Den kommande boken om Kungen har jag inte läst ännu, men jag kommer naturligtvis att göra det. Det hör liksom till. Men kommer jag att förfäras över det som finns att läsa i en sådan bok? Knappast. Inte utifrån de små korn som givits hittills. Det gäller att vara kritiskt granskande alltid. Det skrivna ordet liksom det upplevda uppfattas olika av oss alla. Hur vi uppfattar saker beror också vad vi har för kunskap om det hela. Det börjar där. Det är inte min stil att förfasa mig på det sättet.
När det handlar om andra människors liv så finns det dock uppenbarligen inga gränser för hur mycket det går att få ut av skvaller. Skvallret tar fram de sämsta sidorna hos oss. Alla ska ner i skiten och det rejält. Här finns ingen pardon. Familjer och anhöriga tas det ingen hänsyn till. Vi andra är vita som snö, eller hur? Så fort det blir vittring på möjligheten att ta del av ett karaktärsmord så vill de flesta vara med och drar på utan några som helst ändlägen. Skygglapparna åker på. Tidningarna fylls med den ena rubriken och händelsen efter den andra. Människor i utkanten av förloppen får utrymme i media och uttalar sig. De är lätta att dra igång de här dreven men nästan omöjliga att stoppa.
Huruvida Kungen varit på party eller ej bryr jag mig inte om. Han är förvisso Kung av Sverige men också människa med rätt till att vara privat. Jag gillar kungahuset och tillhör dem som grät på Victorias bröllop för att det var så gulligt. Erkännes härmed. De lever där i sin värld och det är hel OK för jag har min egen.
Jag tror att de flesta av oss har varit på party, ibland mer eller mindra glada såna. De flesta har varit på snusen utom de som är renläriga nykterister. De flesta vet att där spriten går in går vettet ut. Nu vill jag inte påstå att det är så för Kungen ty om detta har jag verkligen ingen aning. Men att skandalisera allt som sker är att ta i. Man behöver inte gå så långt för att hitta händelser.
Faktum är att så länge Kungen uppför sig väl i sin tjänsteutövning så är jag nöjd och det verkar han göra, eller hur? För övrigt så bryr jag mig inte. Mer än att jag ytterst ogillar den behandling som kända människor utsätts för av media. Minsta lilla grej kan göras till den största och proportionerna drar iväg och tappar all sans.
På nåt sätt känns det som om många skulle behöva städa i sin egen port först... Det går att göra rubriker om precis vad som helst. Oftast så är de också tillsnickrade av en lös tråd och det brukar alltid komma fram efter ett par dagar då alla gått och varit indignerade över det man vet har hänt eftersom det stod i tidningen.
Förmodligen blir den kommande boken om Kungen en bästsäljare utan jämförelse. Att gotta sig i andras elände verkar vara ett svenskt karaktärsdrag, om det man ojar sig över är sant eller inte spelar ingen roll. Om det är lika stort som det beskrivs eller bara en fjäder som blivit en höna vet man aldrig i förväg. Det är lite obehagligt. Vem som helst kan drabbas av det där.
Jag tycker att Kungen kan få vara ifred. Ingen ska dömas i media. Den här moralpaniken inför allt är helt otrolig. Finns det anledning att vara indignerad om det som beskrivs så anser jag att det är en familjegrej. Så länge Kungen inte är berusad och uppför sig illa vid statsbesök är det OK för min del.
Det är inte utan att man börjar må illa efter de senaste dagarnas "karaktärsmord" på alla möjliga personer. Gärna politiker och kända personer som Kungen. Ingen går fri.
Det är inget bra det här. Önskar mig en annan karaktär på oss svenska medborgare. Snällare, tolerantare och mer överseende. Allt är inte viktigt. Men det är förstås först efter att vi läst boken vi får klart för oss om detta inte heller är en tummetott i likhet med indignationen kring andra personer den senast veckan.
Det är seriöst säger Aftonbladets chefredaktör (det har vi hört förr). Ingen skillnad på Kungen och andra säger Mellin. Kungen själv säger att han ska läsa boken så får vi se vad han har att tycka.
Det lär väl hålla på någon vecka tills det hittas någon ny person att skandalisera kring... Men som Jan Guillou skriver i Aftonbladet. Ska vi fortsätta att granska varandra på det här sättet så kommer det att ta en ände med förskräckelse.
Vad som står i boken återstår att se. Det är ingen skandalbok säger utgivaren själv. Och författaren förklarar sig här. Bråket om boken är igång innan den ens blivit läst.
Läs även andra bloggares åsikter om Kungen, skandal, kvällspressen, kungahuset
SvD
11 kommentarer:
Du skriver: "Faktum är att så länge Kungen uppför sig väl i sin tjänsteutövning så är jag nöjd..."
Men faktum är att Kungen inte har någon tjänsteutövning, praktiskt sett, enligt Regeringsformen.
Hälsningar
Per Kjellén
Jag kanske uttryckte mig fel. Kanske man ska säga när han representerar landet då? Jag vet inte. Vad jag vill säga är att jag tycker att han och hans familj ska ha ett privatliv också. Precis som vi andra ska få ha.
Tvärtom ska alla offentliga karaktärer granskas, såväl som företagsledare och annat folk "i högre positioner". Tål man inte granskning ska man inte vara där. Att vi granskar är en reaktion på den försämrade moralen hos de styrande där ideologin ratas för profit. Efter att ha läst ditt blogginlägg anar jag att du är den typen av människa som tycker att det mesta är ok så länge det inte drabbar dig. Egoistiskt. Och jag och många andra tänkande människor med mig känner nog att det är onödigt att läsa din blogg. Tack för upplysningen. Ajö.
Ja Anette, det var en intressant synpunkt.
Om vi vänder på saken och tänker ur ett mänskligt perspektiv och betraktar alla som lika då. Utan att fundera på vilka positioner de har. Ta dig själv. Du kanske är en exeptionellt perfekt människa utan några som helst fel och brister och tillkortakommanden förstås. Men om du är en vanlig karaktör som de flesta av oss är så har även du någon brist som du kanske inte vill att alla ska läsa om i Expressen. Det kanske inte är nödvändigt?
Du har alltså redan innan beslutat dig för vad du tycker om både boken och om Kungen, men du skall ändå läsa boken. Allt är alltså precis som vanligt, din fördomar fortsätter att styra.
Kerstin har du läst vad jag skrivit?
Det är ett exempel på hur media i synnerhet nu granskar personer in på bara skinnet oavsett om det är berättigat eller ej. Läs gärna Jan Guillos krönika. Vi måset ha någon slags personlig integritet kvar.
Om jag ska var upprörd över just detta vet jag faktiskt inte förrän jag läst boken. Men jag tror inte det eftersom det mesta brukar vara ganska ointressant.
Självklart skall makthavare och offentliga personer granskas, men jag förstår inte varför man alltid skandaliserar privatlivet.
Jag är fullständigt ointresserad av kungen och kungahuset och vad de gör privat. Men, man tror väl de står över alla andra.
Om Kungen däremot skulle ha uppfört sig illa när han varit ute och representerat Sverige i världen hade jag tyckt det varit skandal. Och det här verkar vara sånt som hänt för länge sen ... och alla vet väl att han gillade kvinnor och sång :-)
Och det här med att skandalisera privatlivet är inte endast en svensk företeelse. En politiker varhelst i världen, kan ju nästan göra vad som helst i sin tjänsteutövning, men jäklar om han eller hon hoppar över skaklarna (även om det är skvaller) - då är han eller hon slut.
Märkligt att privatlivet är viktigare än den officiella tjänsteutövningen, så att det blir skvallret som kan sänka någon.
Visst är det märkligt Monika. Jag behöver mer fakta innan jag dömer.
Privatlivets helgd, personlig integritet. Allt verkar rivas ned. Jag gillar det inte. Moralpaniken är nästan värst.
Drevet mot kungen är som så många andra drev löjligt och troligen bara till för att försörja några murvlar. Jag hoppas att detta skall bli början på slutet till den normbyteskritik som blivit så vanlig de senaste åren. Om någon skall kritiseras för sitt leverne då skall man utgå från de normer som gällde då det hela utspelade sig och inte de regler som råkar vara korrekta flera decennier senare.
Låt oss börja med att tänka efter hur Sverige såg ut på 1970-talet. I Klarakvarteren låg porrklubbarna tätt och det fanns fler tjänster än stripp och dricka på menyn. Från ett av husen distribuerade en elevorganisation hash till regionens ungdomar. Kvällspressen hyllade de prostituerade som ansågs göra en social insats. Aftonbladet, DN och flera andra tidningar hade långa spalter med addresser och telefonnummer till prostituerade som bjöd ut sina tjänster. I söndagsupplagorna och i herrtidningarna kunde man regelbundet läsa om hur trevligt det var på porrklubbarna, tjejerna intervjuades och poserade villigt. Den socialdemokratiske justitieministern roade sig med flickor i de nedre tonåren hos en välkänd bordellmamma och den viktigaste invändningen som riktades mot detta, vid den tidpunkten, var att han delade detta nöje med personal från en öststatsambassad och därmed kunde vara en möjlig säkerhetsrisk.
När vi nu läser indignerade reportage där personer fördöms utifrån dagens elits korrekta normer, och det inte skrivs något om de normer som rådde då det hela utspelade sig, hur samhället såg ut då och hur folk levde. Då känns det fel.
Likaså vet vi idag vilka som var eller blev kriminella, men var detta känt då det utspelade sig eller blev de kriminella senare, och även om de var kriminella då det utspelade sig vilka kände då till detta? Jag tror att de flesta av oss känt någon kriminell. Vi har gått i skolan med någon sådan individ eller lärt känna honom eller henne då vi gick ut i ungdomsåren. I vänkretsarna var säkerligen de flesta kriminella vanliga trevliga kompisar och få kände till och än mindre kritiserade deras värv. Hur många av oss har egentligen blivit uthängda för att vi känt någon kriminell?
Med facit i hand är det lätt att kritisera, men jag vill ändå ställa frågan. Hur såg det ut när det hela utspelade sig?
Ingen tid har perfekt normbildning och det enda man kan vara säker på är att normer förändras och då kritiseras de som levt efter dem, likaså kommer normer tillbaka och vad skall vi då ha dagens normer till?
Själv hoppas jag att kungen haft kul och jag läser gärna boken för den kan ju ge en inblick i andra delar av Stockholm än de jag själv upplevt.
Anonym
Klockrent!
Jag känner - det var då! Men tänkte inte medvetet på hur annorlunda det faktiskt var.
Kan våra värderingar idag påverka det som varit? Ja, om man förbjuder någon från att röka i en film eller serie som handlar om t.ex. 20-talet. Har precis sett färdigt en serie som producerades för ett par decennier sen som handlade om modeskapare och andra på 20-talet. Om de talat om - nej, här får du inte röka, hade man ju skrattat. Trovärdigheten hade försvunnit helt.
Likadant får man nog förhålla sig gällande sånt som hänt för trettio år sen också.
Anonym - den senaste.
Precis vad jag tycker och tänker på den tid på 70-talet då det var OK att ha ungarna lösa i baksätet på bilen samtidigt som man själv satt och rökte medan man körde.
Sätt det i relation till dagens normer. Man skulle väl bli av med både ungar och körkort...
Inte tyckte man att det var fel heller. Visste inget annat.
Skicka en kommentar