?
(intressant)
Uppdatering: Helena von Schantz och jag delar inte uppfattning just i denna fråga. Inte Seved Monke heller. Eller Runos blogg. Liksom Michael Wendt. Jag tror att vi talar om olika saker - alla vill väl med skolan och skolk är inte acceptabelt. Men det finns viktigare saker att ta itu med i skolan. Jag vill ha en visionsdiskussion. Ordningen i skolan är viktig men hur den ska skötas borde inte vara en central fråga. Det är rent av möjligt att Ordningsbetyget skulle tillbaka i stället för det omfattar allt. Man kan vara närvarande och missköta sig på ett värre sätt och störa alla andra i skolan än när man är frånvarande. Bara för att hårdra det hela.
(SvD) NT AB Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, politik, ordningsbetyg, skolk, val2010
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
25 kommentarer:
Tvärtom, kunskapsbetygen i skolan skall naturligtvis ersättas helt med personliga omdömen om karaktär, ordning och ev skolk. Vilken kunskap eleverna ev har är ju helt ointressant. De stora flertalet elever skall ju trots allt bara lära sig läsa och skriva hjälpligt, så att de sedan klarar ett enklare serviceyrke inom hushållsnära tjänster.
Kan man få en länk då man omnämns? :)
Sorry Peter, fixar...
Tack! :)
Jag måste ge dig cred till att börja med för att du motstätter dig Björklunds svammel.
Du säger dig dock vara positiv till betyg generellt. Baserat på vad, undrar jag då?
Visar betyg verkligen på vilken kunskapsnivå man ligger? Jag vet inte hur många jag har stött på genom mitt liv som ligger på en fullkomligt bedrövlig kunskapsnivå och problemlösningsförmåga men som har absoluta toppbetyg i alla ämnen och från alla skolor, lika många gånger har jag stött på exempel på raka motsatsen; nämligen personer med usla betyg men enorma kunskaper och hög intelligens. Vi skall minnas att exempelvis Albert Einstein fick underkänt betyg i matematik. Betyg är dumheter och kommer aldrig någonsin vara en bra kunskapsmätare.
Kunde inte ha uttryckt det bättre själv.
Vi behöver få ansvariga inom utbildningspolitiken som har den pedagogiska kompetensen eller har förmågan att lyssna på dom som har den.
När det gäller betygen är jag dock inte helt överens med dig. De visar egentligen bara om eleverna uppnår vad andra vill och har bestämt att de skall kunna i bästa fall och minnas i värsta fall. Vad som är viktigt om vi skall ha betyg är väl att tala om dem i den meningen och inte att de handlar om ett lärande.
M
Razmatazuz - förvisso så mäter betyg bara vad kursen innehåller. Vissa vill ha det så.
Betyg är bara för pigor sa en kompis till mig. Haha...
De smarta klarar sig ändå.
Håller med Monica. Det är för mycket Quickfix i skolan. Begreppet betyg behöver definieras en gång för alla. Men de ger som sagt en fingervisning att du klarat kunskapsmålen.
Jag tror bestämt att jag avskyr kontrollsamhället...
Betyg borde mäta kunskap, inget annat. Personligen skolkade jag enormt mycket eftersom jag helt enkelt inte behövda vara närvarande för att kunna få bra betyg. Finns ingen mening med att ha med närvaro i betygen eftersom närvaro inte är ett mått på om man uppfyller kunskapskraven eller ej.
Givetvis är betyg bra mått på kunskap inom många ämnen, speciellt naturvetenskapliga oavsett moderna skolflummare tycker. Antingen vet man hur man löser problemet, eller så vet man inte. Man besitter kunskapen eller ej och bevisar det med sin problemlösning. Lätt som en plätt att betygsätta. Hur man ska betygsätta flum som samhällskunskap är väll en annan fråga. Där räcker nog gott godkänt eller underkänt som betyg.
Att Einstein skulle haft dåliga betyg är en envis myt, Einstein hade utmärkta betyg men var däremot inte förtjust i det auktoritära skolsystemet som existerade då. Han skulle nog inte heller varit så förtjust i den moderna svenska skolan där problemlösningsförmåga knappt lärs ut längre.
Frågan är vad som är kunskap. Som jag förstår ditt inlägg finns det enligt dig en sann och universell kunskap, med tanke på att du kallar samhällskunskap som flum och uttrycker dig i termer moderna skolflummare.
Vi är nog inom forskarsamhället ganska ense om att kunskapen är intersubjektivt giltig, inte sann och universell. Det finns dock rester kvar av den tron att man funnit sanningen under en viss tidsperiod i historien.
Vi kan tala om kunskap hur mycket som helst, men i som jag ser den meningen man eftersöker. Inte ge ett intryck av att det handlar om att alla som inte uppnått just det man efterlyser inte kan något.
Monika vad du skriver är just ett exempel på postmodernistiskt "flum".
Det finns universella giltiga sanningar. Om jag släpper en sten så kommer den accelerera med 9.8 m/s^2, det finns ingenting subjektivt med det. Elektronerna rör sig på väl förutsägbara sätt i kretskorten på datorn du skrev ditt inlägg, det är en universell sanning. Annars hade din dator överhuvudtaget inte fungerat, kunskapen utvidgas genom att man lär sig mer om detaljerna. Men det kommer aldrig hända att man upptäcker att en sten inte faller med 9.8 m/s^2 eller att elektronerna i kretskorten helt plötsligt förvandlas till blåbärssaft. Universella än så blir det inte.
Inom "forskningssamhället" är man ense om det, jag spenderade nämligen själv tid som doktorand i fysik. Det handlar väll bara om den typiska meningsskiljaktigheten mellan samhällsvetare och naturvetare.
Visst kan man sätta sig och debattera vetenskapsfilosofi och vars gränserna för vetande verkligen går. Man kan ju trots allt aldrig bevisa en vetenskaplig teori, bara misslyckas med att motbevisa den. Men i praktiken har det föga betydelse och att inbilla sig att vi inte vet något absolut är destruktivt.
För att återgå till betyg och skoldebatten. Ber du en elev räkna ut hur lång tid det tar för en sten att falla fritt från 100 meters höjd ner till backen så är det ett absolut test på elevens kunskap om gravitation. Antingen kan eleven lösa problemet eller ej. Kan hon/han inte det så blir det underkänt. Det betyder inte att eleven inte vet nått, men eleven vet uppenbarligen inte vad han/hon borde veta i just det ämnet.
Mycket av samhällskunskapen kan inte betygsättas lika enkelt eftersom allt ändå är ett subjektivt bygge från grunden. Varför man ens ska betygsätta det är en berättigad fråga. Måste hålla isär ämnen där det är trivialt att testa kunskap och ämnen där det i någon mening inte finns någon riktigt kunskap, bara åsikter.
Det finns en rest och den har du redogjort för. Men vi vet också att en del av tidigare vetskap om universiella sanningar inte gäller längre. Vad vi kan nu och ser som universellt är väl intersubjektivt giltigt. Hur skall vi veta att det vi vet idag och som ser som sant är sant även i framtiden.
Det jag vänder mig emot i din kommentar är att du kallar allt annat för flum. För att det inte passar din bild av vad kunskap är, som jag uppfattar det.
Jag för min del är öppen för olika sätt att bedöma kunskap. Inom t.ex. vissa områden måste man veta exakt, inom andra måste man veta att man kan få flera svar och att man inte har kunskap om man menar att det bara finns ett svar.
Om du kallar detta för flum, så bekräftar du min uppfattning om att du bara kan se kunskap som sann och universell och att allt annat är flum. Inte ens Platon ansåg att det bara finns en enda typ av kunskap, men han värderade en högre än annat. Han menade bla att man behöver ta del av även de andra typerna för att överhuvudtaget nå den högsta, dvs. visheten.
Det kan vara värt att tänka på det. Alla typer av kunskap har sitt berättigande och att nervärdera en typ och t.o.m avvisa den kan leda till att man inte når fullt vetande om något. Man bara tror att man har det.
*"Men vi vet också att en del av tidigare vetskap om universiella sanningar inte gäller längre."*
Vilket givetvis är en del av den vetenskapliga metoden, felaktiva teorier sållas automatiskt ut när nya experiment eller observationer falsifierar gamla teorier. Det betyder inte att det inte finns universella sanningar, det betyder bara att vi ibland har tänkt fel pga felaktiva observationer.
*"Vad vi kan nu och ser som universellt är väl intersubjektivt giltigt. Hur skall vi veta att det vi vet idag och som ser som sant är sant även i framtiden."*
Men att vissa sanningar är universella är trivialt att kontrollera. Som sagt, gå ut och släpp en sten! Det har inte förändrats ett dyft sen Galileo även om man givetvis har slipat på detaljerna.
Om en kunskap inte är sann och universell så är det inte en kunskap, visst är det så jag ser på saker och ting! Kort och gott, är en kunskap inte sann och universell så är det en åsikt.
Det betyder inte att jag inte kan respektera åsiker, men det är hybris att försöka jämställa åsikter med verifierbara fakta. Visst ville jag provocera när jag jämställde samhällskunskap med flum, även jag erkänner att det finns värdefulla åsikter inom samhällskunskap.
Felet uppstår när samhällsvetare antar att samhällsvetenskapens inneboende subjektivitet även är sann för naturvetenskapen. Därför ser vi en nedvärdering av kunskap och problemlösning till fördel för tyckande och åsikter.
Om någon anser att en sten faller med 11,58 m/s^2 så har personen i fråga fel, men det verkar som att många ändå anser att den åsikten har ett lika stort värde som kunskapen hos någon som säger att den faller med 9.8? Det är destruktivt!
Som sagt, man måste hålla isär ämnen där det är trivialt att testa kunskap och ämnen där det i någon mening inte finns någon riktigt kunskap, bara åsikter.
"Om någon anser att en sten faller med 11,58 m/s^2 så har personen i fråga fel, men det verkar som att många ändå anser att den åsikten har ett lika stort värde som kunskapen hos någon som säger att den faller med 9.8? Det är destruktivt!"
Det håller jag med, eftersom det är giltigt just nu.
"det betyder bara att vi ibland har tänkt fel pga felaktiva observationer."
Haha .. ja, det visar att även tolkningar inom ditt område är subjektiva... Resultat tolkas av människor, dvs. subjektivt. Det är en illusion att tro att man är objektiv.
Sen vad vi ser som åsikter eller inte, tja, vi kan ju säga att så gott som hela forskarsamhället utom vissa delar inom den naturvetenskapliga disciplinen behandlar åsikter. Tror inte det går att övertyga dig om annat. Det är ju din åsikt.
Tala om hybris!
*"Det håller jag med, eftersom det är giltigt just nu."*
Du menar alltså på fullaste allvar att du går runt och anser att stenar imorgon kanske faller med en annan acceleration trots att vi vet att det varit konstant sen universums uppkomst? Oroar du dig också för att marken under dig kan förvandlas till jordgubbssylt rent spontant?
*"Haha .. ja, det visar att även tolkningar inom ditt område är subjektiva... Resultat tolkas av människor, dvs. subjektivt. Det är en illusion att tro att man är objektiv."*
Det finns något som kallas felmarginaler... Mätningen av stenens acceleration har vissa felmarginaler, felaktiga observationer är inte på något sätt motstridigt med att stenen har en acceleration som är universell och absolut.
*"Sen vad vi ser som åsikter eller inte, tja, vi kan ju säga att så gott som hela forskarsamhället utom vissa delar inom den naturvetenskapliga disciplinen behandlar åsikter."*
Visst är det så. Allt utanför naturvetenskap behandlar rent definitionsmässigt subjektiva förlopp.
Hybrisen ligger i att du inbillar dig att en slumpmässigt åsikten som tex att "rabarberpaj smakar bäver" har samma betydelse som kunskapen att en sten faller med en viss bestämd acceleration.
Nåja, det förändar inte min huvudpoäng. Man kan inte likställa alla ämnen, att ta bort kunskapskrav och betyg inom naturvetenskapliga ämnen vore fruktansvärt destruktivt för Sveriges utveckling. Medans kunskapskrav inom andra ämnen är betydligt luddigare och inte alls lika viktigt att definiera.
Det är intressant att följa denna synnerligen malplacerade diskussion måste jag säga.
Jag kan inte låta bli att säga något dock;
Att en sten faller efter just de siffror som Kroppskultur uppger är väl utifrån det mätsystem som vi har valt att använda oss av. Stenens rörelse gäller väl bara så länge jordens gravitation är konstant. Hur kan man veta så säkert att den kommer vara detta? Kunskapen blir ju tämligen värdelös om vi skulle bestämma oss för att ett annat system av mätenheter (förutom just vid konverteringstillfället). En gång i tiden var jorden platt och det "visste" vetenskapsmännen att den hade varit sen gud skapade jorden.
När det gäller Einsteins betyg ska jag erkänna att jag hade köpt myten utan att kontrollera. Efter kontroll av hans betyg så visade det sig att han hade mycket goda matematikbetyg, däremot var han usel på franska, utan betyg i engelska och ganska medelmåttig på teknik.
Jag anser att det är en myt att man måste vara smart och kunnig om man har toppbetyg i allt eller att man inte skulle kunna vara smart eller kunnig om man inte har toppbetyg i allt.
Betyg visar i många - men långt ifrån alla - fall, vilken kunskapsnivå man ligger på och om man lyckats ta till sig de kunskaper som man enligt kursplaner skall ha tagit till sig vid färdiggjord kurs.
Jag förstår inte heller varför det skulle vara vettigare att sätta betyg i naturvetenskapliga ämnen än i samhällsvetenskapliga. Det är precis lika dumt i båda fallen.
Jag vill också framhålla ämnen som totalt glöms i debatten om betyg nämligen de så kallade prest-ämnena. I Idrott är det väl oerhört konkret vilka kunskaper man har, men ska man sätta lägre betyg på någon för att personen är överviktig och inte klarar alla moment på bästa sätt, eller någon har usel bollkänsla och hela tiden får bollen i ansiktet i basket, handboll, fotboll osv.? Och vad gör det för skillnad att skriva lappar till någon som skäms för att vara lättklädd inför andra elever eller skäms för att missa bollar i brännboll och därför skolkar från idrotten?
Enligt kursplanerna för åk 9 skall elever bland annat kunna sjunga och hålla en stämma i flerstämmiga sammanhang för att bli godkänd i ämnet musik. Om detta följdes skulle dessvärre inte många klara betyget godkänd i detta ämne är jag rädd!
Kunskapsmålen är rätt konstigt riktade och de saker som valts ut som "måsten" är ofta ganska märkliga. Att lyckas klara dessa enstaka mål ger ingen helhetsförståelse vilket borde vara det man vill uppnå inom skolan.
Mary, du verkar ha fått förslaget om bakfoten. Det är inte tal om skolkstatistik i slutbetyget utan i de tidigare terminsbetygen. Ingen behöver alltså "lida för det här resten av livet". Elever som mobbas, har svårt att klara målen etc. behöver givetvis få hjälp. Den här informationen i terminsbetyget gör det svårare för vuxenvärlden att nonchalera problemen och ökar sannolikheten att sådana elever får hjälp.
Själv ser jag inga negativa konsekvenser förutom att det här ger lärarna ett extra jobb, men många möjliga positiva sådana. Blir det ingen effekt är det väl bara att rycka på axlarna och prova något annat?
Nej då Helena - jag har inte fått förslaget om bakfoten. Jag hårdrar bara ;-).
Om det nu inte är så noga om det funkar eller ej så undrar jag varför man provar överhuvudtaget. I min värld så hör disciplinproblemen hemma på enheten. Förvisso ska man naturligtvis ha verktyg att jobba med.
Men för mig handlar skolpolitik inte om räfst och rättarting utan om diskussioner om lärandet och inriktning mot den kunskap vi behöver och som skolan ska förmedla i det samhälle vi vill ha.
Kort sagt det är för mycket detaljer... jag vill ha mer visioner och då kring kunskap inte kring ordning och reda på det sättet att man på högsta politiska nivå talar om huruvida ungar ska ha mössa på sig eller ej eler om det går att ta ifrån ungarna mobiltelefonerna. Sånt måste man kunna fixa tan skolministerinblandning.
Dock tycker jag att det finns mycket som är bra också.
Förresten tycker jag att det är kul med diskussioner som flyter ut. Fria associationsbanor är bra för intelligensen och lärandet.
I alla fall här. Sen måste jag erkänna att hur en sten faller inte fallit inom mitt intressområde. Kanske att jag borde kunna detta och tar på mig skämshatten.
Å andra sidan så ska inte skolan vara vilda västern på något sätt. Visst är det bra med mål och jag gillar betyg ur den synvinkeln att de just mäter de uppsatta målen.
Sen hur smarta ungar och människor brukar visa sig ändå. Att ha bra betyg i alla ämnen är inte någon självklar ingrediens för att lyckas i livet vad nu det kan vara. Men har man som mål att nå in på vidareutbildningar där höga betyg har betydelse å är det viktigt. Inte tu tal om det.
Vad man nu ska kalla och mäta och bestämma vilken betydelse betyg ska ha. Knepigt.
Mary
Har själv gått i den skola Björklund vill ha... och de flesta som skolkade och fick det inskrivet i terminsbetyget såg detta som en merit. De jämförde och den som hade flest timmar vann!
Det är inte säkert att man löser något genom att visa upp det för vem som än vill få reda på hur mycket någon har skolkat. DET kan förstärka ett visst beteende beroende av vilken umgängeskrets de har.
Man måste kunna lösa det på annat sätt som inte handlar om att korrigera utan att stimulera begåvningen hos eleverna.
Nu flyter diskussionen förvisso ut, men en sak om betyg:
De säger långt ifrån allt, men är en del av en bedömmning.
Det vore både opraktiskt och jobbigt att behöva göra motsvarande ett högskoleprov för varje utbildning man söker, varje jobb, traineeplats osv.
Ett betyg är en gradering på hur väl du tillgodogjort dig ett ämne.
Grundskolans betyg blir inte så viktiga senare i livet, men är bra för intagning till gymnasium/högskola och ev sommarjobb. Självklart kommer även andra bedömmningar göras, skall du tex sommarjobba som trädgårdsmästare så lär ju inte ett dålig betyg i tex engelska diskvalificera dig direkt. Har du däremot genomgående dåliga betyg så kanske det ger en fingervisning om att du inte tar till dig ny kunskap så lätt.
Du kanske fortfarande kan få sommarjobbet om du inte har för mkt konkurrens och kommer till en intervju och visar dig grymt engagerad och kunnig i ämnet trädgårdar - men betyget gör som sagt sin del i en totalbedömmning.
Dessutom är det otroligt enkelt (faktiskt) att få medel eller strax över medel i grundskolan om man bara är närvarande och lyssnar på lektionerna - så tänker man bara ett litet steg framåt så bör barnen/ungdomarna bara se till att vara närvarande så har man större chanser i framtiden.
Pss behövs inte heller ett separat betyg i skolk. Men skulle det finnas så tror jag att hög skolkfaktor ofta skulle reflekteras i dåliga betyg i de flesta andra ämnen också, annars om man har bra betyg men hög skolk så borde det snarast betyda att skolan inte givit en tilräckligt hög nivå/utmaning till eleven som blivit uttråkad och kunnat ta emot kunskapen trots att man inte varit där...
/K
Mary, det jag skrev var inte att det inte är så noga om det funkar eller inte. Givetvis ska man bara göra sådant man tror får effekt. Däremot ska man (till skillnad mot vad som är brukligt när det gäller skolpolitik och en hel del annat) ta reda på vilken effekten blev, dvs se till att man vet och inte bara tror.
Förstår inte det där med räfst och rättarting. Var ser du det i det här förslaget?
När det gäller upp till varje enhet, det är inte bara Kirunas sak hur det går för eleverna i Kiruna utan hela landets sak. Skolan är ett gemensamt ansvar, våra barn är ett gemensamt ansvar och allas vår framtid hänger på hur vi sköter det ansvaret.
En elev som skolkat sig från ett slutbetyg är bestulen och det är de vuxna som varit ansvariga som är tjuvarna.
Helena - jag beskriver bara bildligt inte bokstavligt vad jag menar.
Jag vill ha en annan inriktning på skolan. Skolk i skolbetyget må vara ett misslyckande för lärarna men varför ska då eleverna lida dubbelt för det. Varför inte sätta kraven där. Lärare/Skola ska inte få släppa ut elever utan godkänt i alla ämnen.
Är du bekant med attributionsteorin? Att lägga skulden på den andre. Jag skrev om detta tidigare - inte direkt boktavlig översättbart till detta men det ger en möjlig vinkling.
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2010/07/attributionsteori.html
Jag tror nämligen inte att det är rätt att lägga problemen i knät på ungarna. Alla har ansvar. Jag vill att man ska tänka ett steg längre.
En Quickfix verkar det här vara och jag gillar det inte.
Mary, en lärare kan inte godkänna en elev som inte dyker upp och dokumentation är bara dokumentation. Det finns redan krav på att varje ogiltig frånvaro rapporteras hem. Vari består lidandet när informationen dessutom samlas terminsvis? Jag säger inte att skolk är lärarnas fel. Det finns inte en orsak till skolk och inte en syndabock, men eftersom det handlar om barn är det alltid vuxna som är ansvariga. Den här dokumentationen är ett steg på vägen att axla det ansvaret. Verkligen ingen quickfix, bara ett sätt att se till att skolk varken ramlar mellan stolar eller sopas under mattor.
När det gäller min syn på orsakerna till och åtgärderna mot skolk hänvisar jag till mitt eget blogginlägg:
http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/08/skolk-i-betyget.html
Helena - jag säger inte att skolk är OK. Men jag ser gärna ett annat tänk att hantera det än att skriv ain det i betyget. För mig är detta en sk cykelställsdiskussion, du vet de där som tar 20 timmar i fullmäktige. Den totala Budgeten kan man däremot klubba igenom på 10minuter. Deta också bildigt beskrivet.
Hellre ett ordningsbetyg i så fall som omfattar ALLT.
BRA Mary :)
Håller med dig. Politikerna lägger sig i för mycket detaljer. Sånt här borde kunna lösas på respektive skola. Exakt HUR varje skola tillser att barnen når sina kunskapsmål är mindre noga. Det viktiga är ATT dom gör det.
Jag tycker också det är starkt av dig att våga gå emot allianskollegan. Det visar på trovärdighet och integritet. Sånt gillar jag... även om det "drabbar" både mig, dig och alliansen i det här fallet :)
//Peppe
Skicka en kommentar