Kotterierna är problem i alla organisationer...

L Ö R D A G S T A N K A R


Hade inte tänkt fördjupa mig mer i socialdemokraternas problem för egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket. Men å andra sidan kanske det är lite nonchalant att tänka så eftersom den rörelsen berör så många och har varit varit väldigt betydelsefull för politiken i Sverige. Nu visas problemen inför öppen ridå.

Det finns förstås olika vinklar att anamma här.Tycker att det är trist att det hela handlar om att finna syndabockar. Alla skyller på Mona Sahlin idag. Så enkelt är det naturligtvis inte även om det på ytan kan verka så. Det är hon som är ledaren gudbevars och på så sätt måset hon ta ansvaret, men för övrigt så är hon inte ensam. Hela havet stormar och hon kommer inte att fixa kursen tror erfarne politikerkommentatorn K-G Bergström. Vi får se.

Detta pikanta ärende har fullständigt tagit över media den senaste tiden. Många undrar vad som händer, även socialdemokrater. Hur kunde hela socialdemokratiska partiets inre liv plötsligt bli föremål för total insyn för alla att skåda. Man kan undra. Vi får veta väldigt mycket. Det handlar om allt från att Mona Sahlin uppmanar samtliga förtroendevalda att avsäga sig sina platser till vilka som ska ta över. Det handlar överhuvudtaget mest om personer. Som vanligt kanske man kan säga. Det gick inte så bra i valet och nu ska ryggar skyddas här.  Och framförallt ska det tuppas. Mattias L beskriver detta så klockrent i Ekonomisten där han beskriver kampen mellan Thomas Östros och Morgan Johansson: Vem är mest och bäst på ekonomi? Hallå - det är samma parti! Men som vanligt uppstår kotterier av olika slag. Det är den största problematiken med organisationer i gungning. Både den svagaste och den starkaste länken. Samtidigt.

Personligen har jag arbetat i många organisationer där det pågått förändringar och känner igen det här beteendet. Väldigt mycket. Men vet också att det löser sig så småningom även om ingen tror det när man befinner sig mitt i smeten. Nånting kommer det ut av det hela. Det viktigaste för socialdemokraterna är nog att de kommer ut i politiken igen och ser framåt. Valrörelsens eviga gnällande på den borgerliga alliansen blev aldrig en hit. Tankarna på att spola tillbaka allting till förr fungerade inte heller. Det finns att göra.

Jag känner många trevliga socialdemokrater och sympatiserar med dem idag på ett personligt plan. Det går över det här kan man kanske säga till tröst.

Själv tänker jag på moderaterma och struntar rätt mycket i socialdemokraterna, det är som en katt, de kommer ner på fötterna. Jag gillar de moderater jag ser idag men önskar mig mer av det vi tidigare tydligare stod för nämligen respekt för individens frihet, större vikt vid den personliga integriteten och ordning på rutinerna så att den nya sjukförsäkringen fungerar. Tror att allt detta är möjligt.



Mina krönikörskompisar har förstås skrivit var och en utifrån sin vinkel: Peter Högberg ger en bild som han vill se sitt (S)-samhälle. Johan W skriver vad är det som sker i vårt parti, men har i likhet med mig varit med i en och annan nödvändig omorganisation tidigare så han är inte så stressad. Let it bleed säger Peter J och bjuder på Rolling Stones. Kent Persson talar om partier i kris i allmänhet. Böhlmark om namn, innehåll och förpackning. Peter Andersson förflyttar fokus från (S) till KD. Tokmoderaten spekulerar kring hur det nya röda laget kommer att se ut.



Läs även andra bloggares åsikter om politik, lördagstankar, moderaterna, socialdemokraterna, Mona Sahlin, kris,