Politiska bloggar och valet...

Brit Stakston tar idag i en artikel på sid 4 Debatt i Expressen upp problemet med hur de politiska partierna använder eller snarare inte använder de sociala medierna för att nå väljarna. Det är intressanta synpunkter hon för fram. Jag delar dock inte analysen i alla delar. Dels saknar jag där en förståelse för hur den politiska organisationen fungerar och dels går det inte att generalisera och bunta ihop enskilda bloggare i en grupp. Det är att förenkla. Vi är alla olika med olika målbilder för vad vi vill åstadkomma. Förvisso är hinder till för att övervinnas men det tar som bekant tid.

Mitt eget bloggande utgår från ett seriöst samhällsengagemang och en önskan att vara med och påverka snarare än att bli kändis på nätet.  Det senare tycks följa med automatiskt och jag är inte alltid helt bekväm med den saken ska erkännas. Men att det jag skriver, tycker och tänker får fäste i de politiska korridorerna är en bonus och precis det jag ville uppnå när jag startade mitt bloggande. Det ligger dock ett ihärdigare arbete bakom än många tycks tro.Att skapa opinion är helt enkelt syftet och det kräver visst tålamod. Bloggen är ett billigt och effektivt sätt att göra det på. Jag vet detta ty jag har drivit papperstidning med allt vad det innebär av problemen att få intäkter och kostnader att gå ihop. Numera behöver man en dator och ett internetabonnemang.

Naturligtvis tror också jag att sociala medier skulle kunna få en annan kraft för politiken om man mer tog tillvara på de möjligheter som finns att interagera på internet för att nå väljarna. Men samtidigt så tror jag att många av oss som är inne i de sociala medierna överskattar betydelsen av dem i viss grad, särskilt för gemene man. Dels finns det en teknikrädsla hos många som man inte ska bortse ifrån, dels lägger människor olika tid på det hela. På nära håll upplever jag att det finns många som tycker att det är för mycket med 10 mail om dagen, de öppnar datorn någon gång i veckan kanske. De hänger inte över skärmen hela tiden som vi entusiaster gör. Ska man mobilisera ideella krafter kan man inte förlita sig på internetkommunikation, den når inte fram. Det krävs kombinationer av olika insatser för att nå alla.

Jag antar att Brit inte satt rubriken på artikeln. Hon är klokare än så och gillar politiska bloggar.Det känns fel att jämföra oss som jobbar politiskt på nätet med det som de politiska partierna skulle kunna använda de sociala medierna till. Det handlar enligt min mening mer om hur man kan använda de sociala medierna som verktyg. Jag tycker nog att vi som ingår i den politiska bloggosfären gör ett bra jobb. Stakston menar att det mycket handlar om att hamna på blogglistor. Förvisso finns det väl de som gillar det och anser det hela som en slags tävling och visst är det skojigt att hamna på topplistor för all del.. Halva samhället går ut på det, listandet är en del av det svenska samhället på något sätt. För egen del har jag under flera år legat på ungefär samma plats och har inte någon strategi för att tävla där för att komma högre. Man hamnar på listor om man jobbar intensivt och lägger ner mycket arbete på det man gör. Det hela bygger på länkningar till varandra och det handlar det om också om man vill få igång en konversation med andra. Listandet kommer i andra hand. I alla för min del och min erfarenhet är att jag delar det med många. Det är onekligen fokus på topplistorna i vissa kretsar. Men det handlar inte bara om det. Jag skulle också vilja framföra Twinglys betydelse för möjligheten att slå igenom med sina tankar. Twingly har skapat möjligheter för alla som bloggar att hänga med i samhällsdebatten och kommentera de artiklar och vinklar av nyheter som skrivs i de traditonella medierna. I princip varenda tidning erbjuder länkning via twingly. Många journalister läser bloggar och får ideér där om nya vinklar och bygger vidare, på så sätt skapas det en symbios mellan gamla och nya medier. Så jag tror att bloggare når ut, på sitt sätt. Men kanske inte så organiserat som den kvantitativt inställde önskar. Kanske att det handlar mer om kaosteori här. Det ordnar sig på slutet.

Tycker att det politiska bloggandet underskattas om man bara talar om det som en slags listtävling med syfte att bara prata med sina egna. Rent av lite oförskämt mot oss som kämpar på med vårt samhällsengagemang, för var och en av oss gör det utifrån vårt eget synsätt. För egen del vet jag inte precis om jag skulle vilja vara styrd av partiet när jag bloggar. Man ska tänka att de flesta av oss gör det på idéell basis. Vi kanske borde vara fler men allt tar tid och alla är inte bekväma med de sociala medierna. Man brukar sortera in människor i extroverta och introverta personligheter. Alla är inte lika och vissa gillar inte det sociala pladdrandet som pågår på internet. 

Att politiska bloggare inte når ut till väljarna tycker jag är fel slutsats. Kanske inte som massbrev men nog fångas många engagerade upp via kommentarer både på bloggar, twitter och facebook för att ta de exempel där jag själv är verksam. Jag upplever inte att den politiska bloggosfären är en introvert företeelse snarare så växer vi sakta men säkert och läsarna och de som kommenterar är inte bara bloggare. Via twingly kommer många bloggar under lupp från allmänheten och många frågor ställs. Sen finns det faktum att det är en mindre grupp av väljarna som är intresserade av politik utifrån ett partipolitiskt perspektiv. Enfrågepartier kommer förmodligen att utvecklas stadigt framöver och vi kan se Piratpartiets framgångar i EU-valet som ett exempel på detta. Alla väljare är inte lika teknikintensiva som Piratpartiets sympatisörer är.  Det är självklart lättare att nå ut med enskild fråga än med ett helt paket som ska nå ut till många. Dock kan man hoppas att det internt inom partierna studeras vad Piratpartiet gjorde när de på nätet lyckades fixa 2 platser i EU-parlamentet.

Per Schlingmann brukar säga att om varje engagerad moderat når tio stycken nya sympatisörer så blir det sammanlagt ganska många för partiet i sin helhet. Moderaternas 5-minuterskampanj är ett exempel som visar på möjligheterna. Valstugan 2.0 finns i olika varianter på nätet. Exempelvis så hittar man moderaternas centrala Valstuga på nätet här. Det är möjligt att det skulle utformas annorlunda, men detta är ändå en bra början. Att vi som politiska bloggare skulle betraktas som en digital maktelit begriper jag inte. Vi jobbar alla på olika plan med det vi är bra på i valrörelsen och det är sammantagna engagemanget som kommer att visa sig på valdagen.

Om man är inne i en politisk organisation så lär man sig att förstå att det finns en speciell kultur där som skiljer sig från andra. Precis som det skiljer sig mellan kulturer i alla typer av större organisationer. På ytan kan det kanske se likadant ut. Men man bedrar sig. Dels så är huvuddelen av de som är engagerade frivilligt arbetande, det bygger alltså på individens egna fria vilja vilka insatser man vill göra. De flesta som engagerar sig politiskt vill naturligtvis göra ett bra jobb men det sker på deras egna villkor. Ingen kan tvingas att göra något. Centralstyrning fungerar inte. Vad gäller användningen av sociala medier så pågår det hela tiden fortbildning och uppmuntran inom partierna att de ska användas som en av flera möjligheter att valarbeta. Men ingen kan tvingas att göra något man inte vill. Det finns ett paket av olika aktiviteter där de digitala medierna är en. Vill man nå många så krävs olika metoder för att nå fram.

Jag vet inte riktigt hur Stakston menar när hon säger att det bildas digitala ekokamrar som bygger på spelreglerna, makt och hierarkier. Det är inget nytt och utspelar sig i alla världar. Ibland tror jag att hela internetgänget är en enda stor ekokammare faktiskt, ett slags grupptänk, om att bara man är med där så kommer världen att förändras. Är man utanför så förstår man inget och det är inte heller självklart att komma med i gänget om man inte har "rätt" tänk. Utanför är det dessvärre mer trögrörligt än man kan tro och framförallt finns det många andra perspektiv. Ett politiskt parti måste spela på alla planer.

Vad gäller deltagande på internet så förändras det hela tiden och förmodligen kanske det inte alls sker på samma sätt som idag vid nästa val. Troligen inte. Jag skrev i tidningen Datornytt på 80-talet om min framtidsvision att dator och TV skulle vara en och samma apparat. Det skulle aldrig gå sa belackarna, det är olika teknik förstår du inte det. Jag såg inte det som ett hinder då och idag 30 år senare har det hänt. Nu är telefonen både dator och TV om man så vill. Det går i rask takt.

Utrikesminister Carl Bildt har alltid varit bra på att vara kommunicerande via internet. Han började tidigt med sitt veckobrev som e-postlista vilket så småningom utvecklats till bloggen Alla dessa dagar helt i linje med nätets och teknikens utveckling. Han har en given talang för detta och skriver dessutom intressanta inlägg som lockar många att läsa. Idag berättar han att nu börjar också UD att blogga. Visst finns det avvägningar om vad som kan skrivas menar han, men släpper ändå loss ett antal medarbetare från olika håll i världen för att ge inblick i verksamheten. Kommer att bli spännande att följa.

Så visst händer det mycket i den politiska sfären även på internet. Många olika saker. Hela tiden. Liksom på internet i övrigt. Var vi befinner oss i bilden nedan vet jag faktiskt inte, vi har säkert olika uppfattning om det. Men den visar på nödvändigheten att befinna sig i flera dimensioner samtidigt och inte låsa oss vid enbart en. Men jag håller med Britt Stakston såtillvida att det säkerligen finns en hel del att göra men jag tycker också att man ska se positivt på det som sker. Väldigt mycket går också ut på att engagera de individer som redan är aktiva så att det bildas ringar på vattnet. Där tror jag att vi är idag. Nästa val kanske vi kommit en bit närmare direktdemokratin. Vem vet.

Bilden ovan från Wikipedia

Alla som är intresserade av politik och sociala medier borde läsa Brit Stakston (huvudredaktör) och Beijbom Books  Politik 2.0 som också har en egen blogg där ni kan läsa, tycka och se var boken kan köpas.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, moderaterna, val2010, bloggosfären, kommunikation