Denna FRA-lag...

I människans strävan att bekämpa terrorismen har tilltron till databaserna skapat en falsk trygghet. Övervakning av oss alla verkar stå överst på listan. Vad jag förstått hittills så är möjligheterna att hitta rätt i dessa databaser väldigt försumbara. Det verkar snarare som om det är rutiner och informationsvägar på traditionellt sätt som har större betydelse. Om det är så att en försvarsanställd skickade en varning till en bekant att inte besöka Drottninggatan vid bombtillfället så kan man undra varför den informationen inte blev en varningssignal till polisen direkt. Eller hur?

Lagom till jul mitt i värsta pysslet så drar nu debatten om FRA-lagen igång igen. Socialdemokraten Morgan Johansson vill nu dra tillbaka socialdemokraternas kongressbeslut om att bryta upp lagen och svekdebatten har kommit igång inom partiet. Flera socialdemokrater är mer än upprörda. Socialdemokraten Johan Westerholm som själv varit i signalspaningsbranschen och vet vad han talar om är minst sagt kritisk. Han tillhör också den gruppering - tvärs över och igenom partigränserna som är mycket kritiska till FRA-lagen som sådan. Det handlar inte om att vi inte behöver signalspaning och liknande, det handlar om metoden. Att avlyssna alla svenskars e-post, fax och telefonsamtal. Det står inte i proportion till hur många som kan haffas den vägen. Som att leta efter nålar i en höstack.

Det är säkerligen många fler som kommer att reagera hårt idag på Morgan Johanssons utspel inte minst inom hans eget parti socialdemokraterna. Risken finns att det kommer att fastna i socialdemokraternas inre liv nu och det är kanske en viktig fråga för de berörda, men inte den viktigaste. Själv är jag väl redan gossen ruda i mitt eget parti vad gäller just denna fråga. Det är dock så viktigt för mig att värna om vår personliga integritet, yttrandefrihet med mera så det får vara värt lite obehag från dem som kollektivt bestämt sig för att de mänskliga rättigheterna är underordnat jakten på terroristen. Jag tror att det finns andra metoder.



 Jag lägger upp en bloggpost från 2008 - läs den!  Jag funderar kring Bruce Schneiers artikel i Wired - Why Data Mining Won´t Stop Terror.  Det handlar om hur få riktiga träffar man får kontra hur många fel det blir. Jag kommer att gräva fram fler artiklar. Det finns mycket att ta av i denna fråga. Mängder av vinklar är skrivet både här och på andra ställen.

"Security is always a trade-off, and for a system to be worthwhile, the advantages have to be greater than the disadvantages. A national security data-mining program is going to find some percentage of real attacks and some percentage of false alarms. If the benefits of finding and stopping those attacks outweigh the cost -- in money, liberties, etc. -- then the system is a good one. If not, you'd be better off spending that capital elsewhere." (Bruce Schneier i Wired)

"Data mining works best when you're searching for a well-defined profile, a reasonable number of attacks per year and a low cost of false alarms. Credit-card fraud is one of data mining's success stories: all credit-card companies mine their transaction databases for data for spending patterns that indicate a stolen card." (ibid)

Magnihasa har skrivit en bloggpost jag själv borde skrivit. Tack ska du ha och ni andra läs den. Den handlar om makt.



Länkar:

Idag tar det hus i FRA-helvetet Peter Andersson


Kongressbeslut gäller även Morgan Johansson  Johan W

Desperat och underkänt Johan W
Hur länge räcker ett beslut? Peter Högberg
Är det rätt att sälja ut allt från det rödgröna samarbetet Thomas Böhlmark
Morgan Johanssons kovändning angående FRA skadar partiet Björn Andersson
Sosseriet - ett ryggradslöst parti  Tokmoderaten
Morgans Lysande idé - Lars-Erick


Aftonbladet  DN 

SvD  Expressen


Läs även andra bloggares åsikter om terror, fra, övervakning, säpo, politik, personlig integritet,