torsdag 30 september 2010

Det är till att vara populär... Personval

I Lysekil går det livat till. En man som kryssade sig in i socialdemokraterna där har fått sina kompisar emot sig. Det är 20 stycken som hotar att hoppa av om han inte avsäger sig. Det visar upp problematiken kring kryssande och personvalskampanjande i dagern. Har man fått kryss så bör ju det gälla. Vi talar dock väldigt lite om hur vi har fått våra kryss. Det kan räcka med att man är delaktig i någon förening som vill stötta en enskild politiker. För kryssen är ganska få i förhållande till röstantalet ändå och de flesta kryssar förstanamnet på listan om de överhuvudtaget kryssar.

Själva mäter vi oss själva i kryssen för de ger oss den bekräftelse vi vill ha över att vi nog är bra i alla fall. Det är den mänskliga sidan av det hela. Vi mäter också andra i förhållande till dessa kryss. Den som har många borde vara bättre än oss andra då som fick färre. Eller hur? Säger vi något om metoderna som använts är vi dåliga förlorare bara. Ur en demokratisk vinkel så har den som fått mest kryss störst förtroende hos allmänheten, det är den enkla vägen att tänka.

Jag kan se ett problem här. Det blir en slags tävling det här och för många är det så att det är den som har flest kryss, sprungit fortast och så vidare som har vunnit och man får gilla läget. Men det är inte helt självklart att det är de bästa politikerna som får flest kryss. Det handlar mer om hur man har gått tillväga för att få dem. En del har mer resurser än andra att lägga på sitt jagande efter kryssen. Både i tid och pengar. Kanske rent av att de har mer tillgång till information också som inte andra har.  Det ställer trovärdigheten på ände för personvalen. Jag är inte säker på att det just är politiken som står i framkanten för den som jagar kryss på andras bekostnad. Är det så det ska vara, är det demokrati annat än på ytan? Personligen tycker jag att det är det innehållet i politiken som är viktigt.

Denna diskussion uppstår varje val och det gäller inte enskilda partier. Det gäller däremot enskilda personlighetstyper. Personvalssystemen behövs ses över i Sverige. Å ena sidan så borde spärrarna helt tas bort så att väljarnas utfall gäller i större utsträckning men  andra sidan så borde kanske reglerna för HUR man ska personvalskampanja stärkas upp lite. Att jobba in många kryss åt sig själv är en helt annan sak än att ha kompetens för det jobb man strävar efter.

För det är väl de bästa politikerna vi vill ha? Det är kluvet det här.

Det gick så där för mig själv i personvalskampanjandet måste tillstås. Jag körde dock bara ett fåtal affischer i min kommun samt skrev här på bloggen. Det viktigaste är var man blir placerad på den ursprungliga listan för det avgör väldigt mycket för fortsättningen och det i sin tur beror på vilka man känner och vilka som gillar respektive ogillar en. Föreningar är små och det är få aktiva och det är de sista som avgör. Det är frågan om det är en bra grund för demokratin?

Jag hade personligen önskat att jag skulle fått mer inflytande i den politiska verkligheten än blev fallet detta val och betraktas säkert som en dålig förlorare för att jag uttalar det. Det ligger också i sakens natur. Ifrågasätt inte, finn dig. Vem tror man att man är egentligen? Men hur ska vi få en förbättring om vi inte uttalar de problem som finns?

Dock har jag min blogg här och kan göra min röst hörd ändå. Politik är en långsiktig historia, det är alltid för tidigt att ge upp. Folk kommer och går. Som tur är. DS

12 kommentarer:

Anne-Marie Ekström sa...

Du har så rätt. Jag kunde skrivit detta själv. Någon har myntat uttrycket "Störst släkt vinner". Om man vidgar begreppet lite till att gälla även nätverk så är det helt sant. Du är en trovärdig person i din yrkesroll eller som förälder i barnens skola men det behöver inte betyda att du är en skicklig och drivande politiker för det.

Lars-Erick Forsgren sa...

Visst Mary, det låter bestickande det där.

Men en motfråga. Gäller inte i så fall samma sak betr partier? Att de partier som fått flest röster kanske inte är de bästa företrädarna?! Kanske har de bara bäst kontaktnät, organisationer och spindoctors etc bakom sig. Och mest pengar. Hm.

Mary X Jensen sa...

L-E. Det är klart att man kan hårdra det där och utöka till partier. Men nu håller jag mig till den lokala nivån. Det är ändå där det som berör i det lilla.

Olika plan att diskutera tycker jag.

Monika Ringborg sa...

Den bästa politikern kanske är den som inte vill vara det. Men frågan är hur långt en sån person kan nå fram inom partiet. Hos folk skulle den säkert bli uppskattad.

Mary X Jensen sa...

Så tror jag också Monika. Som altid så handlar det om att vara smart och listig, hehe. Det kanske inte är det optimala ur kvalitetssynpunkt dock. Vet inte hur man ska komma kring det. Att vara medveten är kanske en bra början.

PW sa...

Personvalsreglerna behöver sannerligen en översyn. Att prata om personval med de spärrarna vi har är egentligen löjligt. I ett personvalssystem värt namnet blir man personvald, egentligen ointressant hur, och får då personligen också stå till svars för den politik som förts. Gör man bort sig en mandatperiod så ryker man också nästa. Så länge partierna i princip styr invalsordningen, som idag, så är det väldigt svårt att få bort politiker som man är missnöjd med. Personval utan spärrar ställer också högre krav på partierna att i större grad ha aktiva medlemmar på listorna men skulle öka intresset för varje kandidats tänkta politik och i slutändan ett större intresse för politiken och förhoppningsvis också mindre politikerförakt.

Mary X Jensen sa...

PW - det du skriver ingår i min HUR-fråga. Det börjar där. Är helt enig.

Lars-Erick Forsgren sa...

Mary. Jag ser det mera principiellt - oavsett på vilken nivå det gäller!
Jag tänkte också till och utvecklade mina tankar i en egen bloggpost, länkad till dig!
Kul om du kunde kommentera där mina resonemang där.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/09/ar-personval-en-demokratisk-fara-versus.html

Anonym sa...

Självklart bör vi inte ha spärrar i personvalet, men mer viktigt: om partierna skall numrera listan måste allmänheten få stryka kandidater!
I annat fall är det omöjligt att bli kvitt en dålig politiker som man inte alls sympatiserar med.
Jag är ganska säker på att Abdirsak Waberi kom in i riksdagen av den grunden. Allmänheten skulle inte vilja ha honom i riksdagen för allt smör i Småland, men eftersom han är ett välkommet moderat vallokomotiv i Somaliska miljöer (till trots för uttalat stöd för sharia och hustrumisshandel)så står han på valbar plats.
Det bästa vore om de som röstade faktiskt fick rangera listan själv. Då skulle detta valet sett helt annorlunda ut. Massor av väljare hade fortfarande kunnat rösta socialdemokratiskt, då de kunde satt Mona på plats 78. Moderata väljare kunde valt att bottennotera Waberi och den Beatrice Ask (den minst kompetenta ministern i mannaminne). Riksdagen hade då bestått mer av folkvalda än av partistrateger.

Mary X Jensen sa...

Rangera listan själv som väljare. Varför inte? Jag gillade också strykningarna.

Det skulle kunna vara så att man satte fler kryss också och inte bara ett.

Anonym sa...

Det är bättre att kryssa än stryka. Dock så önskar dagens system mycket att önska.

Det första man kan göra som politiskt parti är att inte ha stängda listor. Dvs även de som inte faller alla nomineringskommittéer på läppen skulle kunna ha en chans att komma in. För det är ju dock folket som skall bestämma. Har listan 30namn idag och du hamnar på plats 32 i nomineringsprocessen så har du idag ingen möjlighet att komma in pga att du inte kan be folk skriva ditt namn på en tom partisedel. Varför skall några få på en stämma bestämma vilka som folket skall kunna kryssa?

Anonym sa...

Du tar upp viktiga frågeställningar! Vi har inte personval här vi har partilistor med personvalsinskag en viktig skillnad.Visst underlättar det att få x om man är en kändis från en Tvsoffa,tillhör ngn "politisk familj eller har partiuppdrag.För mig är politik ett teamarbete sen är det bra att ha kompetenta politker som kan genomföra politiken och de är inte alltid de med flest x.