Nå ungdomarna - riv upp Ipredlagen...

Opinionsundersökningarna duggar tätt. Socialdemokraterna har blivit största part igen om än med liten marginal. Det kan ändra sig snabbt. Det brukar göra det. Det är så att man borde inte bry sig om de här undersökningarna de svänger fram och tillbaka från morgon till kväll samma dag. Men av någon anledning så fungerar de som en barometer på en engagerad partiarbetares sinnesstämning. Det går inte att komma ifrån. Även om alliansen fortfarande har ett övertag så räcker det inte helt för att lugnet ska infinna sig. Val blir som ett lopp som ska vinnas. Många är de osäkra som ska plockas upp på vägen till målet. Svenskan skriver att det är ungefär 800 000 personer som inte bestämt sig eller planerar att rösta blankt eller inte alls.

Det finns 500 000 förstagångsväljare också som ska nås, och de har egna intressen. De är förmodligen inte intresserade av sjukvård eftersom de fortfarande är unga och friska, de är inte heller intresserade av pensioner för dit har de inte kommit ännu. De vill ha möjligheter till jobb och där är de politiska budskapen från socialdemokraterna inte så kul med den propaganda som sprids kring hur många som är arbetslösa. Den typen av negativa argument blir dessvärre självuppfyllande och till slut hamnar man i vanmakt och tror att det är så att inga unga får jobb. De som tänker så borde mer lyssna på Fredrik Reinfeldt när han säger att insatser ska göras för att matcha arbetssökanden mot arbeten, där finns ambitioner att göra något åt saken. Det är handling och möjligheter, inte nedbrytning av självförtroendet genom att påvisa elände. Om jag vore ungdom skulle jag hellre välja någon som kommer med förslag än en som bara bryter ner och talar om hur dåligt det är.


Vad gäller unga människor sen så handlar deras liv väldigt mycket om att leva ett expanderat liv med kontakter över hela världen via internet, att använda de möjligheter som där finns för att få kunskaper och information och överhuvudtaget en global livsstil som ligger långt bort från det av andra styrda livet som hittills gällt. Man vill bryta tolkningsföreträden och vara en friare individ, bestämma själv. Det finns en märklig mismatch mellan det digitala och det verkliga livet. Där det senares företrädare vill hålla tillbaka och återställa allt som förr och framför allt ha kontrollen. Hierarkier hotas förstås och tolkningsföreträden bryts upp. Makten ifrågasätts och de som vill behålla den stretar emot. Ungdomar dras mot ytterligheterna, så har det alltid varit även om frågeställningarna skiftar över tiden. Det handlar ofta om att bryta mot etablissemanget, att göra revolt. Men samtidigt så vill man ha en trygghet någonstans i botten. Svår balansgång.

Nya konstellationer - blågrönt

Det förklarar kanske varför man drar sig till ytterlighetspartier som vill företräda något eget som också är något att ta på. Att så många ungdomar verkar vara intresserade av SD är skrämmande eftersom det innehåller så mycket fördomsfulla aspekter på människor, det är en unken människosyn som kommer fram där under en yta av artig prydlighet. Att det finns problem med kulturkrockar är inte konstigt. Där är lösningen säkerligen mer kunskap än att kasta ut alla och stänga gränser. Mer socialantropologi och beteendevetenskap skulle säkert öppna ögonen på många. Förståelsen för andra kulturer går åt båda hållen. Alltid är det så. Det vi inte känner till tycker vi är konstigt, så är det. Men vi vet inte ännu vilka konstellationer som kan uppstå. I politiken är inte allt förutsägbart. Thomas Agdalen skriver på sin blogg om en blågrön regering. Vem vet och varför inte, miljön är inte vänsterdriven skriver bloggen den hälsosamme ekonomisten. Henrik Brors skriver om svårigheten för de små partierna att att upprätthålla intresset hos väljarna.

Var lite wild´n crazy och pröva gamla sanningar

Ungdomar har alltid levt med musik och kultur som stort intresse och tekniken för att delta utvecklas hela tiden. Spotify, Jamendo med fri musik och Creative Commons med flera organiserade initiativ uppstår och kulturen flödar. I andra änden står underhållningsindustrin och vill göra sina kunder till gangstrar och hålla tillbaka teknikens möjligheter, så som den alltid gjort. De ville förbjuda videon, tänk på det. Till sin hjälp fick de Ipredlagen som trots allt visat sig vara ganska tandlös. Den lagen var på försök. Tänk om regeringen skulle ta och riva upp den nu?. Det skulle nog återge förtroendet hos många unga väljare. Kanske man kunde säga "Det var inte tänkt att en hel ungdomsgeneration skulle drabbas" så vi ändrar. Vilken grej. Då skulle nog många ungdomar välja alliansen.

Det finns redan immaterialrättslagar som reglerar det hela. Öka kunskapen kring dem. Tag med dem redan i småskolan. Även småungar kopierar och har sig för fullt på internet, de har inte en susning om vad som är rätt och fel. Upphovsrättslagarna bör diskuteras och det har påbörjats också inom moderaterna inom ramen för den grupp som jag själv deltog i under ledning av Henrik von Sydow. Innan vi är färdiga med den omprävningen bör det inte stiftas nya speciallagar som upprätthåller de gamla idéerna. IMHO.

Det var mitt förslag till hur vi ska vinna förstagångsväljarna, varsågod... Vilken smäll, vilken höjdare, vilken överraskning.

Andra bloggar om SIFO-siffrorna med andra infallsvinklar: Tokmoderaten Magnus Andersson Kent Persson Böhlmark Högberg Röda Berget Svensson


(SvD) Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, ungdomsväljare, moderaterna, ipred, internet, regeringen, fredrik reinfeldt