NPF är inte lika med kriminell...

På förekommen anledning så vill jag påpeka att jag inte själv har något funktionshinder (inte känt i alla fall) däremot så slåss jag ofta för de som behöver stöd. Jag tycker att det behövs...

För något år sedan kunde man ofta läsa att kriminellla personer ofta har ADHD (läs NPF). Jag skrev då att vi får se upp med hur vi använder begreppen:

"Vid ett flertal tillfällen har jag läst i tidningarna att man säger att våldsmän av olika slag har ADHD. Det finns risk för att det blir stigmatiserande så att alla med ADHD börjar betraktas som våldsmän, mördare och fängelsekunder.

Så är det naturligtvis inte.
Se upp med detta och protestera när ni ser det. Det är snarare lådan normal som ska brytas sönder, för nästan ingen passar i den." (MMK)

Det talas mycket om diagnoser av olika slag idag och jag kan känna en tveksamhet inför dem samtidigt som det naturligtvis är viktigt för många att få en förklaring till sitt avvikande beteende och dessutom få stöd för det. Neuropsykiatriska funktionshinder är på modet och det är bra i ett samhälle som inte gillar avvikare utan måste ha sin normallåda för att må bra. Tro sig må bra i alla fall. I vårt instrumentellt odnade samhälle duger det inte att vara annorlunda.

Tänk om vi tog och vände upp och ned på den bilden och lät det normala få lite vidare gränser?  Om vi kunde vara mer tillåtande mot varandra. Diagnoser är nog bra och hjälp ska man naturligtvis ha om man behöver det. Men NPF-diagnoser kan också ha en stigmatiserande effekt på grund av att det ger omgivningen en möjlighet att bygga på sina fördomar.

Ett neuropsykiatriskt funktionshinder är så mycket mer än ett sätt att klara av att förhålla sig till den verklighet vi lever i. Att vara likadan som alla andra är viktigt. Men de flesta är inte likadana och hur kul vore det på en skala om det var så. Egentligen?

För vem har sagt att verkligheten är utan egna funktionshinder? Jag tycker personligen att det är extremt förhindrande att leva i ett samhälle som inte kan vara öppet för sina medborgare oavsett hur de beter sig så länge det inte handlar om att skada andra. När ska vi få lära oss att människor är olika och att de kan få vara det? En person med en NPF-diagnos är ofta väldigt begåvad inom andra områden än de gängse som samhället kräver. Självklart ska hjälp och stöd finnas. Det är bra att det diskuteras och att det kommer fram i ljuset numera. Men samtidigt så förstärker det uppenbarligen fördomarna hos vissa. Hör idag att ungdomar med funktionshinder vårdas tillsammans med kriminella och missbrukare. Det är hårresande och det är personer som man ska kunna anta vara skapligt utbildade och jobbar som tjänstemän på kommunerna som fattar dessa beslut.

Detta är en skandal värre än kungens partajer på 70-talet och att USAs ambassad har fotograferat personer. Det är verkligen hög tid att vi börjar öppna ögonen för människors olikheter och förutsättningar och tar och anpassar samhället utifrån det i stället för att hela tiden putta undan den som inte passar i förvaring i lådan som innehåller "allt möjligt" som min dotter skrev när hon röjde i sitt barnrum.

(intressant)

Uppdatering: Återigen händer det. Aftonbladet talar om Asperger som en möjlig förklaring till att Malmökillen har skjutit på människor. Det är en tragisk generalisering som gör att som jag skrev ovan, att människor med neuropsykiatriska funktionshinder med automatik kan betraktas som kriminella. Det är djupt olyckligt. SOm om de inte har problem ändå.

Uppdatering II: Här får jag medhåll. "De pressetiska reglerna måste skrivas om och inkludera både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, för åtminstone jag har svårt att se på vilket sätt det är relevant att redan efter ett dygn och långt innan det är klart om den misstänkte är skyldig hänga ut dennes diagnos." ( Henrik D Ragnevi) Jag vet inte om de pressetiska reglerna behöver ändras, men skribenter behöver tänka lite innan de skriver.






Läs även andra bloggares åsikter om politik. NPF, ADHD, vård, samhälle, moderaterna