Dels tycker jag att skolledningen har varit och är en stor förebild för alla andra skolledningar inte bara i vår kommun utan även utanför den. Man har använt sitt mandat att tänka själva och förändra skolans arbetssätt i grunden. Jag är imponerad, verkligen.
Å andra sidan så har kommunens ledning visat en stor förmåga för att tänka praktiskt och visionärt på en och samma gång här. Läs kommunalrådet Ingela Gardner Sundströms invigningstal där hon berättar om projektet och om skolans historia. Det är riktigt intressant. Ingela har en bakgrund som Skolstyrelsens ordförande men också i Utbildningsdepartementet så skolfrågorna kan hon på sina fem fingrar och det står inte stilla.
Tal av kommunstyrelsens ordförande Ingela Gardner Sundström vid invigningen av Österåkers gymnasium den 2 september 2010
"Den 21 januari 1950 var det högtidlig invigning av Centralskolan i Åkersberga. Det var kulmen på en process som hade startat redan 1938 . Då beslöt den dåvarande kommunstyrelsen att undersöka möjligheterna att bygga en helt ny skola. På den tiden gick 90 procent av alla elever sex eller sju år i folkskolan men vid den här tiden fanns förslag om att skolan skulle vara nioårig. Och den nya skolan skulle ställa helt andra krav på skollokalerna. Det fanns sex skolor i kommunen.. Att komplettera dem med nya lokaler skulle bli mycket dyrt och därför borde man bygga en helt ny skola. Det skulle ta tolv år innan den nya skolan stod på plats. Det var inte så att man planerade under hela denna långa tid. Andra världskriget kom emellan och planeringen låg nere under några år men tog fart igen 1944. Den nya skolan kom att kosta drygt 1,4 miljoner kronor och även om man fick statsbidrag med 600 000 kronor var detta en mycket stor utmaning för kommunen som bestod av drygt 5 000 invånare.
Den högtidliga invigningen skedde i närvaro av statsrådet och ecklesiastikministern Weine, riksdagsledamoten Fritiof Thun som också var skolstyrelsens ordförande, skolinspektörer och andra honoratiores. Till min förtjusning såg jag när jag tittade i tidningsartiklar från den tiden att även en släkting till mig, nämligen folkskoleinspektören Stellan Orrgård, hade deltagit. För mig gav det ceremonin en särskild betydelse.
Den nya Centralskolan var byggd enligt de modernaste principer för tiden och var en försöksskola för den nioåriga folkskolans genomförande. Den betydde att elever kunde avlägga realexamen på hemmaplan utan att behöva göra långa tidsödande resor till Stockholm.
Vid invigningen överlämnandes ett konstverk, en väggmålning av konstnären Arne Klingborg. Verket som visar guden Heimdal som kommer till jorden som ett barn för att visa människorna hur de ska använda redskapen, ett i konsten mycket ovanligt motiv. Jag har själv aldrig stött på det någon gång. I pressen kommenterades verket i måttfulla ordalag. Man kan misstänka att det inte väckte odelad förtjusning. Vidare överlämnades som det står en värdefull boksamling av den dåvarande kyrkoherden samt en tavla av en privatperson föreställande hans majestät konungen, dvs Gustav V.. För dessa gåvor framfördes ett hänfört tack. Jag undrar för övrigt vart den tavlan och boksamlingen tagit vägen.
Vid skolstarten på hösten 1949 saknades vissa lokaler. Det gällde skolbarnsbespisning med tillhörande köksanläggning och tvättrum för barnen att tvätta händerna i före maten, skolkök, vävstuga och slöjdrum för manlig och kvinnlig slöjd. Sådana lokaler hade man på den tiden.
Den nya centralskolan innebar att fyra av de sex gamla skolorna, varav ett par var från sekelskiftet, kunde läggas ner. Det var Kyrkskolan, Ljungsboda skola, och skolorna i Österskär och Runö. Ni undrar kanske varför jag berättar det här. Det har med historia att göra. Centralskolan i Åkersberga blev med tiden omdöpt till Bergaskolan.
På hösten 1978 var det dags för en ny viktig skolinvigning. Efter den stora utbyggnaden under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet hade kommunen vuxit till drygt 20 000 invånare.
1975 hade kommunstyrelsen tagit upp frågan om att bygga ett gymnasium i kommunen. Man ville helt enkelt att kommunen skulle erbjuda en mer fullskalig service och att inte alla elever skulle behöva pendla till stan för att gå i gymnasiet. Den invigningen var inte lika storstilad som den tidigare men Röllingby gymnsasium markerade också en viktig milstolpe i kommunens utveckling.
Det var också en för sin tid modern skola med bra lokaler och med en undervisning som var indelad i 20-minuterspass och som inbjöd till samarbete mellan klasser och grupper. Inte heller denna skola var riktigt färdig vid skolstarten. Gymnastiken fick provisoriska lokaler i den tilltänkta verkstadsdelen, ett provisorium som kom att vara i sju år tills sporthallen invigdes 1985. Skolan var byggd för 960 elever och som mest rymde den över 1100 elever. Det var med andra ord en mycket populär skola. Men ganska snart började klagomålen. Man började klaga bl.a. på dålig ventilation och läckande tak.
Men kanske handlade klagomålen också om något annat. I slutet på 1980-talet hamnade skolan i en besvärlig ledningssituation. På grund av den tidens bestämmelser blev skolan under en följd av år tvungen att ha vikarier på rektorsposten. Detta var inte lyckligt . En skola, liksom andra arbetsplatser, behöver en stark och tydlig ledning. Och det är svårt att åstadkomma med täta rektorsbyten. Det är klart att har man ett vikariat och får möjlighet till en fast tjänst så tar man ju den. Det är inget att säga något om. Men för Röllingby gymnasium blev det inte bra.
Visserligen kan man konstatera att Röllingby har givit sina elever en mycket god undervisning och varit ett framgångsrikt gymnasium sett till elevernas resultat. Men under en följd av år har ryktet spritts att Röllingby är en dålig skola och elevantalet har sjunkit år från år. Det är svårt att vända ett sådantt rykte även om det är orättvist. Vi lyckades heller inte med det.
Redan under förra mandatperioden hade vi börjat diskutera vad vi skulle göra med Röllingby på grund av bristerna i skolans konstruktion. Vi har genom åren fått åtskilliga förslag på att bygga till eller riva och bygga nytt men inget av de förslag vi har tittat på har känts riktigt bra. För dyrt utan att ändå kanske lösa problemen. Men när produktionsstyrelsen beslöt att lägga ner Bergaskolan som högstadieskola och flytta eleverna till Söraskolan och Solskiftesskolan kom min förre kommunalrådskollega Bengt Svensson med ett förslag om att titta på om det var möjligt att göra om Bergaskolan till gymnasium.
Sagt och gjort. Vi åkte dit och tittade och beslöt under stor sekretess att tillkalla en konsult för att bedöma om detta var möjligt. Vi ville ju inte väcka några förhoppningar i onödan. Det blev EBAB som fick uppdraget. Konsulten fick kort tid på sig att arbeta och kom på utsatt tid tillbaka med ett förslag som inte gick att motstå. Den fina 50-talsskolan skulle med en uppfräschning inuti och en tillbyggnad i glas kunna förvandlas till ett modernt gymnasium. Nästa fundering var då om skolan skulle kunna stå klar till höstterminen 2010 och EBAB sa att det går inte men vi ska klara det ändå. Vi var naturligtvis inte sena att gå till fullmäktige med förslaget. Och idag står vi här och kan inviga Österåkers gymnasium, en skola som även denna gång bygger på moderna undervisningsprinciper som rektor talade om tidigare.
Men inte heller den här gången är allt helt klart. Så här är det. När vi diskuterade hur vi skulle lösa matsalsfrågan fick vi ett underlag som pekade mot att ni elever skulle rymmas i Hackstaskolans matsal en liten bit härifrån. Det lät bra och vi valde den lösningen. I varje fall på kort sikt. Den håller inte av två skäl, båda mycket glädjande. Höstterminen har startat med fler elever än vi hade beräknat. Det är vi väldigt glada för. Och fler elever än tidigare vill äta skolmaten. Det är vi också mycket glada för. Men sammantaget gör det att matsalskapaciteten inte riktigt räcker till. Vi kommer from onsdag nästa vecka att ha en provisorisk lösning på plats och inom kort kommer vi också att ha löst matsalsfrågan långsiktigt.
Jag har velat göra denna historiska exposé för ni bär med er arvet från båda dessa skolor. Bär med er den anda av experiment som präglade Centralskolans första tid. Och bär med er den inriktning mot kunskaper på högsta nivå som har utvecklats under Röllingbytiden och gör på det sättet heder åt Österåkers gymnasium. Och genom att knyta kunskapens band förklarar jag härmed Österåkers gymnasium invigt..."
Min egen reflektion var att eleverna var mycket stolta över sin nya skola. Jag tror att de känner att vi verkligen bryr oss om dem. Här nedan kan ni sem pusta ut efter allt jobb de haft med invigningen, de hade farit runt som skållade troll och jobbat med allt möjligt. Nöjda men trötta.
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, gymnasium, österåker, IKT, IT, moderaterna, Ingela Gardner Sundström, VAL2010
.
2 kommentarer:
Bra inlägg, men verkligen ingen bra bild på Ingela.
Finns det bra bilder på Ingela?
Skicka en kommentar